Sju dagar som förändrade Jimmie Åkesson

KOLUMN Det har varit sju omtumlande dygn för regeringen. Fredagen den 6 mars stod de fyra partiledarna i Tidösamarbetet på podiet i Rosenbad och tillkännagav att de backar om utvisningarna. En vecka senare, fredagen den 13 mars, kunde Liberalernas ledare Simona Mohamsson slutligen omfamna Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, efter stora våndor.

Därmed undanröjdes två omedelbara hot. Regeringen slipper gå till val i motvind genom en mediestorm om att barn, unga och välintegrerade behandlas hänsynslöst. Och statsminister Ulf Kristersson slipper frågan om hur hans regeringsunderlag kommer att se ut.

Genomgått transformation

Händelseförloppet kändes kanske mest intensivt för Liberalerna och Simona Mohamsson. Hon berömdes för att ha vunnit en stor seger när utvisningarna stoppades. Hon kritiserades för att ha kört över de interna kritikerna och svikit partiets kärnvärden i uppgörelsen med Sverigedemokraterna.

Det stora medieintresset är begripligt. Både för Mohamsson personligen och för Liberalerna som parti är det vinna eller försvinna. Nu har hon visat att hon är beredd att gå igenom eld för att nå målet. Man kan nästan säga att hon har genomgått en transformation.

För en vecka sedan var Mohamsson ett sistahandsval utan framtid. Nu är hon en stark ledare med chans att rädda sitt parti från säker undergång.

Men dramat har en huvudperson till som har genomgått en remarkabel förändring.

Offrat sitt liv

Jimmie Åkesson har offrat hela sitt liv för partiet. Det har inneburit en tillvaro i ständig opposition. Hans parti har varit paria. Hans kamrater har blivit utstötta, bespottade och till och med misshandlade. Utanförskapet har med all säkerhet varit påfrestande. Men det har också skänkt honom en sällsynt trovärdighet. Åkesson är den som suttit längst av alla dagens partiledare. Han går med stor sannolikhet snart förbi Socialdemokraternas Tage Erlander, som satt 23 år.

I och med Tidöavtalet 2022 ingår Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget. Men eftersom partiet står utanför regeringen slipper SD axla det tunga ansvaret vid svåra politiska beslut. Åkesson kan låta statsminister Ulf Kristersson bära hundhuvudet, och själv framhäva att Sverigedemokraterna egentligen ville något annat. I varje givet läge har han kunnat sätta det egna partiet främst.

Den här veckan har Jimmie Åkesson visat andra kvaliteter.

Ökar invandringen

Att öka invandringen är en enorm eftergift för SD. Men nu gick Jimmie Åkesson både med på att stoppa artonårsutvisningarna, att lätta på försörjningskraven och att öppna för en amnesti för ukrainare. Allt för att hjälpa en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Kostnaden för Sverigedemokraterna var knappast försumbar. Ett antal väljare frågar sig rimligen vilka de ska rösta på nu, om de vill ha stramare invandring.

Hjälper huvudfienden

Man kan göra gällande att Liberalerna är Sverigedemokraternas egentliga huvudmotståndare. Socialdemokraterna är den politiska fienden, men Liberalerna är den ideologiska antagonisten. För Sverigedemokraterna vore det kanske bättre om riksdagen befriades från liberalpartister.

Plötsligt lovar Jimmie Åkesson att driva Liberalernas politik i regering. Sverigedemokraterna garanterar att det “vänsterliberala etablissemanget” förblir, för att använde ett av Åkessons favoritinvektiv.

Rear ut sin själ

Kritiker påstår att Simona Mohamsson reade ut sin själ. Det kan i så fall också sägas om Jimmie Åkesson. Men förmågan att fatta obekväma beslut kan också anses vara ett tecken på mognad. Barn kräver allt åt alla. Vuxna inser att man måste kompromissa, fastän det är både smärtsamt och kostsamt.

Det här var veckan då Sverigedemokraterna slutade vara ett missnöjesparti. Jimmie Åkesson tog ansvar.

Per Gudmundson är redaktionschef för 100%