Det är inte demokratin som hotas – utan mediernas makt

När unga överger traditionella medier beskrivs det som ett hot mot demokratin. Men fler perspektiv hotar framför allt journalisternas makt att styra bilden av verkligheten.

Mediemyndigheten kom nyligen med ännu en rapport som visar att unga människor överger traditionella medier i allmänhet, och public service i synnerhet. Faktum är att den yngre generationen bara ägnar ett par minuter om dagen åt linjär tv.

Denna förändring tenderar de traditionella medierna själva att beskriva som ett ”hot mot demokratin”.

I själva verket bör detta snarare betraktas som ett hälsotecken, eftersom de traditionella mediernas struktur och självbild speglar en svunnen tid, där produktion och distribution av nyheter krävde stora resurser. Den typiska dagliga papperstidningen delades på grund av detta upp i sektioner där läsaren först möttes av ledarsidorna som tillhandahöll tidningarnas åsikter, sedan kultursidor som levererade samtidsanalyser, och slutligen nyhetsdelen där förment objektiv information presenterades.

Ett uppdrag utan enighet

Denna uppdelning är varken relevant eller begriplig för en modern, digital mediepublik. Journalistkårens återkommande hänvisningar till det egna ”uppdraget”, yrkesrollen och olika hederskodex framstår snarare som kvarlevor från en svunnen tid än som självklara principer i dagens medielandskap. Inte minst eftersom journalister själva inte är överens om vad detta uppdrag egentligen består i, var dess gränser går, eller vem som har rätt att definiera det.

Ett konkret exempel på detta är hur SvD chefredaktör Lisa Irenius i tidningens ledarpodd häromveckan framhärdade i synen på nyhetsjournalistiken som objektiv eftersom den återger så kallade ”motbilder”. Samtidigt framhåller Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski den ”agendasättande journalistiken” som sitt uppdrag, där nyhetsvärderingen har som uttalat mål att påverka samhällsdebatten.

Dessa två helt olika perspektiv på vad god journalistik egentligen är visar att det inte finns någon enhetlig bild. Det gör också att påståendet att den mycket speciella träning de som genomgått journalisthögskolan får gör dem kapabla att skildra verkligheten med en objektivitet alla andra saknar, faller.

Objektiviteten som inte får ifrågasättas

Allt fler mediekonsumenter inser att påståendet att det bara finns ett enda journalistiskt sätt att skildra verkligheten helt enkelt inte stämmer. Till exempel skildras ett och samma krig, politiska utspel, analyser av makthavare eller forskningsrapporter på helt olika sätt i olika medier, av olika journalister – vilket är lätt att se eftersom tillgängligheten på information från flera olika håll har ökat.

Nyligen gjorde Sveriges Televisions ekonomijournalist Kristina Lagerström ett reportage om faran med nya medier och nya beteenden från politiker som, enligt henne, undergräver tilltron till den skattefinansierade public service-journalistiken.

Lagerströms utgångspunkt är att en speciellt utvald grupp journalister har förmågan att skildra världen objektivt, och att dessa ska få göra det utan att ifrågasättas. När politiker eller journalister med en annan syn dyker upp och utmanar SVT val av frågeställningar, menar Lagerström att de undergräver förtroendet för public service på ett sätt som är direkt farligt.

Vem hotar egentligen demokratin?

Som argument för public services demokratiska nödvändighet framhåller Lagerström public service-bolagens lagstadgade krav på opartiskhet, och menar att de som ifrågasätter denna bidrar till att underminera dessa bolag på ett i praktiken lagvidrigt sätt.

Om man som civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin väljer att komplettera journalisternas klippning av en intervju genom att publicera hela källmaterialet i sociala medier beskrivs detta därför som ett hot mot demokratin.

Det är dock inte demokratin som hotas när det blir lättare att ge andra skildringar av verkligheten, utan journalisternas makt att egenmäktigt styra vad som ska uppfattas som sanning.

Fler perspektiv är lösningen

Att flera perspektiv kan nå medborgarna är inte ett demokratiskt problem. Det är lösningen på ett demokratiskt problem.

Detta är anledningen till att vi på 100% – efter stor efterfrågan – valt att publicera hela den intervju Lagerström gjorde i vår studio. Se videon här.