Miljoner i bidrag men ETC föraktar byggarna

KOLUMN 90 miljoner kronor. Så mycket har svenska skattebetalare tvingats skänka till Dagens ETC de senaste fem åren. Trots detta väljer chefredaktör Andreas Gustavsson att använda sin plattform för att håna techentreprenörer som äter lunch på Riche. Det väcker en oundviklig fråga: Hur kan en man vars lön är en ren transferering från det privata näringslivet ha mage att anklaga andra för att leva på andras arbete?

Voi-grundaren Fredrik Hjelm hade lagt upp en bild där han, Spotifys Martin Lorentzon samt Fredrik Wester från Paradox ler mot kameran medan första maj-tåget passerar utanför fönstret. Bildtexten löd: ”Working lunch. Happy International Workers' Day.” Det var, ska sägas, en medveten passning. Hjelm visste nog vilken reaktion han skulle väcka.

Och Gustavsson nappade direkt: ”Och så blir de bestörta när techentreprenörer kallas dryga och världsfrånvända. Men om de vänder sig åt andra hållet kan de ju i alla fall vinka till utsjasade gigarbetare och mjölkade artister. Hej hej. Tack för att ni gjorde oss rika.”

Moraliska höjdryttarens position

Det är en formulering som är tänkt att svida. Man kan ha legitima invändningar mot både gig-ekonomins villkor och streamingtjänsters ersättningsmodeller utan att vara ETC-prenumerant. Men det är inte den debatten Gustavsson söker. Han väljer den moraliska höjdryttarens position, och det är där det blir absurt.

Det finns en grundläggande skillnad mellan den som bygger ett bolag och den som lever på att håna byggarna. Den som grundar ett företag tar enorma personliga risker för att bygga något ur intet. De skapar de faktiska jobb och det skatteunderlag som hela vår gemensamma välfärd vilar på – och som Andreas Gustavsson tacksamt tar del av.

Pengarna som rör sig genom Spotify eller Voi är frukten av frivillighet: kunder väljer att betala, anställda väljer att skriva på kontrakt och investerare väljer att satsa. Det är ett ekosystem som vilar på ett ömsesidigt och hederligt ja eller nej. Det är raka motsatsen till den ekonomi Gustavsson själv rör sig i, där finansieringen bygger på ett statligt ”måste”.

Värdeskapande som föraktas

Bara under 2022 och 2023 mottog ETC drygt 20 miljoner kronor per år i direkt driftsstöd. Hans lön, redaktionslokalerna och den plattform han använder för att spy galla över näringslivet finansieras av skattemedel och pengar som i sista ledet kommer från precis den sortens värdeskapande som han föraktar. Skillnaden är att skattebetalarna, till skillnad från en Spotify-kund, inte kan välja att sluta betala.

Här uppstår en logisk härdsmälta. När Gustavsson hånar entreprenörer för att de ”gjort sig rika” på andras bekostnad, glömmer han att han själv är mottagare i en gigantisk transferering fast utan frivillighet. Utan de skatter som genereras av det företagande han föraktar, hade ETC inte haft råd med ens en kopp automatkaffe, än mindre löner till en hel redaktion.

Att han väljer just första maj är strategiskt. Det handlar om att piska upp ett klasshat för att dölja sin egen position i en ny sorts överklass: en bidragsadel som säljer moralisk överlägsenhet till en krympande skara troende, medan det arbetande folket står för notan.

Lyxmoralism i renaste form

Samtidigt som han själv poserar som arbetarklassens försvarare, lever han i en bostad köpt för 14 miljoner kronor. Det är lyxmoralism i sin renaste form. Lunchen på Riche är inte problemet. Privatpersoner som äter mat är aldrig problemet, oavsett vad de ler åt eller vilken dag i kalendern det råkar vara.

Det verkliga problemet är ett system som tillåter en publikation att inkassera tiotals miljoner i bidrag för att sedan håna de skattebetalare vars produktivitet håller hela bygget uppe. Det är en demokratisk skevhet som inte längre går att försvara.

Det enklaste och mest ärliga vore att avskaffa mediestödet. Gustavsson får gärna fortsätta håna dem som jobbar och bygger – men han bör göra det för pengar han företrädesvis förtjänat på frivillig väg, från läsare som faktiskt värderar hans åsikter. Hur många tror egentligen att svenska folket, om de fick välja fritt, skulle lägga sina surt förvärvade pengar på att finansiera Andreas Gustavssons förakt? Svaret är givet. Inte ens till förrätten.

Faw Azzat är entreprenör och opinionsbildare.