Så blev Farages drag ett soptunneval

Klockan 17 svensk tid på fredagen stänger nomineringen till valet i den engelska kustorten Clacton. Först då blir det slutligt klart vilka namn som kommer att stå på valsedeln den 13 augusti.

Bland dem som har meddelat att de vill kandidera finns Count Binface, en 5 900 år gammal intergalaktisk rymdkrigare med en soptunna på huvudet. En annan är Mr Fishfinger – en man utklädd till en panerad fiskpinne. En man utklädd till räv hade också tänkt ställa upp. Han drog sig dock ur eftersom valet, enligt honom, hade förvandlats till en cirkus.

Ett lokalt val

Trots all uppmärksamhet är detta inget nationellt val. Bara de omkring 78 000 röstberättigade i valkretsen Clacton i östra England får delta. Vinnaren får en av underhusets 650 platser.

Storbritannien är indelat i enmansvalkretsar där kandidaten med flest röster vinner, även utan stöd från en majoritet av väljarna. När en plats blir ledig mellan två parlamentsval måste därför invånarna i valkretsen välja en ny representant.

Det skiljer sig från den svenska riksdagen, där en ersättare från samma partis lista normalt tar över när en ledamot lämnar sitt uppdrag. Nigel Farages avgång lämnade i stället Clactons mandat tomt och tvingade fram ett nytt lokalt val.

Inte ens själva avgången är enkel enligt brittisk tradition. En ledamot får formellt inte säga upp sig från underhuset. Den som vill lämna måste i stället ta emot en gammal symbolisk tjänst under kronan, vilket automatiskt diskvalificerar personen från att vara parlamentsledamot.

Farage har alltså inte lämnat posten som partiledare för Reform UK, och han tänker inte dra sig tillbaka från politiken. Han har lämnat Clactons plats för att omedelbart försöka vinna tillbaka den.

Vill dömas av folket

Bakgrunden är en parlamentarisk granskning av om Farage borde ha redovisat ekonomiska gåvor och andra förmåner från förmögna anhängare.

Brittiska parlamentsledamöter måste offentliggöra ekonomiska intressen och förmåner som rimligen kan uppfattas påverka vad de säger eller gör som politiker. Syftet är att väljare, journalister och andra ledamöter ska kunna se vilka ekonomiska kopplingar som kan skapa intressekonflikter eller tvivel om en politikers oberoende.

En av frågorna gäller en personlig gåva på fem miljoner pund, ungefär 65 miljoner svenska kronor, från kryptoinvesteraren Christopher Harborne. Pengarna överfördes före Farages inval 2024. Farage säger att gåvan var privat och ovillkorad, bland annat avsedd att bekosta hans säkerhet, och därför inte behövde tas upp som en förmån till en parlamentsledamot.

Att säkerhetsfrågan inte är abstrakt illustrerades i veckan. En man greps i London misstänkt för ett inlägg på sociala medier från maj där Farage hotades med att skjutas i huvudet.

Det har också kommit uppgifter om att Farages nära allierade George Cottrell bekostade bland annat säkerhet, hjälp med sociala medier och boende. Farage förnekar att han har brutit mot reglerna.

Reformledaren beskriver granskningen som en politiskt motiverad kampanj från medierna och etablissemanget. Genom fyllnadsvalet vill han låta invånarna i Clacton fälla domen. Han har själv beskrivit valet som en strid mellan ”folket och etablissemanget”.

Men valet och parlamentets granskning svarar egentligen på olika frågor. Väljarna avgör vem de vill ha som representant. De avgör inte formellt om Farage har följt reglerna för ledamöternas ekonomiska redovisning.

När Farage lämnade underhuset pausades granskningen eftersom den gäller en parlamentsledamot. Om han blir omvald kan den återupptas – och de tidigare frågorna försvinner inte genom att han fått ett nytt mandat.

Partierna lämnar scenen

Farage hade därmed skapat förutsättningarna för en stor politisk kraftmätning. Men de motståndare han sannolikt helst hade velat besegra vägrade att delta.

