När Frankrike brinner måste Sverige vara redo

KOLUMN De våldsamma upploppen i Frankrike påminner om vad vi tidigare sett i Sverige. Minns påskupploppen 2022, eller Husbykravallerna 2013. Men det som nu hänt i franska städer är värre.

De städer och stadsdelar som drabbats av plundring, våld och bränder har en sak gemensamt: förekomsten av vad vi i Sverige kallar utsatta områden. I dessa områden finns en latent risk för våldsamheter, och det krävs inte mycket för att våldet ska explodera.

I Frankrike var det fullt legitima skolprotester som aktiverade våldsverkarna. Under påsken i Sverige 2022 var det en dansk provokatör. Nästa gång kan det vara något annat.

Men de senaste veckornas våld kan inte förstås enbart som spontana utbrott. Den franska regeringen anklagar vänsterextrema grupper för att ha uppmuntrat och organiserat upplopp. Och samma krafter finns i Sverige.

Våldet borde oroa

Våldet i Frankrike sticker ut, både genom sin omfattning och brutalitet. Paris socialistiska vice borgmästare Lamia El Aaraje har sagt att staden drabbats av ”en nivå av våld som jag tror att vi aldrig tidigare har sett”.

Jag tjänstgjorde själv som polis under Husbykravallerna 2013. Filmklippet från Frankrike där en kvinna får eld sprutad rakt mot ansiktet med en improviserad eldkastare liknar inget jag sett i sådana upplopp.

Men det som framför allt borde oroa är omfattningen. Upplopp har samtidigt skett i flera franska städer, däribland Paris, Bordeaux, Lyon, Rennes och Toulouse. Enligt tidningen Le Monde var polisstyrkorna på flera håll otillräckliga. Mitt på Rue Réaumur i centrala Paris tvingades polisen att retirera.

I Marseille, Frankrikes näst största stad, stormades stadshuset. Polisen klarade inte att skydda det. Stadshuset vandaliserades men sattes som tur var inte i brand, till skillnad från det vackra rådhuset i Limoges som brändes ned till grunden.

Är Sverige tillräckligt rustat?

Under korankravallerna 2022 pressades svensk polis hårt. Förstärkningar krävdes från landets alla hörn och enskilda poliser arbetade pass på upp till 18 timmar. Hade fler samtidiga upplopp inträffat hade läget blivit katastrofalt.

Sedan dess har Polismyndigheten tillsett att poliser i samtliga polisregioner fått utbildning och utrustning för att kontrollera folkmassor. Det taktiska konceptet särskilda polistaktiken (SPT) är beprövat och välfungerande. Men Sverige har alltjämt bara omkring 12 000 poliser i yttre tjänst. Till skillnad från Frankrike har svensk polis inga reservstyrkor och inget militärt organiserat gendarmeri att få hjälp från.

Det nya nordiska samarbetet vid resurskrävande insatser kan ge viss förstärkning, men i begränsad omfattning, med fördröjning och förutsätter att grannländerna har poliser att avvara.

En motsvarande situation i Sverige, med kravaller i flera städer samtidigt, skulle svensk polis sannolikt klara ännu sämre än fransk polis. Vad innebär det, när stadshuset i Frankrikes näst största stad stormades?

Det behövs fler poliser i yttre tjänst och fler som har beredskap att förstärka den. Målet bör inte vara att bara hjälpligt hantera upplopp. Polisen måste kunna agera offensivt mot upploppsmakare och samtidigt upprätthålla lagen i övriga delar av samhället. Den uppgiften kan inte sättas på paus på grund av kravaller, i synnerhet inte när de pågår i många dagar.

Polisen måste kunna agera

Polismyndigheten bör ta lärdom av vad som hänt i Frankrike och förbereda sig för lika omfattande upplopp. Efter korankravallerna skaffade polisen gummiprojektiler. Däremot saknar svensk polis vattenkanoner, som används i Frankrike.

Beredskapen är angelägen eftersom ingen annan kan ta över om polisen tappar kontrollen. Försvarsmakten är inte organiserad, utbildad eller utrustad för att stävja upplopp, utan för att möta yttre angrepp. Med tanke på omvärldsläget bör militären också fokusera på sin huvuduppgift.

Det som händer i Frankrike kan hända här. Att förebygga sådant våld kräver dock något helt annat än mer resurser till skolan. Det handlar om bristande respekt för andra människor och obefintlig lojalitet med samhället.

Det problemet kan inte ordningsmakten lösa. Men när våldet exploderar måste polisen kunna återta kontrollen, skydda människor och upprätthålla lagen. Frankrike visar vad som krävs.

Fredrik Kärrholm är riksdagsledamot för Moderaterna, kriminolog och tidigare polis.