DEBATT Sidas beslut att avbryta samarbetet med Islamic Relief efter omfattande utbetalningar aktualiserar en principiell fråga om statens uppföljning av bidragsmedel. Beslutet motiverades av myndigheten med hänvisning till bristande förtroende och bedömningar kopplade till nätverksstruktur och demokrativillkor.
Under det senaste decenniet har flera organisationer inom närliggande miljöer förlorat offentliga bidrag eller stängts av efter myndighetsutredningar. Bland dessa finns skolkoncernen Sveriges islamiska skolor, ungdomsförbundet Sveriges Unga Muslimer och studieförbundet Ibn Rushd. Besluten har fattats av bland annat Säkerhetspolisen, Ungdomsstyrelsen, Skolinspektionen, Center mot våldsbejakande extremism (CVE), Folkbildningsrådet och andra tillsynsorgan. De har hänvisat till brister i demokrativillkor eller organisatoriska kopplingar.
Detta är inte mina bedömningar – det är dokumenterade myndighetsbeslut.
Hundratals miljoner
Redan 2020 skrev jag i Dagens Samhälle att hela skolkoncernen Sveriges islamiska skolor borde bli föremål för en samlad granskning. Artikeln publicerades efter att en skolledare dömts till fängelse för ekonomisk brottslighet – kopplad till överföring av betydande belopp av skolmedel. Frågan jag då ställde var principiell: hur säkerställs att offentliga medel används i enlighet med lagens syfte?
I en senare artikel (Bulletin, 15/11 2021) redovisade jag att vissa organisationer inom samma nätverksmiljö hade byggt upp betydande egna kapital. Offentliga årsredovisningar visar att hundratals miljoner kronor över tid har ackumulerats som eget kapital i bidragsfinansierade verksamheter.
Är det förenligt med bidragens ändamål?
Detta väcker två centrala frågor:
I vilken utsträckning är det förenligt med bidragens ändamål att skattemedel omvandlas till stora egna kapital?
Har staten tillräckliga verktyg för att samordna ekonomisk tillsyn när flera närliggande organisationer är involverade?
Det är viktigt att understryka att uppbyggnad av eget kapital inte i sig är olagligt. Föreningar och stiftelser behöver ekonomiska reserver. Men när verksamheter huvudsakligen finansieras av offentliga medel, och när det parallellt förekommit myndighetsbeslut om bristande demokrativillkor samt domar för ekonomisk brottslighet i närliggande miljöer, uppstår ett legitimt behov av fördjupad granskning.
Granskning krävs
Detta är inte en fråga om religion. Det är en fråga om ekonomisk transparens och rättsstatlig konsekvens.
Om betydande belopp av skattemedel har hanterats på ett sätt som inte överensstämmer med bidragens syfte, bör det prövas av behöriga instanser, inklusive Ekobrottsmyndigheten om så är motiverat.
I en rättsstat är granskning inte ett angrepp – det är en garanti för förtroende. När miljardbelopp har betalats ut är det rimligt att medborgarna får tydliga svar.
Sameh Egyptson är teologie doktor i interreligiösa relationer och politisk islam, samt riksdagskandidat för KD.
Se Sverigebilden om bidragen till Muslimska brödraskapet och dess frontorganisationer i Sverige.
