Som deprimerad och utbränd förstagångsmamma deltog jag i en serie ceremonier. Mot en fond av stillsam musik ledde så kallade “helgade födelsevärnare” oss i moderskapsmeditationer. Det var fina upplevelser – men kanske blev jag grundlurad.
För nu ser jag samma personer sprida glorifierande historier om oövervakade graviditeter och så kallat ”vilda” förlossningar. De ser sjukhus som värre fiender än graven. Den rörelse som tidigare lade tonvikten på hemförlossningar assisterade av barnmorska radikaliseras i stunden till en extrem aversion mot all medicinsk inblandning.
Trenden har redan skördat barns liv i Sverige. Men som så mycket annat började det i den anglosaxiska kulturen.
Free Birth Society (FBS) beskriver sig som ”ett nytt paradigm som förespråkar kvinnlig intuition”. 133 000 följer Instagram-kontot. Grundarna, amerikanska Emilee Saldaya och kanadensiska Yolanda Norris-Clark, har dragit in miljontals dollar på sitt affärskoncept, vars evangelium består i att friska kvinnor alltid kan föda friska barn. Och de kan göra det alldeles själva, alldeles utan smärtlindring och alldeles utan tillsyn. Det är alldeles galet.
Skyddas mot utomstående
Ideologin saluförs med omfattande räckvidd i Free Birth Society Podcast där kvinnor berättar om hur de på egen hand förlöst sina barn.
Svenska Freebirthpodden fokuserar i likhet med sin amerikanska förlaga uteslutande på solskenshistorier. En tjugofemårig förstföderska återger hur daglig lyssning på Free Birth Society Podcast påverkat henne. Hon låtsas inför omgivningen vara inställd på att åka till sjukhuset, men planerar egentligen att vara ensam hemma när det är dags. Programledaren bekräftar att det är ”förståeligt att skydda sig mot utomstående”. En annan kvinna beskriver hur hon uteblir från nästan alla MVC-besök, föder oövervakat och sedan struntar i att ta sin nyfödda till läkarkontroll eftersom hon i sitt inre känner att allt är som det ska.
Sveriges syn på hemförlossningar – mer rigid än i många andra länder – har sannolikt skapat en jordmån för den här typen av sekterism. Den ena ytterligheten tenderar som bekant generera den andra, något som blir extra graverande när liv och hälsa ligger i potten. Rörelsen bör motas med en friare syn på födslar i hemmet där en erfaren barnmorska stöttar den födande. Mellan 2014-2016 erbjöds ett alternativ i omtyckta BB Sophia i Stockholm. Nedläggningen berodde delvis på avsaknaden av avancerad sjukvård. Men sådana valmöjligheter behövs likafullt.
I FBS:s kanaler kan kvinnor vars barn avlidit få rådet att inte tillkalla ambulans eftersom ”den som är död är död”. Vårdpersonalens intåg skulle störa lugnet i processen.
Födande gör dock klokt i att tänka att man är två om förlossningen. Kvinnans känslor kan inte styra till hundra procent – även barnet har behov. Föräldraskapet kommer om inte annat tämligen omgående visa det.
För skenet bedrar. Free Birth Society befinner sig långt från oskyldig hippieromantik. I en internationellt uppmärksammad granskning (22/11-25) har The Guardian funnit fler än 18 barn som avlidit i samband med att mödrarna avstått vård efter kontakt med FBS. Kvinnorna har matats med vidskepliga budskap, itutats att obearbetade trauman, inte bakterier och virus, orsakar sjukdom, samt att allvarliga blödningar efter födseln kan botas genom att stoppa den egna moderkakan i munnen.
I FBS:s kanaler kan kvinnor vars barn avlidit få rådet att inte tillkalla ambulans eftersom ”den som är död är död”. Vårdpersonalens intåg skulle störa lugnet i processen. I stället uppmanas spädbarnskroppen grävas ned i trädgården.
Enligt denna idéströmning vet kvinnor bättre än vården – på alla områden. En febrig kvinna kan instinktivt “känna” att hon inte har en infektion och behöver därför inte antibiotika. En födande som “vet” att barnet trots låg hjärtrytm mår prima behöver inga påskyndande insatser. Barn som är i dåligt skick ska inte få hjälp, de ska ”lära sig andas själva” – annars saboteras födseln. Priset, att barn då och då dör, ska bäras med värdighet.
Dödsfall även i Sverige
The Guardian intervjuar en kvinna som på nämnda vis ”saboterat födseln”. Hon genomlider flera dygn av oupphörliga smärtor, kräkningar och brunfärgat, illaluktande fostervatten. På frågan om hon inte bör söka vård blir svaret att hon har hamnat i en ”mental återvändsgränd”. Först efter sex dygn uppsöker hon sjukhus. Då är barnet dött.
Dödsfall sker även i Sverige. Så sent som i somras rapporterades ett barn i Härjedalen ha avlidit och ett annat barn skadats vid födsel utan barnmorska. Enligt verksamhetschefen Annika Bladh Blomquist finns exempel i regionen där gravida över huvud taget inte haft kontakt med vården. Denna verklighet bör mötas med en mer generös och stödjande syn på födslar i hemmet - kanske även för förstföderskor? Här som på så många andra fält måste staten inse att deras syn på vad riskminimering innebär inte kan vara det enda värdet.
Det vilar en grym övergivenhet i tanken på den gravida som så allena ansvarig att döda bebisar är hennes ensak. Alltsammans säger något om vår tid: vi söker gemenskap online, men står inte ut med mänsklig kontakt i verkligheten.
Ur den motsägelsen växer moderskulten som har barnlik i lasten.
Malin Hasselblad Wennström är författare med lång erfarenhet av kommunikationsarbete. Hon ingår i redaktionen på 100%.
