Biologiska män hör inte hemma i WNBA

KOLUMN Women's National Basketball Association, WNBA, skakas av en konflikt som borde ha varit utagerad för länge sedan. Superstjärnan Sophie Cunninghams kontroversiella uttalanden har återstartat debatten om skillnaderna mellan könen.

Så vad sa Cunningham egentligen? Flickor ska inte behöva spela mot biologiska män.

Vilket för de flesta människor är en självklarhet. Men nu har den lilla, men extremt högljudda, gruppen av förespråkare för att identifikation ska trumfa biologi med en röst gett sig på Cunningham.

Stämpel för att slippa debatt

I vanlig ordning klassas uttalandet som transfobi och när den stämpeln appliceras görs det för att ogiltigförklara alla framtida uttalanden från personen i fråga. Inte för att det personen säger är fel, farligt eller fördomsfullt – utan för att man ska slippa ta debatten.

För Sophie Cunningham backar inte. Hon utvecklar gärna sitt resonemang och har bland annat mött transfobianklagelserna rakryggat och gång på gång förklarat att hon inte har några som helst problem med transpersoner. Men att hon samtidigt står fast vid att den som är född som man har fysiska förmågor som inte bara gör det sportsligt orättvist, utan också farligt, att inte separera män och kvinnor på basketplanen.

Den yra av påståenden, anklagelser och reaktioner som följde fick WNBA att kalla till ett krismöte för att lugna ner situationen. Det gick inget vidare. En hel arbetsdag satt de vid ett konferensbord men kunde ändå inte svara på vad W i WNBA egentligen står för.

Effektivt lackmustest med satir

I kölvattnet av detta har två veteraner från NBA gått ut och sagt att de nu identifierar sig som kvinnor och gärna deltar i nästa års säsong om något av WNBA-lagen tror att de platsar. Vi pratar alltså om två män med en sammanlagd längd på över fyra meter och en sammanlagd vikt som närmar sig ett kvarts ton.

De är självklart inte seriösa utan gör det för att med trubbig satir belysa det orimliga i de ståndpunkter som nu får sätta agendan. Satir är ett effektivt lackmustest för att dra resonemang till sin spets och klargöra om de håller för detta. De som inte tål att de själva, deras åsiktspaket eller deras ideologi utsätts för detta är förmodligen medvetna om hur skör deras position är.

Saken är den att man inte behöver förstå saker för att respektera dem. Det går att hantera människor med andra åsikter på ett respektfullt sätt även om man inte håller med alls. Men andras frihet slutar där den egna börjar och i det gränslandet uppstår det konflikter.

Gränsen går vid omklädningsrummet

I det här fallet råkar det vara så att vi har två döttrar på väg in i tonåren. Deras långsiktiga välbefinnande trumfar alla andra prioriteringar och har förvandlat mitt liv till ett marshmallowtest där jag gladeligen insett att den där skumgodisen kommer jag aldrig få äta.

Vår uppgift som föräldrar är att jobba för att barnen, och de potentiella barnbarnen, har så bra möjligheter som möjligt i livet – och i livet kommer de behöva förhålla sig till andra människor.

Människor som får identifiera sig precis hur som helst, rösta på vad de vill, äta bara kött eller inget kött, hålla på vilket lag som helst och gifta sig med en man, en kvinna, en skördetröska eller inte alls. Jag kunde inte bry mig mindre.

Men skulle en man som identifierar sig som kvinna kliva in i mina döttrars omklädningsrum så ändras det med omedelbar verkan. Hans kontrafaktiska identifikation och de potentiella konsekvenserna den medför för flickorna, inte bara mina, gör att vi då befinner oss i en situation där jag inte kan bry mig om något annat.

Ingen gråskala i debatten

Transfrågan är inte svart eller vit, man skulle kunna säga att den befinner sig på ett slags spektrum. Men samma människor som påstår att en så pass etablerad sanning som antalet biologiska kön nu inte stämmer är paradoxalt nog helt säkra på sin sak. De som ifrågasätter denna position får snabbt lära sig att här finns det ingen gråskala.

Den som inte håller med om att självidentifikation övertrumfar allt annat och inte får ifrågasättas är ond och ondska måste bekämpas. Det får man inte argumentera emot.

Argument som inte är faktabaserade håller sällan för debatt. Men när det inte finns några fakta utan bara känslor så går det inte att föra en vettig debatt. Den som ändå undrar varför det står en hårig farbror i duschen när tjejerna i fyran ska göra sig redo för skolmästerskapen i simning är en intolerant, fördomsfull och ond människa.

Emil Nilsén

Frilansande ledarskribent, föreläsare och drivande bakom podden ”Vi måste prata”.