Så luras du av den ekonomiska evighetsmaskinen

KOLUMN. Ekonomiska idéer är som utsvängda jeans. För precis som att utsvängda jeans försvinner ur garderoben då och då, följer ekonomiska idéer modets logik. Bara för att då och då återvända i någorlunda ny förpackning och under nytt namn. Ibland heter de bootcut, ibland flare, ibland bara ”retro”. I grunden är det samma gamla byxor.

En av de pellejönsigaste ekonomiska idéerna kallas den här veckan för Modern Monetary Theory, MMT. Samma gamla dröm om en evighetsmaskin där staten skapar välstånd med lånade pengar. Det fungerade inte 2015 och det fungerar inte idag.

Krossat skyltfönster

När staten spenderar ökar efterfrågan. Kommuner får resurser, företag får uppdrag, människor får inkomster. Och inkomster ökar ju i sin tur efterfrågan. På 1800-talet illustrerade Frédéric Bastiat resonemanget med ett krossat skyltfönster. Alla ser arbetet som uppstår när glaset måste ersättas. Arbetarna får betalt och kan genom sina nya inkomster stödja andra.

Är inte den som slår sönder ett skyltfönster i förlängningen den verkliga hjälten? Naturligtvis inte. Kärnfrågan är resursernas alternativa användningsområden.

Fungerar som en stimulanspolitik

Evighetsmaskinen har nyligen använts för att hävda att flyktinginvandringen efter 2015 gynnade svensk ekonomi. Staten lade stora summor på mottagandet, med ökad aktivitet som följd. Invandringen fungerade som en form av stimulanspolitik.

Vad är då problemet? En första invändning handlar om skalan. Om offentliga utgifter i sig skapar välstånd borde ökat mottagande skapa ökat välstånd. Då finns egentligen bara en fråga kvar: finns det över huvud taget någon bortre parentes? Kan en anställd försörja dussintals arbetslösa om staten bara spenderar?

Ekonomins allra yttersta begränsning

Den andra, och mer grundläggande, invändningen kvarstår. Argumentets kärna handlar trots allt om att spendera underskott, inte om migration. Samma makroekonomiska stimulans hade uppstått om staten i stället spenderat pengarna på vägar, energisystem eller skattesänkningar. Eller på en miljon fiktiva AI-medborgare som köper varor som därefter prompt kasseras.

Ekonomin har alltid en yttersta begränsning: produktionen. Det är arbete, kunskap och företagande som skapar välstånd. Offentliga utgifter kan flytta resurser i tiden och dämpa konjunkturer. Men man kan, som det heter, inte lyfta en hink om man står i den.

Evighetsmaskinens logik

Evighetsmaskiner har alltid samma logik. Om vi bara krossar en ruta till skapas lite mer arbete. Om staten bara spenderar lite mer blir vi lite rikare. Och om vi bara sätter vindsnurror på alla bilar har vi snart löst våra energiproblem.

Bland ekonomer skämtas det ibland om att MMT varken är modern, monetär eller särskilt mycket teori. I praktiken handlar det mest om klassisk keynesiansk stimulanspolitik. Idéerna återkommer med jämna mellanrum – precis som utsvängda jeans. De dyker upp i ny förpackning och under nytt namn. Men byxorna är desamma.

Johan P. Larsson är associate Professor of Economics and Public Policy vid University of Cambridge, samt affilierad forskare vid Ratio.