
Finansmannen kallar näringslivets stöd till Tidöpartierna "skamligt". Men hans egna politiska initiativ avskräcker.
Robert Weil är finansman, kulturmecenat och skriver emellanåt debattartiklar med vänsterpolitisk tendens. Inför valet på söndag läxar han upp sina kollegor i näringslivet på Dagens Nyheters kultursida. Att många av dem tycks föredra ett förnyat mandat för Tidöpartierna framför en rödgrön valseger med stora skattehöjningar är ”skamligt”, dundrar Weil. Dessutom behöver vi en generös(are) migrationspolitik än Tidösidans ”när den inhemska befolkningen åldras och på sikt kommer att minska”.
För en ekonomisk analys av den här debatten kan jag rekommendera senaste avsnittet av vår podd Följ pengarna. Själv undrar jag lite över Robert Weils höga, moraliska tonläge i förhållande till hans egna, tämligen katastrofala misslyckanden i integrationsbranschen.
”Som muslimer står vi med våra förtryckta bröder och systrar i deras rätt till kamp” skrev Islamakademin i Malmö på sin facebooksida den 7 oktober 2023, medan slakten fortfarande pågick i södra israel och euforiska bilkaravaner tutade sig genom centrala Malmö. Islamakademins ordförande, imamen Salahudin Barakat, hade sedan 2017 bedrivit det interreligiösa samverkansprojektet ”Amanah” – arabiska för tillit – tillsammans med rabbinen Moshe-David HaCohen. Verksamheten, som i huvudsak bestod av att Barakat och HaCohen talade vänligt med varandra inför publik, finansierades av Malmö stad och Robert Weils familjestiftelse. 2019 fick Amanah Malmö stads pris för mänskliga rättigheter, för sitt ”arbete med att sprida kunskap och förståelse mellan människor”.
Men efter Barakats och Islamakademins uttalande om brödernas och systrarnas ”rätt till kamp” var tilliten förbrukad. Sedan dess har Barakat gjort sig bemärkt för en hel rad skarpa uttalanden där han bland annat bagatelliserat hederskultur, propagerat för föräldrars rätt att sätta slöja på småflickor, stämplat homosexualitet som syndig och anklagat popmusik för att öppna dörren för satan. Imamen har barn med Valley Ghanem, som nu utreds för olaga hot sedan hon kommenterat Simona Mohamssons davidsstjärna med: ”Må hon brännas”.
Amanah ska ha återuppstått i januari 2025 under namnet ”B.R.I.T. Center” men någon verksamhet verkar inte ha ägt rum. Det enda omnämnandet jag hittar är en kort, engelskspråkig (men delvis felstavad) artikel på Weil-bolaget Proventus hemsida. I Israel är ett annat av Robert Weils projekt för mellanmänsklig förståelse desto mer aktivt. I somras startade fredsaktivisterna i organisationen Standing Together ett nytt, politiskt parti inför valet i oktober. De försökte ansluta sig till de arabiska partiernas gemensamma lista – men möttes av kalla handen och har just dragit tillbaka sin kandidatur på grund av låga opinionssiffror.
Det är såklart tillåtet att misslyckas – särskilt när man har så goda intentioner som Robert Weil. Han har ju lyckats desto bättre med sina satsningar på konst och kultur, som konsthallen Magasin 3 och det nyskapande, israeliska danskompaniet Batsheva. Men lite ödmjukhet vore kanske ändå på sin plats?
Vad gäller Malmös inhemska, judiska befolkning är den där ”minskningen” som Weil skriver om inget hypotetiskt framtidsscenario – den har redan skett. Och inte bara på grund av att befolkningen åldrats. Att skylla den på SD torde vara väl magstarkt även för Weil. Allting pekar i stället på den omfattande invandring som just detta parti varnat för i decennier, och som fört med sig massvis av människor med samma slags attityder och värderingar som de Salahudin Barakat torgför.
Hur vi ska ha det med den framöver avgörs på söndag.
Mårten Arndtzén är kulturredaktör på 100%.