Den svenska museimassakern
Östasiatiska och Medelhavsmuseet hotas av nedläggning. I en ny utredning föreslår Världskulturmuseerna att myndighetens verksamheter samlokaliseras till Etnografiska museet i Stockholm och Världskulturmuseet i Göteborg. Forskaren och tidigare museichefen Magnus Fiskesjö påminner om vem som äger museerna.
Nu är det skarpt läge: Två av de fyra världskulturmuseerna ska läggas ner, säger överintendenten för museimyndigheten Statens museer för världskultur, som styr över de fyra museerna.
Riksdagen bestämde 1999 att dessa fyra skulle fortsätta som självständiga museer, under ett nytt paraply. Så hur kan några byråkrater köra över de folkvalda — som ju 2016 återigen slog fast, att dessa fyra museer skall fortsätta fungera som museer med en egen karaktär? Tydligare än två riksdagsbeslut blir det ju inte, ens med grundlagen.
Ett världsunikt arv på Skeppsholmen
Jag var med i den första rundan av fyra nya museichefer år 2000. Jag hade sedan privilegiet att bygga in museet ännu mycket bättre i sitt hus, flottans anrika Tyghus på Skeppsholmen. En perfekt lokal, i ett superbt läge. 1959-63 rustades det upp till museum för dyra pengar; 2002-2004 moderniserade vi huset för besökare, utställningar, magasin, bibliotek — och rejäla transporter för tunga buddhor.
Östasiatiska Museet är unikt i Europa och har ett starkt internationellt renommé, särskilt i Asien. Det grundades för ett hundra år sedan, med samlingar från ett svunnet Östasien långt innan landet Kina ens var påtänkt.
Dessa har sedan kontinuerligt visats på museet. Tills nu, vill säga: Den nya museimyndigheten har 2026 rivit och stuvat undan presentationen av dessa världsunika förhistoriska klenoder, inklusive schamanfigurerna (se bild), bland de första kända porträtten av människor i Asien överhuvudtaget.
Dessa föremål är inte inköpta på auktion som dubiöst smuggelgods. De var första-hands arkeologiska fynd, från aldrig tidigare upptäckta kulturer, ett genombrott som svensken Kina-Gunnar* gjorde med sina kinesiska kollegor.
De delade sedan officiellt på fynden, en sensation på sin tid, och som fortfarande debatteras: Bara för några månader sedan var ett nytt team arkeologer från England och USA på museet och studerade dem i nytt ljus!
Och sen ska alltså alltihop läggas ner. Det är inte roligt, på hundraårsminnet av museets grundande, 1926.
Fientlighet mot fysiska samlingar
Varför? För mig som utomstående observatör är det flera saker som sticker i ögonen. På Statens museer för världskultur har man skurit bort så mycket personal, inklusive museernas chefer, att det knappt längre finns någon som förstår vad museerna handlar om, och desto färre som kan försvara varje museums egen identitet, så som Riksdagen fastslagit.
Sen finns det en fientlighet mot samlingar som sådana. Tyvärr handlar det om en generation som vuxit upp ”digitalt” och inte förstår varför folk vill se riktiga saker, inte bara på en skärm. Men runt om i Sverige idag är det faktiskt museerna med de riktiga grejorna som drar folk: Folk börjar tröttna på det digitala. Detta har byråkraterna missat, så de stuvar undan de ”mossiga” samlingarna för att slippa ta ansvar för dem. Det blir ett nytt slags digitalt fattig-Sverige.
Dags för nytt mod
De ligger också i lag med blodsugarna på Statens fastighetsverk, ett slags vinstdrivande bolag som t o m låtsas ”äga” museets byggnader -- som egentligen tillhör staten, d v s svenska folket. Nu vräker de Östasiatiska och Medelhavs genom att lägga på fantasihyror.
Samtidigt låtsas de flesta ministrar som det regnar, och låter det svenska vansinnessystemet fortsätta, med en hyreskarusell där staten hyr ut till staten — till marknadspris, vilket nu till och med tar död på museerna. (De har sparat Operan och några andra — skandalen vore för hemsk. Men de hoppas att ingen bryr sig om Östasiatiska och Medelhavsmuseet, d v s om Asien eller Mellanöstern!).
Den enda ljuspunkten har varit forskningsministern som föreslagit att avskaffa Akademiska Hus, som ju på samma sätt suger blodet ur universiteten — forskarna stänger faktiskt laboratorier för att slippa undan deras ockerhyror…
Men museerna kan ju inte stänga för att komma bort från fastighetsverket. Deras byggnader har specialanpassats för museerna — som faktiskt tillhör svenska folket, inte byråkraterna eller fastighetsbolagen.
Idag krävs nytt mod, både från folket och de folkvalda. Vi får inte låta självsvåldiga byråkrater göra våld på riksdagsbesluten, och på folkets museer.
LÄS MER:
China before China av Magnus Fiskesjö och Chen Xingcan, tvåspråkig engelsk-kinesisk bok med historien om Östasiatiska museets unika samlingar.
Kina före Kina av Eva Myrdal, på svenska om klenoderna.