Skriv vitbok om hur medierna motarbetade SD

DEBATT Det tidigare SVT-ankaret och programledaren i Agenda Anna Hedenmo berättar i radions Medierna i P1 att nyheter som kunde gynna Sverigedemokraterna hölls tillbaka. Hon har sett och hört det med egna ögon och öron. Ett konkret exempel är uppgifter om hur stor andel av de intagna på svenska fängelser som hade utländsk bakgrund. Det gällde särskilt kring 2010 när partiet stod på tröskeln till riksdagen.

Ovanligt klart erkännande

Det är ett ovanligt klart erkännande från någon som själv var med och bekräftar vad många väljare till höger länge har hävdat. Det svenska medieetablissemanget har under lång tid aktivt motarbetat SD.

Från 2006, när SD trots medieskugga fördubblade sitt stöd, till 2022, när partiet blev Sveriges näst största, finns ett tydligt mönster.

Skulle isolera och tiga ihjäl

Medievalsundersökningar från Göteborgs universitet har gång på gång visat att SD varit det mest missgynnade partiet i mediebevakningen. Negativ ton har dominerat. Partiet behandlades länge som ett demokratiskt undantag, något man skulle isolera, tiga ihjäl eller moraliskt avfärda snarare än granska på samma villkor som andra.

Public service och stora redaktioner resonerade öppet om hur SD skulle beskrivas och bemötas, ofta med utgångspunkten att partiet var främlingsfientligt och att man därför hade ett särskilt ansvar att ta avstånd.

SVT tog avstånd under valdebatt

Det är lätt att glömma i dag, men länge gav alla medier partiet det stående epitetet ”det främlingsfientliga partiet”. SVT tog häpnadsväckande nog avstånd från ett uttalande av Jimmie Åkesson mitt under en valdebatt. Finns det något liknande exempel på hur medier konsekvent skrivit väljarna på näsan om vad de ska anse om ett svenskt parti?

Valfilmer stoppades. Annonser vägrades. Skandaler inom SD blåstes upp medan liknande problem i andra partier behandlades mer återhållsamt.

Brottsstatistik och integration tystades

Brottsstatistik, integrationens kostnader och samhällskonsekvenser av en stor invandring togs upp sent, försiktigt eller med kraftiga reservationer, just de frågor där SD hade sina starkaste argument. När SD föreslog lagstiftning som redan fanns i grannländer framställdes det som demokratins snara undergång.

Sverigedemokraterna har själva gjort en vitbok över sin historia. Det är ett försök att göra upp med det förflutna. Det är bra. Det behövs. Medierna har däremot aldrig tagit sitt eget agerande på allvar. Ingen motsvarande redovisning har skett av hur nyheter valdes bort, hur inramningen formades och vilka konsekvenser det fick för det offentliga samtalet.

Jag föreslår därför att det skrivs en vitbok över mediernas journalistiska och demokratiska misslyckande under perioden 2006 till 2022. En saklig, dokumenterad genomgång.

Ta tag i förtroendekrisen

De stora mediehusen och Journalistförbundet borde engagera sig i ett sådant projekt. Inte för att be om ursäkt i efterhand utan för att visa att man tar förtroendekrisen på allvar. Utan en sådan redovisning kommer misstron att bestå. Högerns väljare kommer att fortsätta söka information på andra håll och klyftan mellan redaktionerna och en växande del av befolkningen blir djupare.

Det är dags för medierna och journalistkåren att ta tag i förtroendekrisen. Byken måste tvättas.

Carl Eos är Senior Fellow vid tankesmedjan Oikos och författare