Färre myndigheter – men staten växer ändå

KOLUMN Det är lätt att vilja minska byråkratin. Det svåra är att få staten att faktiskt sluta göra saker.

I Erik Slottners debattartikel i Expressen skriver civilministern att han hade hoppats att det skulle vara lättare att lägga ned myndigheter. Det är en ovanligt ärlig formulering från en minister.

Sedan regeringen tillträdde har tolv myndigheter avvecklats, skriver Slottner. Han vill gå vidare med fler, bland annat Arbetsförmedlingen, Jämställdhetsmyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten. Syftet är att flytta pengar ”från byråkratin till välfärden” och skapa en ”smalare och vassare stat”.

Det är en bra ambition. Sverige har länge haft en offentlig reflex där varje viktigt samhällsproblem ska få en egen funktion, strategi, samordnare eller myndighet. En regering som vill gå åt motsatt håll gör något rätt.

Staten byter skylt

Statskontorets nya rapport visar att antalet myndigheter under regeringen har minskat till 358. Samtidigt har myndigheternas personalstyrka dock vuxit till ungefär 268 000 årsarbetskrafter, alltså anställda omräknade till heltid. Det är omkring 27 000 fler än i Statskontorets rapport 2022.

Myndigheterna blir alltså färre. Staten som arbetsgivare blir större.

Det säger inte att varje ny tjänst är onödig. En del av ökningen är lätt att försvara. Men också rimlig expansion är expansion. Om staten anställer fler, betalar ut mer och tar ansvar för fler uppgifter har den inte krympt.

Uppgifterna lever vidare

Problemet är att antalet myndigheter är ett bekvämt mått. Det är lätt att räkna, lätt att kommunicera och lätt att göra politik av. Men det säger inte hur mycket staten faktiskt gör.

Statskontorets rapport visar vad en nedlagd myndighet ofta betyder i praktiken. Staten slutar inte nödvändigtvis med uppgiften. Den flyttar den. De nio myndigheter som försvann under 2025 inordnades i andra myndigheter, slogs samman eller fick uppgifter och tillgångar överförda.

Det kan vara klokt. Färre myndigheter kan ge färre ledningar, mindre dubbelarbete och bättre styrning. Men det är inte samma sak som att staten blivit mindre.

Pengarna avslöjar mer

Vill man veta om staten krymper räcker det därför inte att räkna myndighetsnamn. Man måste också räkna personal och pengar.

Statens utgifter har inte minskat sedan regeringen tillträdde. De ökade från 1 238 miljarder kronor 2022 till 1 402 miljarder 2025. I vårbudgeten för 2026 beräknas de stiga till 1 529 miljarder. En ökning med 24 procent, i nominella termer. Även justerat för inflation har utgifterna ökat.

En stor del beror på försvar, krisberedskap och rättsväsende. Det är statliga kärnuppgifter, och mycket av ökningen går att försvara. Men slutsatsen blir inte att staten har bantats. Den har vuxit på områden borgerliga väljare tycker bättre om.

Alla försvarar sitt

En förklaring till att Slottner tycker det går trögt är att staten har en egen expansionslogik. Varje myndighet har en ledning, anställda, experter och intressenter som kan förklara varför just deras verksamhet behövs. Nästan ingen går till jobbet för att göra den egna verksamheten mindre.

Skattebetalaren finns också, men på längre avstånd. Vinsten av att lägga ned en enskild myndighet sprids tunt över många. Förlusten däremot koncentreras till dem som arbetar där, leder den eller byggt sitt politiska projekt kring den.

Slottner har rätt i att Sverige behöver färre myndigheter. Men en smalare stat kräver mer än färre organisationsnummer. Den kräver att politiken vågar säga vilka uppgifter staten inte längre ska utföra.