244 samtal – Bris larmar om barns ekonomiska utsatthet

Av Bris 62 935 stödjande samtal med barn under 2025 handlade 244 om ekonomisk utsatthet som huvudsaklig samtalskategori. Året före var siffran 241. Samtidigt var de vanligaste ämnena psykisk ohälsa, familjerelaterade frågor och våld. Ändå har rapporten snabbt blivit ett larm om barnfattigdomskris. Men rapportens rubriker är större än vad de egna siffrorna bär. Det är svårt att få ihop med Bris egen statistik. Om bara 0,4 procent av samtalen handlar om ekonomi som huvudämne är det uppenbart att ekonomisk utsatthet inte är det dominerande problemet i organisationens stödverksamhet.

Bris rapport visar att barn påverkas av ekonomisk press hemma. Men det är något annat än att visa att barns ekonomiska utsatthet snabbt växer i Sverige. Bris skriver själva att det är relativt ovanligt att barn kontaktar organisationen i första hand för hjälp med ekonomi. Rapporten bygger dessutom på barns röster, Bris erfarenhet, forskning, myndighetsrapporter och utvalda citat. Det gör den till ett underlag om barns upplevelser och hjälpsökande, inte till en nationell nivåmätning av barnfattigdom.

Ökad tillgänglighet förklarar samtalsrekord

Många medier har uppmärksammat att den totala samtalsvolymen slår rekord i år, sedan 2020 har den fördubblats. Men de förklarar själva den stora ökningen framförallt kom med att stödlinjen sedan mars 2021 är öppen dygnet runt. Fler kontakter kan alltså betyda mer oro och fler problem, men de kan också spegla bättre tillgänglighet och lägre trösklar för att söka hjälp.

Medan Bris fångar upp oron, är det andra aktörer som står för siffrorna. Den stora siffran i rapporten – att 276 000 barn lever i ekonomisk utsatthet – kommer inte från Bris egen samtalsstatistik, utan från Rädda Barnens nya barnfattigdomsmått som lanserades 2025. Rädda Barnen skriver själva att det nya måttet visar 100 000 fler barn än tidigare mått. Det är en avgörande upplysning. När definitionen ändras blir också nivån högre. En stor del av den dramatiska rubriksättningen handlar alltså om metodbyte, inte om att verkligheten plötsligt blivit mycket sämre.

Tittar man i stället på officiell statistik blir bilden betydligt mindre dramatisk. SCB:s mått låg inkomststandard mäter om hushållets inkomster räcker till nödvändiga levnadskostnader. I den kategorin fanns 145 000 barn år 2023. Det var nästan 50 000 färre än tio år tidigare. Det är fortfarande många barn. Men det är inte en statistikserie som visar att läget snabbt rusar åt fel håll. Tvärtom pekar den på en tydlig minskning över längre tid.

Halvering av antalet barn i biståndshushåll sedan 2020

Samma sak gäller ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen redovisar att 77 400 barn levde i hushåll med ekonomiskt bistånd 2024. År 2020 var motsvarande siffra 130 000 barn. Det betyder att färre barn i dag lever i biståndshushåll än för bara några år sedan. Kommunerna betalade samtidigt ut drygt 10,9 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd 2024, vilket i fasta priser var något mer än året före. År 2020 betalades drygt 11,9 miljarder ut. Det går alltså inte att beskriva utvecklingen som att samhället dragit undan stödet och därför skapat dagens läge.

På statlig nivå är beloppen ännu större. Regeringen redovisar att utgifterna inom utgiftsområde 12, ekonomisk trygghet för familjer och barn, ligger runt 100 miljarder kronor. Sverige lägger mycket stora resurser på barnfamiljer.

Det här betyder inte att barn saknar ekonomiska problem. Men det Bris rapport egentligen visar är att ekonomisk utsatthet inte är barns stora problem. De officiella siffrorna över barnfamiljers ekonomi visar ingen entydig uppgång, tvärtom, på flera håll en minskning. Det samlade intrycket är därför tydligt: Bris larm om barns ekonomiska utsatthet är överdrivet.