KOLUMN Centerpartiet är inte längre ett borgerligt parti. Det är den slutsats som allt fler nu drar. Under lång tid har många hoppats att partiets avvikelse från den borgerliga reformlinjen varit tillfällig och att en återgång förr eller senare skulle ske. Utvecklingen visar något annat. Centerpartiets väljare, prioriteringar och politiska samarbeten har förändrats i grunden.
Den avgörande förändringen handlar främst om väljarbasen. Dagens centerpartistiska väljare består i allt högre grad av urbana och högutbildade tjänstemannagrupper vars politiska preferenser i centrala frågor ligger närmare socialdemokrati och livsstilsvänster än den borgerliga reformtraditionen. När väljarna förändras ändras också incitamenten och därmed politiken.
Stödparti till vänstern
Det är därför inte förvånande att Centerpartiets väljare i stor utsträckning föredrar Magdalena Andersson som statsminister. Partiet har i praktiken redan gjort sitt vägval. Frågan är inte om Centerpartiet kommer att fungera som stödparti till vänstern utan hur länge marknadsliberaler fortsätter att bortse från det uppenbara.
För samtidigt lever illusionen kvar i delar av näringslivet och den borgerliga debatten. Många minns alliansåren då Centerpartiet drev reformer för företagande, konkurrenskraft och lägre trösklar till arbetsmarknaden. Men att analysera dagens politiska landskap genom gårdagens blockpolitik är strategiskt naivt. Partier definieras av sina väljare och sina samarbeten, inte av sin historiska identitet.
Insåg mitt i sändningen
Den politiska realiteten är att det borgerliga reformprojektet inte längre kan bygga på förhoppningar om en återuppstånden allians. Centerpartiet har lämnat den borgerliga reformtraditionen och orienterar sig i stället mot socialdemokratin, identitetspolitiken och den symbolpolitik som allt oftare ersätter tillväxtreformer. För företagare och löntagare som prioriterar arbete, investeringar och entreprenörskap innebär detta en tydlig slutsats.
Elisabeth Thand Ringqvists katastrofala insats får sin förklaring om hon själv mitt i sändningen insåg att hon inte längre stödjer sitt eget parti.
Allt detta är egentligen uppenbart. Det enda som överraskar är att till och med Centerpartiets egen partiledare i en SVT-intervju nyligen såg ut som att hon plötsligt mitt i sändningen insåg att hennes parti inte är borgerligt. Elisabeth Thand Ringqvists katastrofala insats får sin förklaring om hon själv mitt i sändningen insåg att hon inte längre stödjer sitt eget parti.
Slutet på en epok i svensk politik
Framtidens reformpolitik kommer inte att genomföras tillsammans med ett parti som definierar sin roll genom avståndstagande från det borgerliga regeringsunderlaget. Den kommer att genomföras av de partier som faktiskt vill och kan regera tillsammans inom Tidösamarbetet. Där finns i dag den mest sammanhållna viljan att stärka energiförsörjningen, arbetslinjen, rättsstaten och Sveriges konkurrenskraft.
När Sverige möter hårdnande internationell konkurrens, demografiska utmaningar och behovet av stora industriella investeringar krävs stabila reformkoalitioner. Nostalgiska blockdrömmar räcker inte. Centerpartiets förvandling markerar slutet på en epok i svensk politik. De väljare som fortfarande tror på arbete, företagande och marknadsekonomi måste inse att partiet de en gång stödde inte längre representerar dessa intressen.
Centerpartiet har valt sida. De som vill se reformer måste göra detsamma.
Carl Eos är senior fellow på tankesmedjan Oikos och författare till romanen ”Utanförskap: En berättelse om främlingar” (Lava förlag 2024).
