Avhopparen: "Jättetydligt att Pride har gått åt vänster"

En rättighetsrörelse som kämpar för allas rätt att älska vem man vill och vara den man är? Eller en identitetspolitisk vänsterrörelse med snart fler bokstäver i sin HBTQ-akronym än vad som finns i alfabetet?

Åsikterna om vad Pride är, har varit och utvecklats till går isär.

Adon Gerdes är Pride-veteranen som idag inte är en del av rörelsen. Idag är han medlem i Sverigedemokraterna och i en text på Facebook skriver han att han inte längre känner igen den Pride-rörelse han en gång var engagerad i och ställer frågan: ”När blev Pride ett politiskt parti?”

– Jag tror inte att Pride kan gå tillbaka till det som det var en gång i tiden, säger Adon Gerdes till 100%.

”Bara de bokstäverna som fanns”

Redan som tonåring på 90-talet började Adon Gerdes att engagera sig i RFSL i Växjö. Det var också där som han tog plats i sin första RFSL-styrelse.

– Sedan har jag suttit i diverse styrelser för RFSL till och från fram tills jag flyttade till Malmö 2012. Det var där jag började engagera mig i Priderörelsen istället.

Gerdes berättar att rörelsen till en början enbart kretsade kring HBT – rättigheterna för homo-, bi- och transpersoner.

– Det var ju bara de bokstäverna som fanns. Man pratade om våra rättigheter, inte att vi skulle ha särskilda rättigheter, utan samma rättigheter som alla andra. Rätten att gifta sig, rätten att adoptera och bilda familj.

– Allting cirkulerade kring att HBT-människor skulle ha samma rättigheter som alla andra. Sedan flyttades det perspektivet och började handla mer om internationella frågor och samhällsdebatten.

MED och SD stoppas

Under tiden i rörelsen upplevde Gerdes att den förändrades. Han beskriver det som att en tydlig politisk agenda började smyga sig in.

2018 blev för honom den stora brytpunkten, ett år då både partiet Medborgerlig Samling (som vid tillfället hade en öppet homosexuell partiledare i Ilan Sadé) inte fick delta i Stockholm Pride och Sverigedemokraterna stoppades från att ställa ut på Europride i Göteborg.

Ett liknande ställningstagande sker även i årets partiledardebatt som RFSL arrangerar under Stockholm Pride där samtliga riksdagspartier har bjudits in – förutom Sverigedemokraterna.

– Där blir det ju tydligt att man tar politisk ställning, säger Adon Gerdes.

– Sedan har Palestinaaktivismen smugit sig in i rörelsen också. Frågor som överhuvudtaget inte har med hbtq-rättigheter att göra, tillägger han.

”Direkt judehat”

Omständigheterna ovan var några av de saker som fick Gerdes att slutligen lämna.

– Men det blev också väldigt tydligt för mig med antisemitismen och jag upplever också ett direkt judehat.

Gerdes berättar om ett tillfälle då han satt i styrelsen för Malmö Pride och de var inbjudna som gäster till Göteborg. När de passerade ett tält med en utställare med Israel-resor beskriver han hur en annan ledamot i styrelsen pekade in i tältet och tydligt visade sin avsky.

– Då fick jag det kastat i mitt ansikte att den här antisemitismen också var hårt rotad och förankrad i vår rörelse.

”Ökad vänsternärvaro i Pride”

Hur kommer det sig att Palestinafrågan har letat sig in i Priderörelsen? Gerdes svarar:

– För mig känns det lite som att vänstern har sökt sig in i flera rörelser.

Utöver Pride nämner han även klimatrörelsen som ett exempel.

– De smyger sig in lite överallt och när man smyger sig in i Priderörelsen så tar man ju också med sig alla sina andra värderingar in. Jag tror att det handlar om en ökad vänsternärvaro i Pride-organisationen.

– Det finns ju ett starkt motstånd mot Israel inom vänsterrörelsen. Vi kan bara kolla på hur det ser ut i Vänsterpartiet idag.

Vill inte ha Prideflaggor vid kommunhus

Adon Gerdes tror inte att Pride kan gå tillbaka till vad det en gång var. Han jämför det med ett tåg som har lämnat stationen.

– Jag tror fortfarande att Pride kommer att finnas kvar, men det kommer att vara mycket smalare och mer ideologiskt.

Han tycker inte heller att myndigheter eller kommunhus bör hissa eller använda sig av Prideflaggan eller att myndigheter som exempelvis Polisen ska gå i Prideparaden (en ändring i år är att poliser inte längre får gå med uniform i Pridetåg).

– För mig är det jättetydligt att Pride har gått åt vänster, kraftigt åt vänster. Man har en tydlig politisk agenda och för mina polare brukar jag ibland skoja om att Pride är ett politiskt parti, säger Gerdes och fortsätter:

– Man skulle kunna jämföra det med Miljöpartiet som har miljön som sin stora huvudfråga. Pride har homosexuellas lika rättigheter som sin huvudfråga. Men sedan har man också åsikter om klimat, flyktingpolitik och alla andra frågor – Israelfrågan inte minst.

– Av den anledningen tycker jag inte att Prideflaggan ska vaja, precis som inga andra politiska flaggor eller symboler ska vaja, vid våra statliga eller kommunala byggnader.

Tycker du att Pride behövs idag?

– Nej. De enda som fortfarande behöver Pride är vänstern, som har kapat både organisationen och paraden och gjort dem till en regnbågsfärgad propagandamaskin för sin egen politiska agenda.