Trumps angrepp på påve Leo – årets starkaste woke-reaktion?

KOLUMN Donald Trump är förmodligen världens mest kända ”woke”-person. Han tycks bli personligt kränkt av att någon har andra hållningar och perspektiv och dristar sig till att yttra dessa offentligt. Att inte se politik som ett föremål för argumentation – om än sakligt hårt mellan olika lösningar som får antas grundas i en gemensam välvilja – utan som en existentiell identitetsgrund, är faktiskt ett av de tydligaste kännetecknen på woke-filosofi. Sedan är woke-vänster och woke-höger oense om vilka områden och åsikter som är heliga. Men för båda har politik blivit som religion när den är som sämst, det vill säga som något man inte sakligt och förnuftigt kan diskutera, där en annan uppfattning blir ett ”hot” mot något som enkelt kan beskrivas med valfritt substantiv.

Trump-wokeismen blev återigen synlig när det visade sig att påve Leo XIV inte bara hade en annan uppfattning om Iran-kriget utan också yttrade den. Påvens yttrande låg på två nivåer. Den första var maningen till en fredlig lösning. Så som påvar alltid har sagt, och alltid ska säga. Ett slags moraliskt imperativ som i nästa steg får omsättas politiskt men där påvens uppgift just är att peka på principen och ställa frågan: löser vi, och har vi så här långt löst, problem genom kriget i fråga?

I grunden är påvens förkunnelse om fred helt oberoende av vilka krig som för närvarande rasar. Men det finns uppgifter som gör gällande att den amerikanska administrationen reagerade negativt, och lät meddela det, redan av påvens tal inför den diplomatiska kåren i Vatikanen i början av januari, långt före Iran-kriget, där han i allmänna termer talade mot våld som problemlösningsmetod. Rätt många kunde då exempelvis läsa in tillämpningar på Ukraina, Gaza och de krigshärjade delarna av Afrika i talet. När evangeliet träffar brett kan man absolut säga att det får sin rätta verkan.

Hotar att utplåna civilisationen

Den andra nivån där påven nyligen yttrade , rörde Trumps hot om att utplåna den iranska civilisationen. Här hade vi också den moraliska rösten men nu applicerad på ett mycket konkret uttalande: det är oacceptabelt att både tänka och säga så. Inte bara för katoliker, vilket ju Trump inte är, utan för alla människor av någon form av förnuft och god vilja. De samlade offentliga reaktionerna från både den religiösa och den sekulära, i alla fall demokratiska, världen visade att påven här talade för ännu fler, också dem som kanske har stött kriget.

När George W Bush inledde USA:s krig mot Irak 2003 kritiserades det av dåvarande påven Johannes Paulus II på samma grunder som påve Leo nu med ett ifrågasättande av rättfärdigheten i det specifika kriget liksom om krig som politiskt verktyg i sig. Men Bush och hans administration såg inte en inbjudan till offentlig debatt och politisk polemik med den högste företrädaren för världens kristenhet. Påvens maningar hörsammades inte då heller men deras tydliga moraliska, och inte politiskt-polemiska, karaktär fick tala för sig hos varje enskild mottagare (och visade sig väl dessutom, milt uttryckt, med tiden inte ha varit utan grund).

När sanningen möter lögnen

Den katolska kyrkan har funnits i 2 000 år. Hon har sett imperier, stater, politiska och ekonomiska ordningar komma och gå. Hon har tyvärr sett rätt många krig göra det också. Och hon har alltid fullgjort uppgiften att förkunna Jesus Kristus och hans uppståndelse som det nya livet som bryter in i världen för att dra den in i Guds rike. I denna uppgift har hon fått konkretisera sig i relation till historiens specifika händelser. Men hon har i stort sett alltid på något sätt upprört den världsliga makten av furstar, kejsare, regeringar, presidenter, diktaturer och demokratier, och allt däremellan, som förenats av att de velat ta Guds plats som det Godas måttstock. Inte för att kyrkan aktivt söker motstånd, utan för att det blir effekten när sanningen och kärleken möter lögnen och våldet. Så har det varit i alla tider, hos alla och nästan vad det än gäller. Det var ju vad som hände Jesus, kyrkans grundare och herre, och det är vad han har lovat ska hända alla som vill följa honom.

I president Trumps reaktioner kan vi därför också se oss själva och hur allt det i oss som är synd, det vill säga människans gudomliggörande av sig själv, reagerar när det förstår Gud.

Krigföring mot mänskligt liv

Som katolik gläds jag åt den stora uppskattning som påve Leo har mött när han fullgjort sin påvliga uppgift i en konkret historisk situation. Nu hoppas jag att resten av hans fredsbudskap också kan röna en uppskattning som i alla fall närmar sig den vi nu sett.

I ett annat tal i januari än det jag nämnt ovan citerade påven nämligen Moder Teresa om att det aldrig kan bli slut på våldet i världen, där borta, så länge vi ser våldet som en lösning av vardagsproblem här hemma – konkret och uttalat i form av abort som i sak, oaktat skäl, inte är något annat än en krigföring mot det mänskliga livet när det är mest svagt och skyddsbehövande. Och påven berömde Moder Teresas uttalande för dess profetiska klarsyn och kraft. Min förhoppning är att vi genom att lyssna alltmer till påven allt bättre kan avvisa varje ”liten Trump” inne i oss som vill värna de olika områden i våra liv där vi själva vill vara Gud.

Thomas Idergard Katolsk präst