Mohamsson måste hitta Liberalernas högerlinje

”Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras”, för att tala med Karl Marx. Det gäller i högsta grad för Simona Mohamsson. Hon söker nu Liberalernas politiska position och identitet, och sökandet sker inför öppen ridå.

Partiet har ena dagen diskuterat förbud mot bag-in-box-vin och nästa talat om frihet, valfrihet och individens rätt att forma sitt liv. Den som försöker följa linjen blir yr.

Samtidigt har andra partier i Tidö fått ta ledningen i fråga om ordning och reda inom kriminalpolitik och invandring. Kontroll av detaljer i medborgarens liv och ointresse för statens kärnuppgifter gällande ordning är ingen attraktiv position för ett högerliberalt parti.

Ett parti utan riktning

Simona Mohamsson har som bekant tagit striden fullt ut om vilket regeringsalternativ partiet tillhör. Hon säger att Liberalerna står närmare Sverigedemokraterna än Socialdemokraterna. Hon säger att mitten leds av Ulf Kristersson.

Därmed är också en annan fråga avgjord. Jönsson-falangen och övriga Bengt Westerberg-vänsterliberaler är en gång för alla ute ur partiet, i alla fall ute ur dess framtid. Vänsterliberalismen har ingen plats i dagens Liberalerna. Den har redan förlorat.

Det skapar ett tomrum. Antingen blir Liberalerna en lillasyster till Moderaterna utan egen röst. Eller så karvar partiet ut den samtida svenska högerliberala positionen. Det senare kräver en förebild.

Den danska förebilden

Liberal Alliance har gått från marginalparti till en tydlig kraft i dansk politik. Under Alex Vanopslagh blev partiet något ovanligt. Det är frihetligt utan att vara sekteristiskt. Det är borgerligt utan att vara gråtrist. Och det har lyckats tala till unga väljare som tröttnat på att staten vet bäst.

Recepten är inte komplicerade. Lägre skatt på arbete. Mindre byråkrati. Mer valfrihet i välfärden. En stat som ska vara stark där den behövs och liten där den inte behövs. Liberal Alliance har också tagit migrationsfrågan på allvar utan att bli extrema. Partiet har kunnat stå för en stram linje och samtidigt hålla fast vid individen som utgångspunkt. Frihet inom nationell gemenskap. Det är just den balansen Liberalerna behöver formulera en svensk liberal riktning för.

Lika viktigt är tonen. Liberal Alliance moraliserar sällan. Partiet utgår från att människor klarar sig själva och vill att staten ska lämna utrymme. Där Liberalerna ofta låter som en förmyndare med goda avsikter låter Liberal Alliance som en vän som tror på dig.

Frihet med eget ansvar

Översatt till svenska förhållanden blir programmet ganska tydligt. Skatten på arbete och företagande skulle sänkas, och marginalskatterna skulle pressas. Den som arbetar extra ska få behålla mer av det.

Välfärden skulle bygga på valfrihet. Skolpengen, vårdvalet och friheten att välja utförare är liberala reformer i grunden. De förtjänar ett parti som försvarar dem utan att be om ursäkt. Rättsstaten skulle stå i centrum. Ordning och trygghet är inte enbart konservativ politik. Det är en förutsättning för frihet. Här kan Liberalerna samarbeta med Sverigedemokraterna men stå på egna ben. Migrationen skulle vara stram men byggd på individens ansvar. Krav på arbete, språk och självförsörjning ska gälla lika för alla. Frågan är vad du gör, inte varifrån du kommer.

Ingen strid om vinförpackningar. Inga pekpinnar om hur vuxna ska leva. Ett liberalt parti ska lita på människor, även när de väljer annorlunda än partiets moraltanter. Kanske kan Liberalerna någon gång i framtiden till och med låta föräldrar förfoga över föräldraledigheten. Det skulle avsluta en av svensk samtids knäppaste politiska debatter.

Europa och frihandeln skulle vara viktiga frågor. Här ligger ytterligare en skiljelinje mot Sverigedemokraterna. Öppna marknader, ett starkt EU och euron är högerliberala frågor. De ger Liberalerna en egen profil i samarbetet som även skiljer ut partiet från konservativa personer som undertecknad. Samtidigt finns möjligheter att möta konservativa i att EU behöver gränser, stramare budget och inte ska ta över vad som bör vara medlemsländernas egna politiska områden.

Dags att fylla valet

Mohamsson har redan tagit det svåra steget. Hon har valt sida. Nu måste hon fylla valet med innehåll och, inte minst, presentera denna politik på ett tilltalande och trovärdigt sätt. Liberal Alliance visar att ett frihetligt borgerligt parti kan växa när det vågar vara tydligt. Det visar också att det går att samarbeta åt höger utan att bli uppslukad.

Allt är vidöppet, sjöng Blixa Bargeld. För Liberalerna är det både ett hot och en chans. Den fasta punkten finns. Även i vår senmoderna tid kan liberaler forma en egen politik och stå upp för den. Som belöning väntar en tid då partiet inte är beroende av stödröster för sin överlevnad.

Carl Eos är senior fellow vid tankesmedjan Oikos och författare.