DEBATT: Stockholm har allt att lära av Lidingö

DEBATT Skillnaderna handlar inte om geografi utan om värderingar, människosyn, politiska prioriteringar och hur mycket politiken ska lägga i sig i medborgarnas liv. Under senare år har kontrasten blivit allt tydligare mellan det socialdemokratiskt präglade Stockholm och ett frihetligt Lidingö som under lång tid styrts av Moderaterna.

Till att börja med vittnar Stockholms och Lidingös helt olika ekonomiska lägen om två fundamentalt olika synsätt på politikens uppdrag. Medan Stockholm pressas av den högsta kommunalskatten i stadens historia samt en galopperande skuldsättning har skuldfria Lidingö i stället kunnat sänka skatten till Sveriges näst lägsta, och detta samtidigt som vi kan genomföra stora investeringar så som en ny bro och ny simhall. Skillnaden ligger inte i förutsättningarna, utan i synen på hur skattemedel ska användas och vilket ansvar politiken har för att hushålla klokt med invånarnas pengar.

I Stockholms stad bedrivs sedan flera mandatperioder en politik som i allt högre grad syftar till att styra hur människor ska leva sina liv. Bland annat arbetar man sedan länge för att biltrafiken ska minska och privatbilismens avskaffande. Därför tas viktiga bilfiler och oumbärliga parkeringsplatser bort, avgifter höjs och allt fler begränsningar införs. Nya bostadsområden byggs utan parkeringsmöjligheter. Den som behöver bo ska inte längre kunna ta bilen. Ambitionen må vara grön och välmenande, men utgångspunkten är att Stockholms politiker anser sig veta bättre än invånarna själva. Få använder bilen för att nöjesåka, utan den är för många en absolut nödvändighet för att få vardagen att över huvud taget gå runt. Behovet av bil minskar inte för att man tar bort möjligheten att använda den.

På Lidingö vet vi att människor har olika liv och förutsättningar och därför olika behov. Barnfamiljer som måste lämna på förskolan, hantverkare som behöver sina verktyg i bilen och äldre som vill kunna storhandla utan att planera hela dagen efter busstidtabellen behöver inte fler pekpinnar från unga och friska politiker på cykel. De behöver en kommun och ett vardagspussel som fungerar. Därför har vi gratis parkering på hela Lidingö.

Frihet framför pekpinnar

Samma misstro mot människors förmåga att själva fatta kloka beslut återkommer i Socialdemokraternas syn på nya tekniska möjligheter. Historien visar ett återkommande mönster: fri radio och television, parabolantenner, konkurrens inom telekommunikation, apotek, vård och skola har mötts av kompakt motstånd från vänsterhåll innan de blivit självklara inslag i samhället – nu senast mot självkörande fordon. Redan för ett år sedan tackade Stockholm nej till att tillåta tester av dessa medan Lidingö valde att välkomna försöken. Vi söker aktivt nya vägar för att underlätta livet för Lidingöborna och flytta kontrollen från politiker till individen, gärna med hjälp av ny teknik. Kommuner som konsekvent väljer att möta innovation med misstänksamt och ideologiska skygglappar hamnar på efterkälken, medan de som är öppna för nya lösningar kan hitta sätt att förbättra både service och livskvalitet.

Kontrasten i politiska vägval märks också i stadsbyggandet. I Stockholm drivs en omfattande förtätningspolitik där grönområden och etablerade villaområden successivt tas i anspråk för ny bebyggelse. Att till varje pris utjämna utfall och radera skillnader ges företräde framför hur människor faktiskt vill bo. På Lidingö ser vi i stället naturen, lugnet, trivseln och den småskaliga karaktären som värden i sig. Människor flyttar inte till attraktiva områden för att de ska göras om till något annat utan just för att de uppskattar miljön som den är. Ingen ska tvingas få ett nytt flerbostadshus i stället för ett äppelträd på tomten bredvid. Nya byggnader uppförs i vacker klassisk stil – fula Nobelcenter eller makabra betongklossar som Nya Liljevalchs skulle aldrig komma i fråga på ön. På Lidingö väger individens vilja, ansträngningar, livsmål och skönhet tyngre än politikers ambition att experimentera och socialistiskt omforma samhället ovanifrån.

Med individens frihet och rätt till självbestämmande för ögonen anser vi på Lidingö på samma sätt att ingen ska pressas att bli vegetarian, vare sig av klimat- eller kostnadsskäl. Därför säger vi tydligt nej till vegonorm i skolor och på omsorgsboenden, men vi säger ja till en hutt till kaffet för våra äldre. Vi säger vidare nej till tiggeri men ja till trygghetskameror, nej till kvotering men ja till jämställdhet. Nej till könsseparerade badtider, damcykelsymboler, folktomma sommargågator, störande vindkraftverk, smutsiga cementdepåer och så kallad koldioxidinsamling, men ja till klassisk arkitektur, nya naturvårdsområden och satsningar på kvalitet i skola och omsorg.

Helt olika människosyn

Ytterst handlar skillnaderna i de olika politiska vägvalen om något större än enskilda sakfrågor. Socialdemokratin har som idé att samhällsproblem ska lösas genom regleringar, styrning, högre skatter samt mer makt till politiker och deras politiska ambitioner att inskränka friheten och styra människors beteenden. Vi utgår i stället från en annan princip, nämligen att människor är vuxna individer som är fullt kapabla att fatta kloka beslut om sina egna liv. Det handlar om diametralt olika syn på människors förstånd och egen förmåga.

Socialdemokratin bygger på att politiken vet bättre och ska forma och helst helt bestämma över människors liv och vardag. Vår övertygelse är i stället att politiken ska skapa förutsättningar för att människor själva ska få välja. För mig är det ingen tvekan om vilken modell som bäst svarar mot människors naturliga inneboende önskan om frihet, ansvar och livskvalitet, och som leder till ett tryggt, trivsamt och framgångsrikt samhälle.

Daniel Källenfors (M), kommunstyrelsens ordförande Lidingö.