Sluta rädda kvinnor från sig själva

Sverige älskar att tala om sexarbetare och hur utsatta de är. Problemet är att man sällan talar med oss.

I svensk sexualpolitik finns en moralisk reflex som gång på gång återkommer: om en kvinna säljer sexuellt material, närhet, fantasi eller tjänster måste hon antingen vara lurad, skadad eller exploaterad. Om hon däremot säger att hon har valt det själv och älskar sitt arbete blir hon obekväm. Då passar hon inte längre in i berättelsen.

Och det är just där skon klämmer. Staten har tagit sig rätten att styra min berättelse.

Moral framför verklighet

Jag är sexkreatör, egenföretagare och skattebetalare. Jag producerar digitalt innehåll, livestreamar tv-spel, säljer fantasier, hanterar kunder, pratar politik, bokför, marknadsför, sätter gränser och bygger min verksamhet precis som många andra digitala entreprenörer. Skillnaden är att mitt arbete fortfarande behandlas som ett moraliskt problem.

"Ett skydd som får människor att gömma sig är inte skydd. Det är kontroll."

Moralism gör personliga värderingar till måttstock för andra människors värde. Den skapar skam, stigmatisering och social kontroll snarare än verklig omsorg. Inom sexindustrin leder den till att människor avhumaniseras, skuldbeläggs och betraktas som mindre trovärdiga. Det påverkar allt: vård, juridiskt skydd, banktjänster, bostad och myndighetskontakt.

Det talas gärna om skydd. Men ett skydd som får människor att gömma sig är allt annat än just det. Det är kontroll.

När sexarbetare inte vågar vara öppna ökar isoleringen. När vi tvingas dölja vårt arbete blir det svårare att söka hjälp, organisera oss, prata om risker och anmäla övergrepp. Sexarbete är dessutom ett av få arbeten i Sverige där det i praktiken saknas fackligt skydd. Ironiskt nog vill Sveriges så kallade arbetarparti inte kännas vid oss som arbetare. Det är hyckleri.

Vem äger kassan?

Samhället vill gärna konsumera kvinnlig sexualitet, men helst utan att kvinnan själv skickar faktura. Kvinnors kroppar får sälja reklam, musikvideor, filmer och stora bolags produkter. Men när en kvinna själv äger kameran, sätter priset och tar betalt direkt av sin publik blir hon plötsligt ett offer som måste räddas.

"Problemet är inte att kvinnlig sexualitet säljs. Problemet är vem som kontrollerar kassan."

Vi måste också våga tala om män utan att demonisera dem. Män och kvinnor har i genomsnitt olika biologiska och hormonella förutsättningar, även om variationen mellan individer är stor. Män har ofta en mer konstant och testosterondriven sexuell impuls, medan kvinnors lust för många påverkas mer cykliskt. Det betyder inte att män är djur eller att kvinnor saknar sexuell lust. Men politik som behandlar manlig sexualitet som något farligt i sig förnekar verkligheten.

Vuxna människors sexualitet ska hanteras med ansvar, frivillighet och gränser – inte med förbud, moralpanik och kollektiv skuldbeläggning. Ska vi komma åt trafficking, sexuella övergrepp och utnyttjande måste resurserna riktas dit de gör störst nytta. Inte användas för att lägga en skamfilt över en hel bransch, driva verksamhet under jorden och göra människor mer utsatta.

När lagen skadar

Båda politiska blocken vill gärna visa handlingskraft. Men när det gäller svensk sexualpolitik har de stora åtstramningarna ofta drivits från vänster. Sexköpslagen motiverades med ett könsmaktsperspektiv där sexarbetares egna röster avfärdades och invändningar besvarades med anklagelser om att man "normaliserade mäns våld mot kvinnor". Samtyckeslagen och brottet oaktsam våldtäkt infördes under S/MP-regeringen och innebar ett särskilt oaktsamhetsansvar för vissa allvarliga sexualbrott.

Även den digitala sexköpslagen har sina rötter i SOU 2023:80 och proposition 2024/25:124. Förslaget utvidgade köp av sexuella tjänster till sexuella handlingar på distans utan fysisk kontakt. Resultatet är att frivilliga sexuella interaktioner mellan vuxna människor på internet görs till kriminalpolitik.

Det gör inte kvinnor tryggare. Det flyttar bara verksamheten från öppnare och mer reglerade plattformar till osäkrare miljöer. Efterfrågan försvinner inte för att politiker förbjuder den. Den byter bara plats.

Ofta till platser där yngre och mer oerfarna kvinnor får hantera gränslösa kunder, hot, tjat, stalking, doxxing och parasociala män som tror att en köpt bild ger dem obegränsad tillgång till en människa. Kvinnor som tidigare satt i sitt vardagsrum och kunde fokusera på digitalt skapande har nu antingen lämnat Sverige eller börjat med fysisk prostitution i stället. Precis det som den nya lagen påstod sig vilja motverka.

Frihet framför moralism

Staten behöver inte rädda mig. Jag vill att staten slutar sabotera för vuxna människor som försöker arbeta säkert och självständigt. Om Sverige verkligen brydde sig om sexarbetares trygghet skulle man lyssna på oss, låta oss organisera oss, ge oss juridiskt och ekonomiskt skydd och sluta behandla vår existens som ett ideologiskt problem.

Men så länge staten vill beskatta mina inkomster samtidigt som den kriminaliserar människorna som betalar för dem är budskapet tydligt: mina pengar är välkomna, men min självständighet är det inte.

Därför väljer jag frihet framför svensk moralpanik.

Jag är hellre en fri hora än statens slav.