Myten om Bengt Westerbergs historiska resning

KOLUMN När de främlingsfientliga klev in i studion reste sig Bengt Westerberg och gick. Så skapade han politisk historia på valnatten 1991. Än idag drömmer sig liberaler tillbaka. En gång hade minsann Folkpartiet en ledare som inte kramade sverigedemokrater utan tvärtom markerade mot mörkrets krafter…

Så låter sorgesången inför söndagens extrainsatta landsmöte som ska ta ställning till partiledaren Simona Mohamsson. Ska Liberalerna splittras i två, eller gå under tillsammans?

Ett heligt svenskt lägereldsminne

För många folkpartister är det där minnet heligt. Men inte bara för dem. Så sent som 2023 berättade Bengt Westerberg att människor kommer fram till honom “åtminstone någon gång i månaden” och “vill trycka (hans) hand” som tack för hans markering. Det hela är ett svenskt lägereldsminne i stil med Ingemar Stenmarks segrar, inte bara en kollektiv stolthet utan också en personlig hjälteberättelse.

“Det han gjorde fick mig att rysa, det gav mig hopp, också om mig själv antar jag, för om det finns en kärna i honom, så kanske det finns en i mig också. Jag måste bara hitta den”, skrev till exempel Alex Schulman i DN i veckan.

Den femtonårige Alex måste ha varit extremt smart som så tidigt fattade vidden av detta kulturella ögonblick. Det inser jag när jag faktiskt tittar på tv-inspelningen, som ligger utlagd i sin helhet på SVT:s Öppet Arkiv. För verkligheten ger en långt luddigare bild än minnet.

Oplanerat minglande i studion

Det är tre timmar in i vakan. Preliminära mätningar ger Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna en fördel över vänstern, men etablerar Ny Demokrati som vågmästare. Moderata Carl Bildt och liberala Bengt Westerberg har just resonerat med SVT-kommentatorn KG Bergström om huruvida en borgerlig regering ska kunna styra även med stöd av Ny Demokrati. Nu ansluter centerledaren Olof Johansson och kristdemokraten Alf Svensson, varav den senare är mitt i en utläggning när nydemokraterna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson vandrar in i studion, ännu inte påmickade ordentligt.

Det är nu historierna skiljer sig åt. Ska man tro politisk folklore ska Bengt Westerberg markera tydligt. Kanske säga: “Det här accepterar jag inte, det här sällskapet vill jag inte vara i”?

Men nu ser jag i stället hur Ian Wachtmeister böjer sig fram och skakar hand först med Carl Bildt – och därefter med Bengt Westerberg själv. Sen skakas tass även med Johansson och Svensson, som alltså fortfarande pratar. Det hela ger mer intryck av oplanerat minglande än av en uppstyrd tv-produktion.

En tydlig logistisk förvirring

Alf Svensson försöker hålla tråden. Nyhetsjournalisternas kameror smattrar. Utanför bild har Bengt Westerberg rest sig. Han rör sig sakta och något tvekande runt soffan. Carl Bildt kastar ut en fråga: “Jag vet inte om vår del var avslutad?” och även Alf frågar “Ska jag gå?” Det skrattas osäkert, ingen vet hur SVT har tänkt sig hur inslaget ska organiseras.

Jag ser inte någon genomtänkt politisk gest. Jag ser ett handslag och en logistisk förvirring där gästerna undrar vilka som ska stanna och vilka som ska gå.

Även om ingen kan ta ifrån Bengt Westerbergs hans bild av sin resning, hör det till saken att han sedan satte sig i en regering som stödde sig på Ny Demokrati – och som kunde genomdriva den reform som folkpartisterna fortfarande minns med stolthet, husläkarreformen, just med deras stöd.

Isolera nästa politiska missnöjesparti

Dessa detaljer framstår i dag som bortglömda. Den etablerade bilden har istället blivit av en ledare med moralisk upphöjelse, som inte likt dagens usla politiker dagtingar med sitt samvete.

Och minnet av denna soffincident spelade sedan en mycket stor roll för att de sju etablerade partierna under så lång tid kunde isolera nästa missnöjesparti, med de enorma konsekvenser som det fått.

Men ett minne är inte ett facit. Varje gång vi minns något återskapar vi det på nytt. Då kan detaljer förändras, blandas ihop eller kompletteras i efterhand. Frågan är om Bengt Westerberg i själva verket kapitaliserade på valnattens slump – och därigenom byggde ett minnesmärke på osäker grund.

Malin Hasselblad Wennström är författare med lång erfarenhet av politik och kommunikationsarbete. Hon ingår i redaktionen på 100%.