Labour, Konservativa, Liberaldemokraterna och De gröna har sagt att de inte tänker ställa upp. Detsamma gäller Restore Britain, ett nytt högerparti lett av den tidigare Reformpolitikern Rupert Lowe. De vill inte legitimera vad de beskriver som ett självförvållat politiskt jippo. Farage anklagar i sin tur sina motståndare för att vara rädda för väljarna.

Beslutet innebär att många väljare saknar de alternativ som brukar finnas på valsedeln. Det har också lämnat utrymme åt småpartier, aktivister, kändisar och brittiska skämtkandidater.

Den mest uppmärksammade är Count Binface. Bakom figuren står komikern och manusförfattaren Jon Harvey, som under olika alias tidigare har kandiderat mot premiärministrarna Theresa May, Boris Johnson och Rishi Sunak. I Londons borgmästarval 2024 fick Count Binface 24 260 röster.

Hans tidigare vallöften har bland annat varit att avskaffa videodomarsystemet VAR i fotboll, förbjuda högljutt snacksätande på biografer, införa pristak på croissanter och bygga minst en billig bostad. Det sista skämtar med brittiska regeringars återkommande löften om att bygga hundratusentals nya bostäder.

Satir vid valurnan

Skämtkandidater har länge varit ett inslag i brittiska val. Under absurda namn och i uppseendeväckande dräkter använder de valsedeln för att driva med politiker, vallöften och själva föreställningen att makthavare bör behandlas med vördnad.

Det brittiska valsystemet gör satiren särskilt effektiv. När rösterna har räknats står kandidaterna tillsammans på scenen medan valförrättaren högtidligt läser upp resultatet. En premiärminister eller partiledare kan därför tvingas vänta på sin röstsiffra bredvid någon utklädd till en rymdkrigare, fiskpinne eller monster.

Satirfigurerna vinner nästan aldrig. Men deras närvaro fungerar som ett sätt att punktera politikens högtidlighet och påminna makthavarna om att alla kandidater formellt deltar på samma villkor.

I Clacton har skämtet fått extra politisk kraft. Farage har byggt en stor del av sin karriär på rollen som outsider: mannen från puben som utmanar politikerna, medierna och byråkraterna. Men på valsedeln bredvid Count Binface är det Farage som är den etablerade partiledaren, medan mannen med soptunnan får spela uppstickaren.

Ett ojämnt högriskspel

Det finns ännu ingen tillförlitlig lokal mätning som visar att Count Binface har en realistisk chans att vinna. Farage börjar som tydlig favorit.

Vid det ordinarie valet 2024 fick han 46,2 procent av rösterna i Clacton. Med 21 225 röster besegrade han den konservative kandidaten med 8 405 rösters marginal. Reform UK går dessutom starkt nationellt och fick 24 procent i YouGovs senaste mätning, före både Konservativa och Labour.

Ändå är Farages spel riskfyllt. En klar seger är vad som förväntas. En knapp seger mot ett fält av satirfigurer kan framstå som ett svaghetstecken. En förlust skulle bli ett historiskt politiskt nederlag för en man som vill leda Storbritanniens regering.

Inte heller en seger behöver innebära slutet på historien. Om Farage återvänder till parlamentet kan den pausade granskningen återupptas. Skulle den i förlängningen leda till att han stängs av från underhuset i minst tio sammanträdesdagar öppnas en sex veckor lång namninsamling i Clacton. Om minst tio procent av valkretsens väljare skriver under förlorar han mandatet och ännu ett fyllnadsval hålls. Farage skulle dock få kandidera även i det valet.

Farage ville förvandla anklagelserna mot honom till en fråga om väljarnas förtroende. Den 13 augusti får han deras svar.

Men när de stora partierna lämnade scenen förändrades också valets innebörd. Kraftmätningen som skulle bekräfta Farages roll som outsider har i stället gjort honom till den etablerade politiker som satiren riktas mot.