Så skapas analfabeternas valkampanj

KOLUMN ”Undrar om de byter ut Starmer”, säger jag, mitt tonfall är sökande. Osäker på om min verklighet är deras, informationsbubblorna vet man ju hur de fungerar.

”Vem?”

Nej, visst, gemensamma referenser är inget jag tar för givet. Men ändå – premiärministern i världens sjätte största ekonomi ..? Personen framför mig viftar avfärdande. ”Sånt där har jag ingen koll på.”

Ingen lagstadgad digital tvångsmatning

Youtube har gått om tv i Sverige och de nyare medierna har ingen lagstadgad tvångsmatning med nyhetsinnehåll. Det märks.

Visst är det några av oss specialintresserade som kan plocka Thand-Ringqvist i en lineup, resten verkar gratulera sig själva till att leva i en tid där man inte direkt behöver minnas vem som är försvarsminister (eller, gör vi det?).

Läser inte folk tidningen? Sånt finns det väl statistik över! Jodå, 45 procent har tillgång till digital morgontidning. Jag har själv flera, till allt mindre nytta. Den digitala tidningen läses inte kronologiskt, den tvingar inte ögat att följa händelser som det följer årstiderna. När Merz blir förbundskansler får jag förvisso reda på det, jag har bara ingen aning om hur förloppet var. Varje nyhet kommer som ett snöfall i juni, ett mysterium jag måste lösa baklänges. Om jag har orken och intresset, de två allt sällsyntare råvarorna.

När karaktärer byts ut

Okej, just europeisk politik kanske aldrig varit någon riktig kupévärmare och Storbritanniens styre har förstås länge varit en såpa där ingen karaktär fått förnyat kontrakt. Varje gång man tittar in är alla ansikten utbytta. Det verkar dock inte bara vara det brittiska som förlorat publikens fokus. När en annan vän och jag möter Shekarabi på en trottoar i Gamla stan märker jag att för honom hade de glansiga lockarna kunnat tillhöra vem som helst.

Medan de politiska kommentatorerna bryter ner hur väljarna ska tolka tonfallet i varje pressträff verkar de flesta knappt ha tänkt på vilka frågor som är viktiga för dem, än mindre känna igen vilka som kan tänkas representera dem. Missförstå mig inte, varken jag eller mina bekanta är plockade ur den fjärdedel analfabeter som svensk skola årligen producerar. Vi är varken nyanlända, lågutbildade eller så himla unga, heller. Att vi har allt mindre aning om vad som händer i världen beror inte på att vi tillhör någon grupp där okunskap är försvarligt, tvärtom. Vi har bara så mycket annat som konkurrerar om vår uppmärksamhet. Det finns fler porrsajter än nyhetsdistributörer bland världens största domäner.

Demokratins tusen små nålstick

I kulturen produceras dystopier om hur demokratin inte kommer att överleva tekniken. Succession-skaparen Jesse Armstrongs småkalkoniga Mountainhead (2025) föreställer sig en nära framtid där AI-videos av våld och kränkningar skapar hämndreaktioner och upplopp världen över. Stater kollapsar, tror vi – vad som är verkligt går inte längre att urskilja. I sådana här undergångsberättelser försvinner demokratin i ett svampformat moln. I verkligheten tynar den av distraktionernas tusen nålstick.

Jag vet inte hur det svenska valet kommer gå. Jag vet bara att det inte kommer att göras av välinformerade väljare.

Anna Björklund Skribent, poddare och författare till Kvinnomanualen (Bazar förlag, 2022)