BOKANMÄLAN I mars 2025 ansökte batteritillverkaren Northvolt om konkurs. Det som målats upp som kronjuvelen i Europas klimatomställning blev istället den största kraschen i modern svensk historia. För Christian Sandström, en av bokens redaktörer som även dokumenterat fallet i boken Northvoltkraschen, var detta inte en isolerad olyckshändelse utan resultatet av ett systemfel.
I den akademiska antologin A Green Entrepreneurial State? samlar Sandström tillsammans med Magnus Henrekson och Mikael Stenkula en rad forskare för att belysa en större berättelse. Den handlar om hur västvärldens politiker har bytt roll. Istället för att bara sätta upp gemensamma spelregler för marknaden försöker man nu aktivt styra hela ekonomin mot storslagna politiska mål, ofta liknade vid historiska ”månlandningar”.
Staten pekar ut vinnare
Bokens budskap är att denna nya politik, där staten väljer ut specifika tekniker snarare än att låta marknaden tävla, bär på inbyggda risker. Förr fungerade staten som en domare som satte upp målen, men idag pekar man ut exakt vilka verktyg som ska användas – till exempel vätgas eller specifika batterifabriker.
När politiker satsar miljarder på dessa utvalda projekt försvagas företagens egen drivkraft att vara försiktiga. Forskarna menar att statligt stöd riskerar att "skapa förlorare" – företag som är experter på att navigera i politiska korridorer och jaga bidrag, men som inte klarar sig i den internationella konkurrensen.
Hybris i Norrland
Sverige står i centrum för bokens mest dramatiska exempel. Utöver Northvolt granskas projektet HYBRIT, som syftar till att producera fossilfritt stål med hjälp av vätgas. Magnus Henrekson beskriver satsningen som präglad av hybris – ett slags politiskt övermod där entusiasm tilläts gå före teknisk och ekonomisk realism. Han visar hur projektet vilade på skakiga antaganden: HYBRIT i full skala skulle kräva lika mycket el som hela Finlands ekonomi, samtidigt som man tog för givet att elpriserna skulle förbli extremt låga.
Ett annat svenskt exempel är Livsmedelsverkets nya kostråd. Forskarna Stefan Hellstrand och Johan Gärdebo visar hur politiska visioner om en köttfri ”planetär diet” bygger på svag vetenskap och i själva verket hotar svensk livsmedelsberedskap. Genom att kräva en drastisk minskning av mjölk- och köttproduktion blundar man för att det är just djurhållningen som historiskt har gjort det möjligt för människor att leva och ha en säker matförsörjning i vårt kalla nordiska klimat.
"Baptister och hembrännare"
Boken introducerar också en förklaringsmodell för hur dessa dyra projekt ofta får så brett stöd trots varningssignalerna. Man liknar det vid en allians mellan två helt olika grupper: "Baptisterna" (de moraliska idealisterna) och "Hembrännarna" (de vinstlystna lycksökarna). Miljörörelsen ger den moraliska tyngden åt projekten, medan stora företag kan använda detta som en sköld för att säkra subventioner och stänga ute konkurrenter.
Slutsatsen är inte att vi ska sluta bry oss om miljön, utan att vi bör återgå till en mer verklighetsförankrad politik. Jonas Grafström visar i sitt kapitel att Sverige redan har lyckats minska sina utsläpp kraftigt samtidigt som ekonomin har växt. Detta har skett genom en ”tyst omställning” – tusentals små tekniska framsteg och marknadens egna prissignaler, snarare än genom spektakulära politiska prestigeprojekt. Budskapet till läsaren är att hållbarhet kräver ekonomisk realism, inte politisk hybris.
Mer om boken i intervjun med Christian Sandström på 100.se.
