S och SD är mer lika än olika

KOLUMN Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson är på turné på den svenska landsbygden. Ja, alltså inte tillsammans. Men att de är ute och åker samtidigt är bara en av många saker de har gemensamt.

Men det är likheterna mellan S och SD som gör att inget av partierna lyckats bli det självklara valet bland grusvägar, skogar och tågstationer där tåget inte stannar längre. Vill något av partierna plocka upp den stafettpinnen som Annie Lööf tappade så behöver de visa en större förståelse för landsbygden och oss som bor här.

En av de saker som skiljer sig är hur de blir bemötta när bussen stannar. Det är knappast en slump att SVT låter bli att bevaka Sverigedemokraternas turné i Västerbotten, men rullar ut röda mattan när Socialdemokraternas buss dundrar in.

Samma väljare och problem

Landets två största partier är kollektivistiska rörelser och slåss om samma väljarbas. En övertygad sverigedemokrat idag är egentligen bara en person med ungefär samma åsikter, problembeskrivning och tillhörande lösningar som en passionerad socialdemokrat från 00-talet.

Partierna har förflyttat sig enormt sedan dess. Sverigedemokraterna har hängt av sig bomberjackan och dragit på sig kavajen. Socialdemokraterna har hängt av sig arbetarna och dragit på sig dåligt sällskap.

Att partierna är så pass lika gör att utfallet av vilka som hamnar i regeringsställning efter valet mer avgörs av vilka man får på köpet än de små skillnaderna som finns mellan S och SD. För i bihangen hittar vi skillnaderna och dessa skillnader kommer att vara avgörande för hur livet på landsbygden kommer att te sig den kommande mandatperioden.

Pengarna ska alltid räcka

Båda turnépartierna tror att de har en snudd på bottenlös skattkista att ösa ur. Behöver Åkesson mer pengar kan man dra ner på bistånd och bidrag – och om Andersson behöver mer pengar till bistånd och bidrag finns det alltid skatter att höja.

Ett regeringsskifte kommer bli stökigt och vilken konstellation det till slut blir är omöjligt att förutse. Men risken att Miljöpartiet ingår är överhängande. Och då kommer vi få högre bränslepriser, vilket drabbar oss med 20 mil till närmaste tunnelbanestation hårt.

Anderssons bankskatt kommer att få metastaser på våra boräntor.

På landsbygden äger upp till 80 procent sitt boende och räntehöjningar slår hårt och direkt mot den disponibla inkomsten per månad.

För allt för ofta är landsbygdspolitik något som inte hjälper till i vardagen, utan något man drabbas av. Förmodligen inte för att det finns en majoritet illvilliga beslutsfattare, utan för att de som bestämmer tillbringar sin vardag så långt bort från dem som får ta konsekvenserna av besluten att de lika gärna kunde ha bott på en annan planet.

Vi upplever att vi blir reglerade och styrda i vardagen, men vi har fått vänja oss vid att det inte alltid finns en ambulans att skicka när vi behöver den. Att leva med den vetskapen gör att man blir självgående. Det i sin tur gör att man inte behöver så mycket stat, region och kommun. Gick yxan inte djupare än att man kan köra bil så finns det en tjej i grannbyn som nästan blev veterinär. Då får hon sy ihop det. För veden kommer inte att klyva sig själv.

Osedda mellan valen

Det gör att vi på landsbygden, med viss rätta, känner oss ganska osedda under de dryga tre år som hinner gå innan det är dags för partierna att åka på bussturné igen. Men nu är Magdalena och Jimmie ute med bussarna – samtidigt och med nästan samma budskap fast med tjugo årsringar mellan sig.

Likheterna mellan S och SD gör att den egentliga frågeställningen är vilket parti som kommer att låta oss vara och sköta oss själva. Samtidigt som de ser till att kärnverksamheten fungerar. För vi är smärtsamt medvetna om hur mycket skatt vi betalar och det ligger på en nivå att staten ska stå i givakt och vara redo att göra det vi ber om när vi gör det.

När valet står mellan S och SD avgör deras kompisar var rösten hamnar och här, mitt i den miljön som så ofta får vara bilden av Sverige, finns det fler vita älgar än miljöpartister.

Emil Nilsén är frilansande ledarskribent, föreläsare och driver podden ”Vi måste prata”.