
Organisationen Set My People Free nekas en utställningsplats på MR-dagarna, eftersom budskapet kan uppfattas som kränkande mot muslimer. Samtidigt har forumet gett utrymme åt betydligt mer kontroversiella aktörer.
KOLUMN MR-dagarna, som i år arrangeras i Karlstad den 25–26 november, säger sig värna mänskliga fri- och rättigheter. Men när en organisation som försvarar rätten att kritisera och lämna islam vill medverka blir svaret nej.
Det väcker frågor om vilka principer som egentligen vägleder Nordens största forum för mänskliga rättigheter – och varför man tidigare gett plats åt aktörer som spridit antisemitism, konspirationsteorier och relativiserat terror.
Det handlar om den kristna organisationen Set My People Free (SMPF), som grundades av den sudanesisk-svenske aktivisten Kamal Fahmi 2010 och som kämpar mot hädelse- och apostasilagar i muslimska länder.
Enligt organisationen saknar 1,3 miljarder muslimer friheten att lämna islam till följd av lagar som kriminaliserar religionsavfall eller hädelse. Ett av de fall som SMPF har uppmärksammat är den nigerianska kristna studenten Deborah Samuel, som 2022 brändes till döds efter att ha anklagats för hädelse av sina muslimska studentkamrater.
Trots att MR-dagarna på sin hemsida framhåller att ”yttrande-, mötes-, demonstrations-, åsikts-, organisations- och religionsfrihet är grundläggande friheter i ett öppet och demokratiskt samhälle” nekas alltså SMPF en utställningsplats på det som beskrivs som Nordens största forum för mänskliga rättigheter.
Skälet? Organisationens ”budskap kan uppfattas som kränkande mot muslimer”.
Det är svårt att se varför ett arbete som handlar om att försvara religions- och yttrandefriheten och motverka apostasi- och hädelselagar skulle vara kontroversiellt på ett forum som säger sig värna mänskliga rättigheter.
Arrangörerna utvecklar sin motivering i ett mejl till SMPF. Där skriver de att organisationens budskap ”kan uppfattas som kritik av islam snarare än kritik mot staterna som stiftar lagar gällande hädelse och dödsstraff för konvertiter”.
Det är en anmärkningsvärd motivering. Varför skulle kritik av islam vara mindre legitim än kritik av de stater som tillämpar religiöst motiverade lagar? Att försvara religionsfriheten måste rimligen också innefatta rätten att kritisera religiösa idéer, föreställningar och praktiker. Annars riskerar religionsfriheten att reduceras till att freda religioner från kritik, snarare än ett skydd för människors rätt att själva välja, utöva, byta eller lämna en religion. Den shiamuslimska teokratin i Iran är ett tydligt exempel på hur kritik av religiösa idéer kan få allvarliga konsekvenser. Fråga bara Salman Rushdie.
Att kritisera religiösa föreställningar, motsätta sig hädelselagar eller försvara människors rätt att lämna en religion är inte detsamma som att kränka dem som tillhör religionen. Att blanda ihop dessa saker riskerar tvärtom att göra religionsfriheten beroende av religiösa gruppers känslighet inför kritik.
Vidare skriver MR-dagarna att även om det inte är SMPF syfte att kränka muslimer kan organisationens budskap ”kidnappas” och användas av krafter som inte står upp för allas mänskliga rättigheter.
Resonemanget framstår som desto märkligare mot bakgrund av MR-dagarnas egen historia. Evenemanget har nämligen tidigare gett utrymme åt aktörer som anklagats för att sprida antisemitism, konspirationsteorier eller relativisera terror.
Redan 2015 riktade Svenska kommittén mot antisemitism kritik mot valet av konferencier, Nabila Abdul Fattah, även känd som rapartisten Nabila. I en av sina låtar hade hon beskrivit ”judarna” som sataniska varelser och ansvariga för Israels politik. Någon motsvarande oro för att judar skulle känna sig kränkta tycks däremot inte ha funnits. Från MR-dagarnas sida hade man dock fortsatt förtroende för henne som konferencier.
Abdul Fattah har även hyllat Revolutionära fronten och försvarat vänstergruppen AFA hot mot en domare. Det året handlade temat på MR-dagarna om hur man motarbetar rasismen. Även om Abdul Fattah senare valde att lämna uppdraget och själv angav andra skäl för sitt beslut, kvarstår frågan varför hon över huvud taget tillfrågades.
Signalen blir svår att bortse från: en kristen människorättsorganisation som försvarar rätten att lämna islam anses för kontroversiell, medan företrädare med betydligt mer problematiska ställningstaganden tidigare har släppts fram.
En av MR-dagarnas tidigare medarrangörer, studieförbundet Ibn Rushd, har vid upprepade tillfällen bjudit in talare som spridit grova antisemitiska konspirationsteorier. Inte heller detta tycks ha föranlett samma principiella invändningar.
Även i andra sammanhang har MR-dagarnas urval väckt frågor. Förra årets seminarium med föreningen MÄN är ett exempel. Då kunde Kvartal visa hur konspirationsteorier och relativiseringar av Hamas terrordåd den 7 oktober fick utrymme. En av paneldeltagarna hade dessutom skrivit en essä med den talande rubriken ”Till försvar för Hamas” i magasinet Parabol.
Organisationen MÄN medverkar dessutom i år, samtidigt som den granskas efter uppgifter om sexuella trakasserier och allvarliga missförhållanden i hanteringen av anställdas larm. Det är brister som kan leda till att det statliga miljonstödet dras in. Flera myndigheter har redan inlett eller aviserat granskningar. Trots det tycks detta inte ha påverkat MR-dagarnas bedömning.
Resultatet blir en märklig prioritering. En organisation som försvarar rätten att lämna islam och kritisera religiösa läror stängs ute, medan betydligt mer kontroversiella aktörer välkomnas.
För ett forum som säger sig värna mänskliga rättigheter och där flera svenska myndigheter medverkar är det svårt att inte se detta som dubbelmoral.
Jacob Rudenstrand är biträdande generalsekreterare på Svenska Evangeliska Alliansen.