Irankännaren: Fred med regimen sker till högt pris

USA:s krigsminister Pete Hegseth säger vid en pressträff på tisdagen att vapenvilan mellan USA och Iran fortfarande gäller. Samtidigt har USA inlett operationen "Project Freedom" för att hjälpa kommersiella fartyg genom Hormuzsundet.

Enligt USA:s försvarschef Dan Caine har de iranska attackerna som skett vid Persiska viken mot kommersiella fartyg och amerikanska styrkor än så länge varit under nivån för att utlösa en återstart av omfattande militära operationer från amerikanskt håll.

Beskedet kommer efter spänningar i sundet och efter att Förenade Arabemiraten på måndagen meddelat att Iran avfyrat missiler och drönare mot landet.

"Fortsatt stark i relation till folket"

Arvin Khoshnood är statsvetaren och Iran-experten som i höstas utsattes för ett mordförsök. Den misstänkte gärningsmannen tros ha agerat på uppdrag av Foxtrot-nätverket och ytterst av Iran.

Till 100% svarar Khoshnood på frågor om konflikten i Mellanöstern.

Mot bakgrund av kriget, hur står sig den iranska regimen? Har de försvagats eller stärkt sitt grepp om befolkningen?

"Den islamiska regimen är fortsatt stark i relation till folket. Den är dock försvagad jämfört med situationen före kriget. Samtidigt behåller regimen kontroll över finansiella och militära resurser, samt köper stöd från shiamiliser från bland annat Irak, Libanon, Afghanistan och Pakistan, vilka fungerar som repressiva instrument mot civilt motstånd.

"Det är centralt att notera att den nuvarande vapenvilan mellan regimen, USA och Israel inte omfattar det iranska folket. Repressionen fortgår, inklusive avrättningar av dissidenter och demonstranter från januariupproret.

"En mellanstatlig fred kommer därför att konsolidera regimens makt vis-à-vis folket och intensifiera dess våldsutövning. Omvänt kan fortsatt militärt tryck successivt försvaga regimens säkerhetsapparat, bidra till avhopp och öppna för en folklig revolution."

Hur har kriget påverkat regimens möjligheter utföra operationer på utländsk mark, exempelvis leja kriminella gäng här i Sverige?

"Min bedömning är att denna kapacitet inte har påverkats avsevärt, då regimens säkerhets- och underrättelseapparat förblir operativ. Ledarskapsförluster har förekommit, men de institutionella strukturerna består. Rekryteringen i Europa, inte minst i Sverige, sker opportunistiskt genom kriminella mellanhänder, varav flera sannolikt är bosatta i Iran.

"I vissa fall rör det sig om löst organiserade aktörer. I andra fall involveras mer etablerade nätverk, såsom det kring Foxtrot och Rawa Majid, som enligt uppgifter har uppehållit sig i Iran och samverkat med islamiska regimen. Denna typ av användning av ombud är kostnadseffektiv, flexibel och möjliggör förnekbarhet.

"Parallellt sker ideologisk mobilisering, där religiösa institutioner och utlandsbeskickningar fungerar som centrala instrument. Under de senaste månaderna har flera attacker mot judiska mål i Europa utförts av islamistiska aktörer."

En stor diskussionspunkt i kriget är blockaden av Hormuzsundet. Hur ser du på regimens möjlighet att fortsätta ställa till det för den kommersiella båttrafiken där?

"Det har funnits planer för att stänga Hormuzsundet långt före den Islamiska republiken Iran etablerades 1979. Den iranska staten fruktade då sovjetisk expansion mot Persiska viken.

"Den nuvarande regimen har övertagit och anpassat dessa planer till asymmetrisk krigföring, givet dess begränsade kapacitet i konventionell militär balans gentemot USA och Israel.

"Det centrala är dock följande: om USA och Israel ingår en fredsuppgörelse med Iran för att säkra Hormuzsundet, sker detta till betydande kostnader. Regimens regionala destabiliseringspolitik kommer att fortsätta, hotbilden mot Israel kommer att kvarstå, och regimen kan genom symbolisk seger stärka sin legitimitet och attrahera ytterligare radikala aktörer.

