Därför flyr ungdomarna till verkligheten
KOLUMN. ”Go touch grass” började som ett internetslang för att säga åt folk att, snälla, gå ut en stund. Lämna kommentarsfältet. Känn solljuset. Rör vid naturen! Men uttrycket säger också något större om vår tid. För efter två decennier av ett allt mer digitalt liv verkar många plötsligt längta efter just det: något verkligt att ta på.
En ständig tillvaro av att allt blivit tillgängligt några tryck bort via våra fingertoppar handlar inte bara om att något försvunnit. De handlar också om vad människor börjar längta tillbaka till.
Under lång tid har digitaliseringen rört sig i en enda riktning: bort från det fysiska. Musiken i mobilen. Filmerna flyttas in i appar. Böcker har blivit abonnemang. Fotografier i molnlagring. Nyheter till pushnotiser. Till och med vänskap, flirtar och minnen placeras i servrar långt bortom våra egna händer.
Frihet från det materiella
Det digitala lovade oss frihet från det materiella. Och på många sätt har vi också fått just det. Man behöver inte längre äga något för att få tillgång till det. Allt är omedelbart. Friktionsfritt. Viktlöst!
Och kanske är det just därför vi nu ser en motrörelse.
För första gången på länge syns tecken på att unga faktiskt minskar sitt skärmanvändande. Enligt rapporten Ungar och medier 2025 från Mediemyndigheten hade barn mellan 9 och 12 år i genomsnitt 40 minuter mindre skärmtid per dag under 2024 jämfört med 2022 och det dagliga läsandet i samma åldersgrupp ligger på högsta nivån sedan mätningarna började. Analytiker kopplar utvecklingen till en växande medvetenhet kring skärmar, sömn och psykisk hälsa.
Konkreta ting som åldras
Men det mest intressanta är kanske inte bara mindre skärmtid, utan vad människor i stället verkar söka sig mot.
Det är kanske inte så enkelt att unga helt lämnar internet eller sociala medier. Snarare förändras innehållet och idealen. Flöden fylls av konkreta ting såsom stickning, keramik, analog fotografering, vinylspelare, möbelsnickeri, CD-samlingar, böcker, matlagning och hantverk. Det är påfallande hur mycket av det som nu uppfattas som attraktivt kretsar kring det konkreta och fysiska. Sådant som går att hålla i handen. Sådant som åldras tillsammans med oss.
Det är ingen slump att LP-skivor säljer bättre än på flera decennier, eller att unga människor börjar köpa digitalkameror från 2000-talet, anteckningsböcker, filmkameror och tryckta böcker igen. Det handlar inte bara om nostalgi, för många som dras till detta har aldrig ens levt i den analoga världen. De längtar inte tillbaka till något de minns, utan till något de aldrig riktigt fick uppleva.
Ett märkligt flyktigt ägande
För det digitala ägandet är i grunden märkligt flyktigt.
Hyr du en film på SF Anytime får du tillgång till den tillfälligt. Streamar du via Netflix kan innehållet försvinna nästa månad. Även om du ”köper” en film digitalt via exempelvis Apple TV finns ingen absolut garanti att du faktiskt kommer äga den för alltid. Du är fortfarande beroende av företaget, dess licensavtal, dess servrar och din internetuppkoppling för att kunna ta del av varan du redan betalat för.
En vinylskiva fungerar däremot så länge skivan och spelaren existerar. En bok står kvar i bokhyllan även om ett företag går i konkurs. Ett fotografi i en låda kräver inget lösenord.
Tydliga rytmer och begränsningar
Det finns också något psykologiskt i detta som går djupare än själva objekten. Under större delen av modern historia levde människor med tydliga rytmer och begränsningar. Tv-program började vid vissa tider. Tidningen kom på morgonen och tog slut när sista sidan var läst. Skivbutiken stängde på kvällen. Brev tog dagar att få svar på. Mörkret gjorde att dagen faktiskt tog slut. Men i dag lyser mobilen upp i mörkret. Det finns ingen naturlig sista sida längre, bara fler rekommendationer, fler länkar, fler algoritmiska förslag. Möjligheten att konsumera allt förvandlas långsamt till känslan av att aldrig hinna ikapp.
Kanske är det därför det materiella återigen börjar kännas attraktivt.
Inte för att det är effektivare. Tvärtom. En LP-skiva är mindre praktisk än Spotify. En fysisk bok är tyngre än en Kindle. En CD kräver plats. Stickning tar tid. Det är långsamt.
Materiella gränser och ritualer
Men det är just det som är poängen.
Det materiella skapar gränser. Ritualer. Början och slut. Du sätter på en skiva och lyssnar på albumet i den ordning det faktiskt är tänkt. Du bläddrar i en bok, antecknar i marginalerna och känner hur sidorna fladdrar förbi. Du bygger något med händerna och ser det existera framför dig när du är klar.
När allt är tillgängligt överallt, hela tiden, börjar begränsningen åter framstå som en lättnad, en lyx.
Människor börjar inte bara välja bort skärmen. De söker sig tillbaka till sådant som fortsätter existera även när uppkopplingen bryts, servrarna stängs ner och batteriet tar slut. They want to touch grass.
Anna Linder är presskommunikatör på Timbro förlag.