SR:s regler är tydliga – tillämpningen är det inte

Det räckte med två inlägg på X för att Mårten Arndtzén skulle förlora delar av sitt uppdrag på Sveriges Radio. Han får inte längre leda Kulturnytt och ska inte heller kommentera kulturpolitik inför valet. SR:s kulturchef Peter O Nilsson motiverar beslutet med att inläggen är politiska ställningstaganden och därför påverkar vad Arndtzén kan rapportera om. Det ligger i linje med SR:s egen handbok, där det står att medarbetare som offentligt tagit ställning i en fråga inte ska delta i bevakningen av den.

Arndtzén själv bestrider inte att reglerna finns, men ifrågasätter hur de används. Om inlägget om straffmyndighetsåldern säger han till Expressen: “Jag bevakar inte kriminalpolitik.” och om inlägget om kulturminister Parisa Liljestrand säger han att han inte tyckte att han tog ställning för eller mot någon särskild politik.

Social kommentar eller politik

I SvD utvecklar han resonemanget ytterligare och säger att inlägget snarare var tänkt som en kommentar till det han uppfattade som vuxenmobbning från filmbranschens sida, snarare än ett politiskt ställningstagande. Det är en viktig invändning, inte för att den nödvändigtvis friar honom, utan för att den visar vad tvisten faktiskt gäller: var går gränsen mellan ett omdöme, en social kommentar och ett politiskt ställningstagande.

Jämförelsen finns redan i samma bolag, och bara några veckor tillbaka i tiden. I februari rapporterade SvD att Cecilia Uddén hade lagt ut två politiska inlägg på Facebook. Det första var en hyllande kommentar – ”Respekt” – till en DN-text om professor Ludvig Beckman, som lämnade Migrationsverkets etiska råd eftersom han ansåg att svensk utvisningspolitik numera stred mot grundlagen. Det andra länkade till en SvD-ledare om migrationspolitiken. Efter samtal med Ekots ledning togs inläggen ner. Såvitt känt stannade saken där: några ändrade arbetsuppgifter eller andra tydliga följder blev aldrig offentliga.

Lindrigare för Uddén

Parallellen är svår att bortse från. Arndtzéns försvar för sitt kriminalpolitiska inlägg är att det låg utanför hans eget bevakningsområde. Uddéns inlägg om migration låg på samma sätt utanför hennes ordinarie bevakning av Mellanöstern. Men i hennes fall räckte det att radera. I hans fall fick han lämna programledarrollen.

Och sedan kommer det tredje fallet, där Uddén dessutom återkommer: Gaza-uppropet sommaren 2025. Där handlade det inte bara om att internationella journalister skulle släppas in i Gaza. I uppropet fanns också formuleringar om att svenska medier hade varit med och legitimerat ett pågående folkmord. Ändå blev SR:s linje att undertecknarna kunde fortsätta bevaka Gaza. Ekotchefen Klas Wolf-Watz motiverade det med att uppropets huvudbudskap rörde pressfrihet och journalisters säkerhet — och därför inte var kontroversiellt.

Kulturell snedhet i huset

Är detta bara olika chefers olika bedömningar? Eller finns det också en kulturell snedhet i vad som uppfattas som ett verkligt ställningstagande? När en kulturjournalist försvarar en moderat kulturminister tolkas det som politik. När en utrikeskorrespondent skriver “Respekt” om en frontalattack mot svensk utvisningspolitik räcker det med att inlägget tas bort. När Mellanösternreportrar skriver under ett upprop där svenska medier anklagas för att ha legitimerat folkmord blir svaret att det i grunden handlar om pressfrihet.

Ingen behöver tro att SR-chefer sitter med partibok i fickan för att se problemet. Det räcker att konstatera att vissa åsikter tycks uppfattas som åsikter och andra som bara normalt anständiga reaktioner. Det är så en institution blir partisk utan att ens märka det.