I ett videoklipp ser man svarta liksäckar ligga på marken medan anhöriga går omkring på olika bårhus i iranska städer för att identifiera anhöriga. Ett kvinnoskrik hörs. Det talas om över 2000 döda på 48 timmar.
Sedan den 28 december har iranierna tagit till gatorna för att protestera mot regimen. Enligt svenska medier beror upproret på valutans fall, eller som SVT skrev i en artikel: på den svaga ekonomin och klimatförändringar. Ändå är inte DN:s tidigare chefredaktör Greta Thunberg på plats?
Regimapologeter blir experter
Regimen stänger av internet och el så att folk inte kan ladda sina mobiler. När medieskuggan är upprättad påbörjas slakten. Och i Sverige beklagar sig journalister över att det är svårt att veta vad som händer, då nyhetsbyråerna inte är på plats – och regimtrogna medier inte rapporterar.
Trots att Sverige sedan 1980-talet har en stor iransk diaspora klarar våra medier fortfarande inte att rapportera initierat från landet. I stället tar man in regimapologeter som experter och låter dem förklara att ingenting viktigt pågår.
Cirkulera.
Under mina år som nyhetsjournalist undrade jag ständigt över det stora ointresset för det land som spelar en nyckelroll i en krigsdrabbad region med många komplicerade konflikter. Den islamiska regimen är den globala terrorismens huvudsponsor, samma terrorism som har flyttat in i Europas städer. Den regim iranierna nu protesterar mot med livet som insats har byggt upp både Hizbollah och Hamas med iraniernas pengar – det är därför en av ramsorna nu lyder: ”Nej till Gaza, nej till Libanon, jag ger mitt liv för Iran”.
Många iranier betraktar ayatollorna som inkräktare och ockupanter. I nästan ett halvsekel har dessa försökt förmå folket att ersätta sina traditionella, zoroastriska högtider med islamiska
Dagens Nyheters mellanösternkorrespondent undrar i en krönika om Irans unga verkligen vill låta sig ledas av en farbror från det förgångna, och syftar på den tidigare shahens son Reza Pahlavi. Den frågan kan bara vara legitim för någon som inte brytt sig om att sätta sig in hur den iranska oppositionen utvecklats de senaste åren.
Många iranier betraktar ayatollorna som inkräktare och ockupanter. I nästan ett halvsekel har dessa försökt förmå folket att ersätta sina traditionella, zoroastriska högtider med islamiska – utan att lyckas. Lika länge har den statliga propagandan framställt Pahlavi-eran som unikt korrupt, anti-iransk och illegitim. Men i dag hör vi miljontals iranier ropa ”Det här är vår sista strid. Pahlavi kommer tillbaka.”
Journalister har köpt propagandan
Äntligen har vi samma mål och äntligen är vi samlade under en tydlig ledare, säger människor jag talar med i Iran. I motsats till den islamiska republik som dagens unga iranier växt upp under representerar Pahlavi-eran ett Iran utan religiös dominans och utan påtvingad ideologi i vardagen. Mullornas försök att ta ur iranierna deras frihetslängtan är ett spektakulärt misslyckande.
Tyvärr verkar de ha haft större framgång med våra svenska journalister, som köpt deras och Hamas propaganda, vilken de i sin tur har matat publiken med i över två år. Då är det kanske inte så förvånande att de står handfallna när Irans folk reser sig mot sina förtryckare.
Adele Josephi är journalist.
