DEBATT Den katolske prästen och jesuitpatern Thomas Idergard har förtjänstfullt lyft fram frågan om det moderna samhällets stora problem: Allt färre barn föds per kvinna i industrisamhällen världen över.
Frågorna är många och en statlig utredning har nyligen tillsats av regeringen. En ekonomisk-historisk förklaring är att i det gamla samhället levde familjer sida vid sida, i olika generationer, varvid det alltid fanns någon som kunde ta hand om det uppväxande släktet.
I slutet av 1800-talet började barnafödandet per kvinna att falla i Sverige. Orsaken var att försörjningsmöjligheterna ändrades. Kärnfamiljer flyttade till små bostäder vi industrianläggningarna, utan närhet till anhöriga hjälpar. Med tiden har barnomsorgen utvecklats. I dagens samhälle förväntas båda föräldrarna arbeta heltid, det vill säga 40 timmar i veckan, och hemarbetet tar cirka 70 timmar. Det blir alldeles för lite tid med flera barn på tu man hand.
Djupt problematiskt beslut
Idergard lyfter fram abortfrågan som tabubelagd i den offentliga debatten där politikerna för fram ekonomiska fördelar och ökad valfrihet för barnfamiljer. Att familjer och kvinnor väljer att avstå från en ”Guds gåva” i vardande är givetvis sorgligt och ett djupt problematiskt beslut för kvinnan. Troligen kommer hon att ställa sig frågan under hela livet hur detta beslut föll ut.
Men vi måste ha respekt för medborgarnas överlagda handlingar, vilka har många bottnar och förklaringar, samt kanske tragedier i grunden. Det kan handla om ekonomiska problem, olika former av sjukdom och förmodligen svårigheter att kunna fullfölja sin uppgift som förälder till ett barn, som man vill ge det allra bästa. I alla kulturer i historien lär det ha funnits metoder för abort. Praktiska realiteter och överväganden måste vi respektera.
På samma sätt fick prästerna i det katolska Sverige under medeltiden anpassa sig till vad som var praktiska sakförhållanden. När kardinalbiskop Vilhelm av Sabina (1184-1251) besökte Skänninge år 1248 gav han en rejäl utskällning till landets präster som inte respekterade celibatet utan höll sig med kvinnor som fick barn, vilka ärvde sin familj varpå kyrkan gick miste om arvet. Prästernas hustrur/kvinnor bannlystes.
I stället för att kasta sten i glashus måste den katolska kyrkan och dess präster tänka om
Detta var bara en av många uppläxningar som påvens sändebud återkommande framförde utan någon rättelse i leden.
I verkligheten tvingades våra präster att leva med en kvinna. Hon tog hand om hushållet i den prästgård med jordbruk som ingick i tjänsten och som prästen fått sig tilldelad av sockenbönderna för att förvalta och leva på avkastningen. Vår svenska fördel med prästbarn uppväxta i en varmt kristen miljö bidrog till att många utbildade sig akademiskt och arbetade inom kristna verksamheter under kommande årtusende. Troligen bidrog dessa prästbarn till kristendomens utbredning inom utbildning och kultur.
I dag måste vi ta i beaktande att kvinnor och män, kanske fler än någonsin förr, kämpar intensivt för att bli föräldrar med medicinsk hjälp – utan någon som helst framgång.
Vad kan man då förändra i de moderna samhällena världen över? I stället för att kasta sten i glashus måste den katolska kyrkan och dess präster tänka om. Det går inte att döma ut sina medmänniskor som står inför svåra vägval. De bör rikta blicken på sitt eget ansvar som förebild i samhället.
Varken rimligt eller rättvist
Att tjäna Herren är också att bidra till att sätta barn till världen, som får växa upp i en varm kristen gemenskap. Katolska kyrkan har här en viktig uppgift att söka förbättra sitt delvis haltande förtroende hos allmänheten. Alla kristna präster borde tillåtas ingå äktenskap med kvinnor liksom Martin Luther (1483-1546). Han fick sex barn i äktenskapet med den före detta nunnan Katharina von Bora (1499-1552).
Att själv vara en god manlig förebild i en familj skulle göra den katolska kyrkans präster än mer trovärdiga och uppskattade i deras utåtriktade arbete i samhället. Det är inte rimligt och inte alls rättvist att Påven och präster ensamt lägger orsaken till den svaga befolkningsutvecklingen på kvinnorna.
Anita Du Rietz, nationalekonom och författare till boken Myten om jämställdhet i välfärdsstaten.
