Det var inte högern som föll i Ungern

Viktor Orbán förlorade på söndagen efter ett val med rekordhögt valdeltagande. Reuters beskrev resultatet som en seger för en utmanare från mittenhögern, Guardian som ett nederlag för Europas illiberala höger och svenska medier som slutet på Orbán-eran. Alla tre beskrivningarna fångar något. Men valresultatet blir lätt missvisande om man gör det till en vanlig höger-vänsterhistoria. Orbán förlorade inte mot vänstern. Han förlorade mot Péter Magyar och Tisza, ett mer västorienterat och EU-vänligt högeralternativ.

Inte en vänstervåg

Det betyder att ungrarna inte röstade bort nationalism, en stram migration eller konservativ politik. De röstade bort ett styre som med tiden kom att förknippas med korruption och med en makt som allt oftare verkade tjäna de styrande snarare än landet. AP:s rapportering om Magyars framgång beskriver just hur kampanjen byggde på missnöje med ekonomiska problem, svag offentlig service och utbredd korruption.

Orbáns styrka har länge varit att han gjort politiken större än vardagen. Han har talat om nationen, gränserna, Bryssel, kriget och civilisationen. Det har gett honom en särställning långt utanför Ungern. För delar av högern i Europa och USA har han varit ett exempel på att man kan gå hårt åt migrationen, utmana Bryssel och ändå vinna val. Men han föll inte därför att väljarna blev vänster. Han föll därför att hans styre till slut förknippades mer med stagnation och maktbevarande än med resultat.

Det som skiljer Orbán från Magyar är inte främst synen på statens storlek, utan synen på vad staten ska göra — och för vem. Orbán har kombinerat familjesubventioner och nationalistisk ekonomisk retorik med hård politisk styrning, särskilda skatter på vissa branscher och stort inflytande för affärsintressen nära Fidesz.

Två olika högerprojekt

Tisza gick i stället till val på lägre skatt för låginkomsttagare, eurointräde, anti-korruptionsreformer och bättre relationer till EU för att få loss frysta medel. Samtidigt lovade partiet mer pengar till vård, utbildning, välfärd och transporter. Det är alltså inte en klassisk liten-stat-agenda. Skillnaden ligger snarare i att Magyar lovade en mer förutsägbar stat, mindre präglad av politiska nätverk och mer inriktad på att få institutioner och samhällsfunktioner att fungera.

Därför angår valet fler än Ungern. För högern i Europa är det en påminnelse om att kulturkrig inte räcker när vardagen fungerar sämre. En regering kan länge leva på att framstå som stark. Men när människor upplever att landet står stilla och att makten mest skyddar sina egna, då tappar också stora ord om suveränitet kraft.