Socialdemokraternas storhetstid är nu förbi

KOLUMN Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har lämnat tillbaka sonderingsuppdraget, eftersom det saknas förutsättningar att bilda regering med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.

Partiet möter misslyckande efter misslyckande, men vägrar inse sitt nederlag och fortsätter utropa sig till vinnare. Det är uppenbart att Socialdemokraternas storhetstid är över och har ersatts med storhetsvansinne.

Ett parti i förnekelse

Socialdemokraterna har av tradition och hävd alltid gått till val på sin egen politik och inte som en del av ett färdigt regeringsalternativ. Det har handlat om att tydligt visa väljarna att partiet kommer att göra allt för att få igenom sin politik och därför har kompromisser på förhand inte kommit i fråga.

Detta var framgångsrikt förr, när Socialdemokraterna var ett starkt parti med högt förtroende hos väljarna. Men nu ser verkligheten annorlunda ut och den senaste månadens misslyckade försök att bilda regering visar att Socialdemokraterna hade behövt agera annorlunda under valrörelsen.

Men Socialdemokraterna verkar leva kvar i det förflutna, i stället för att hänga med i sin egen utveckling: partiet har gjort sitt sämsta val någonsin, förtroendet för Magdalena Andersson sjunker som en sten och partiet har svårt att bilda regering. Andersson har tidigare alltid legat i topp på listan över partiledare med högst förtroende och nått över 40 procent.

I den senaste undersökningen från Novus sjunker dock förtroendet för henne drastiskt och endast 35 procent uppger att de har högt eller ganska högt förtroende för den socialdemokratiska partiledaren. Det är ett tapp med 11 procentenheter och medför att hon hamnar på en tredjeplats. Statsminister Ulf Kristersson, M, toppar listan, följd av Kristdemokraternas Ebba Busch.

Förtroendet rasar vidare

Den nya verkligheten kräver nya angreppssätt och därför skulle Socialdemokraterna, om det vore ett insiktsfullt och verklighetsförankrat parti med självinsikt, ha gått till val som en del av ett färdigt regeringsalternativ.

För sanningen är att Socialdemokraterna oavsett kommer att vara tvunget att kompromissa bort delar av sin egen politik för att komma till makten. Men risken med att förhandla på förhand hade naturligtvis varit att vänstersidan förlorat valet – och det var givetvis en smäll som Socialdemokraterna vägrade ta.

Nu kan Socialdemokraterna, sina motgångar till trots, fortfarande utropa sig till vinnare, eftersom det är Sveriges största parti.

Regering på skakig grund

Men verkligheten talar sitt tydliga språk och i morgon kommer Magdalena Andersson med största sannolikhet återigen att stå där som en förlorare.

Allra troligast är att hon faller i statsministeromröstningen och att sonderingsuppdraget går vidare. Och om Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet vid senare tillfälle bestämmer sig för att ingå i regering eller på annat sätt sluta samarbetsavtal med Socialdemokraterna för att rösta fram en socialdemokratiskt ledd regering, så försätts Sverige på skakig grund.

Självinsikt som saknas

Oavsett vad som sker så är och förblir Magdalena Andersson en förlorare med många misslyckanden i bagaget. Det sägs ibland att en ledare ska vara där han eller hon kan komma bäst till sin rätt och ha möjlighet att åstadkomma resultat.

Om Magdalena Andersson skulle lyssna till det, så vore det bäst att kliva av tronen, låta partiet gå i opposition och lämna över partiledarposten till en ny kraft. Men Magdalena Andersson klamrar sig fast vid makten till varje pris och det är uppenbart att varken verklighetsförankring eller självinsikt är Magdalena Anderssons eller sossarnas styrka.

För om partiet skulle börja se verkligheten som den är, så skulle Socialdemokraterna också inse att deras storhetstid är över.

Sofie Wiklund är journalist, moderat politiker och aktuell med boken Från S till M – mitt sidbyte i politiken (Ekerlids förlag 2026).