"Samtidigt kommer befolkningen att mötas av ökad och brutal repression. Därtill kvarstår Hormuzsundet som strategiskt påtryckningsmedel som kan användas när regimen vill."

Khoshnood: Så kan regimen försvagas

Enligt Khoshnood är slutsatsen att regimen har kapacitet att störa sjöfarten, men att denna är begränsad och beroende av omständigheter.

"Ökat militärt tryck mot ledarskap och säkerhetsapparat, i kombination med förstärkt ekonomisk och diplomatisk press, kommer försvaga regimen och skapa förutsättningar för en folklig resning och ett regimskifte", skriver han.

"Valet är i grunden enkelt. Det står mellan att behålla Islamiska republiken Iran och acceptera återkommande kostnader (krig, migration, utpressning, terrorism etc.) eller att en gång för alla sätta stopp för regimens våldsutövning och acceptera kortsiktiga ekonomiska kostnader, vilka på sikt kan kompenseras genom handel med ett fritt Iran.

"Före den islamiska revolutionen, alltså under shahens tid, uppgick Sveriges export till Iran (år 1978) till drygt 5 miljarder kronor i dagens penningvärde. År 2024 låg exporten på cirka 84 miljoner kronor."

Trump skrev på Truth Social i söndags att man för "väldigt positiva samtal" med Iran. Hur sannolikt är det att man kommer till en uppgörelse? Och vad skulle det innebära i det långa loppet?

"Tillit saknas i förhandlingarna, vilket försvårar en hållbar uppgörelse. Hur kan ett avtal i dag garantera att Islamiska republiken Iran om 5–10 år inte återupptar sitt kärnprogram? Regimen har tidigare agerat i det fördolda och visat begränsad samarbetsvilja. De institutionella strukturerna och aktörerna är i stort sett oförändrade."

Bred hotbild

Khoshnood menar att hotbilden är bredare än kärnvapen.

"Den omfattar missilkapacitet, proxynätverk och externa operationer. Regimen är ideologiskt driven, i den meningen att politiken vilar på en religiös doktrin där Iran ses som islams beskyddare.

"Detta innebär långsiktig kontinuitet i den agenda som etablerades efter revolutionen 1979 och som därefter har reproducerats inom systemet. Vidare har regimen större incitament idag att fördjupa relationerna med Ryssland och Kina för att säkra större framtida stöd.

"USA är sannolikt medvetet om allt detta, liksom om Israels låga tillit till regimen och den höga risken för återkomna mellanstatliga konflikter.

"Mot denna bakgrund är sannolikheten för en uppgörelse låg. Regimens agerande under de senaste dagarna, inklusive attacker mot Förenade Arabemiraten, indikerar fortsatt konfrontativt beteende."

Vad talar just nu för att regimen i Iran faller, och vad talar mot det?

"Det som talar för ett regimfall är den låga inhemska legitimiteten. Islamiska republiken Iran saknar folkligt stöd, och återkommande protester visar på ett varaktigt missnöje. Det finns även ett organiserat politiskt alternativ där kronprins Reza Pahlavi lyfts fram av majoriteten av iranierna som övergångsledare.

"Det som talar emot ett snabbt fall är regimens kvarvarande repressiva kapacitet och institutionella sammanhållning. Säkerhetsapparaten förblir intakt och kan fortsatt kontrollera protester genom våld."

"Ökar risken för inbördeskrig"

Ett scenario där Donald Trump ingår ett "fredsavtal" med regimen utan att denna försvagas riskerar att förskjuta konflikten till en mer våldsam fas, enligt Khoshnood. I det läget blir väpnat motstånd mer sannolikt, menar han.

"Detta ökar risken för inbördeskrig och ökad regional instabilitet. Därtill kan ett utdraget status quo förvärra levnadsvillkoren för befolkningen.

"I båda fallen kan omfattande migration mot Europa uppstå, med potentiella säkerhetsimplikationer. Därmed ligger det i EU:s intresse att regimen försvagas och faller i mer ordnade former."