ANALYS Tre av riksdagspartierna befinner sig nu under 4-procentsspärren. Liberalerna, som under hela förra året befann sig långt nere under spärren, har fått sällskap av både Centerpartiet och Kristdemokraterna. Det visar decembermätningen från SR Ekot och Indikator opinion.
Centerpartiet fick ett kort uppsving under hösten i samband med att det gick relativt smidigt att utse Elisabeth Thand Ringqvist till partiledare. Det ledde till några positiva rubriker efter tumultet vid Anna-Karin Hatts plötsliga avhopp och korta sejour. Nu är partiet tillbaka på Muharrem Demirok-nivåer. C uppmättes till 3,8 procent i december.
Anledningen är enkel.
C fyller ingen funktion
Centerpartiet fyller ingen funktion för något av regeringsalternativen. Centern vill inte samarbeta med en högerregering där Sverigedemokraterna har något som helst inflytande. Men inte heller för en tänkt vänsterregering spelar partiet någon roll, eftersom det inte vill samarbeta med Vänsterpartiet. Centerpartisterna har kort och gott gjort sig själva onödiga.
Liberalerna fortsätter sin evighetslånga kräftgång. Under nästan hela förra året låg L långt under riksdagsgränsen, och har nu 2,1 procent. Orsaken är att partiet upplevs som en bromskloss. Liberalerna ger intryck av att tämligen motvilligt ingå i sittande regering, och säger sig dessutom vara motståndare till vad som sannolikt skulle kunna bli nästa högerregering.
L har bakbundit ledaren
Det troligtvis enda som skulle kunna lyfta L är stödröster från de andra Tidöpartierna. Då krävs det att Simona Mohamsson tillåts vara tydligt hårdhöger. Höstens ickebeslut i regeringsfrågan bakband i stället Mohamsson till partiets mjukdelar.
Många tycker nog att det skulle vara skönt att slippa Liberalerna i regeringsförhandlingarna. Som de beter sig nu är Liberalerna snarast oönskade bland högerväljare.
Kristdemokraternas dipp under spärren är sannolikt av en annan karaktär. Under Ebba Busch har partiet blivit alltmer högerinriktat. Faktum är att nuvarande regering och bakomliggande Tidöavtal knappast hade kommit till stånd om inte KD hade gått i främsta ledet för att bygga upp ett samarbete med SD. Baksidan är att väljarströmmarna är lättflytande inom den nya högern. M, KD och SD har blivit som kommunicerande kärl. Sjunker det ena partiet, stiger det andra. Dagsformen avgör vem som är vinnare.
KD kvar i hängmattan
Långsiktigt följer Kristdemokraternas opinionsutveckling den för partiet normala tendensen. KD:s kurva är alltid hängmatteformad. I mellanvalsperioder sjunker siffrorna. På valdagen svingar partiet sig uppåt. Partiets synlighet är också på gott och ont knutet till Ebba Buschs unika förmåga att väcka uppmärksamhet. Närmare valet kommer hon att fokusera mer på att synas och mobilisera väljare. Inne i partiet råder trygghet med att opinionsläget kommer att klara upp sig på valdagen.
Liberalerna och Centerpartiet är illa ute på riktigt. För den som vill påverka regeringens inriktning finns ingen anledning att rösta på något av dem. Tvärtom riskerar rösterna att bli bortkastade. Om ingen vill ha partierna och ingen behöver dem – varför finns de då?
Mest besvär
Förresten. Di sma undar jordi hette en gotländsk orkester som hade en jättehit med “Snabbköpskassörskan”. Men gruppens namn kom från folktron och den lokala benämningen på vättar. Di sma var oknytt som ställde till med besvär på gårdarna. Enligt sägnerna kunde man bara få syn på dem genom ett litet hål i ett pappersark.
Centern och Liberalerna har blivit di sma undar spärri. Orsakar mest bekymmer och syns bara i excelark.
Per Gudmundson är redaktionschef för 100%.
