Innan de avgörande rösterna ens var färdigräknade hade Bernie Sanders lanserat sin valanalys om varför Kamala Harris förlorade det amerikanska presidentvalet 2024. Analysen var exakt vad man kunde förvänta sig: partiet hade övergett arbetarklassen, afro- och latinamerikanerna. Det enda sättet att få tillbaka rösterna var att gå längre vänsterut. Kampen om narrativet kring valförlusten var i full gång.
Ett år senare stod samme Sanders på scen med New Yorks nyvalde borgmästare, Zohran Mamdani. Han gick till val på just den vänsteragenda som Sanders efterfrågat.
De som tror att Mamdanis vänsterpolitik kommer att vara en framgångssaga utanför New York är dock naiva, av tre huvudsakliga skäl:
1. Mamdanis vinst – en pyrrhusseger.
Mamdani vann inte på grund av sin socialistiska agenda. Mer sannolikt berodde vinsten på historiskt svag konkurrens. De två enda realistiska motkandidaterna var bägge skandalomsusade. Den sittande borgmästaren Eric Adams, som senare drog sig ur primärvalen, har haft korruptionsanklagelser riktade mot sig. Och huvudmotståndaren, tidigare guvernören Andrew Cuomo, har anklagats för sexuellt ofredande varför bland annat Joe Biden krävde hans avgång. Trots detta lyckades inte Mamdani locka fler än 50 procent av rösterna. Det gör honom till den demokrat som fått lägst andel röster sedan borgmästarvalet i New York 2009. Han vann inte valet för att han är socialist, snarare trots att han är socialist.
2. Joe Biden och Kamala Harris drev redan en vänsteragenda.
Att Joe Biden var en mittenorienterad senator och vice president kan det argumenteras för, men hans presidenttid präglades av en vänstersväng för att hålla Sanders socialistfalang nöjd. Han sänkte garantiåldern för Medicare, skrev ner studielånen, och lovade att lagstifta bort hyreshöjningar – politik som hyllades av just Sanders. Biden drev USA vänsterut, påhejad av Sanders och resten av socialisterna.
3. I andra delstater vinner en mittenorienterad agenda.
Om man bara följt svenska medier skulle man kunna tro att Mamdani är en av få demokratiska framgångar i de senaste valen. Det stämmer inte. Valresultaten 2025 har beskrivits som en ”blue-wave” för Demokraterna och de vann i delstater där valutgångarna är långt mer oförutsägbara än New York. I Virginia och New Jersey vann Demokraternas Abigail Spanberger och Mikie Sherrill guvernörsvalen genom att ta avstånd från Mamdani för att inte förknippas med hans socialism. Båda delstaterna är mycket mer av swing states än New York är, och bör vara mer intressanta för demokraterna att titta på än The Big Apple. Demokraternas väg till Vita Huset går via de delstater som kan svänga över – inte New York.
Det värsta som hänt Demokraterna
Sammantaget riskerar Mamdani att vara det värsta som hänt Demokraterna. Valet riskerar att göra vänsterfalangen starkare och att föra partiet närmare socialisterna. Hans ogenomförbara löften kommer att sluta i mer politikerförakt och när han inte lyckas genomföra sina löften kommer han förmodligen att göra som socialister brukar göra när det inte går som de vill – han kommer att skylla på företagen och på de rika.
Ifall man vill se vilken typ av borgmästare han kommer att vara bortom kampanjslogans och vallöften bör man se hans segertal på valnatten. Där försökte han snarare splittra New Yorkborna än vara en enande kraft. Det var som om han glömt att hälften av New Yorkborna inte röstade på honom, långt ifrån det leende han hade under sin valkampanj.
Mamdani må ha vunnit New York. Men om Demokraterna låter honom sätta kursen kommer de att förlora resten av landet.
