Fula skolbyggnader är inte problemet

KOLUMN På grund av Liberalernas prekära opinionsläge – partiet noterar nya bottenrekord var och varannan vecka – har vi under mandatperioden fått se en strid ström av utspel i skolfrågan. Med tiden har dessa utspel blivit alltmer iögonfallande, i takt med att taktiken bara tycks leda partiet ännu längre ner i avgrunden.

Det är i denna kontext man bör förstå det senaste utspelet: man vill förbjuda ”fula” skolor. Man har förtydligat att förbudet enbart ska gälla nya skolor, men utöver detta är detaljerna oklara. Vem som ska få avgöra vad som är fult och vad som är vackert har man exempelvis inte bestämt.

Låt mig vara tydlig: jag älskar vackra skolor. Och även om smak naturligtvis är subjektiv tror jag inte många svenskar skulle uppröras över att deras barn fick gå i palatsskolor. Tvärtom.

Illa genomtänkt förslag

Men förslaget är fortfarande så illa genomtänkt att det inte bör tas på allvar. Alternativet till en ful skola är nämligen inte alltid en fin skola, utan ibland ingen skola alls. Palatsskolor är dyra och kommunpolitiker måste balansera olika mål när de beslutar om nybyggnationer, medan fristående aktörer ofta är begränsade till att öppna nya enheter i existerande lokaler.

Att i det läget förbjuda fula nya skolor riskerar därför också att minska utbudet av bra skolor. Ett slående exempel är den engelska friskolan Michaela Community School i Wembley. Skolan startades 2014 i ett fult ombyggt kontorshus precis intill tunnelbanespåren, med smala korridorer och en begränsad skolgård. I mångt och mycket är skolan därför motsatsen till vad skolromantiker drömmer om. Men det fanns inget alternativ. Hade Liberalernas förbud mot fula skolor gällt hade skolan sannolikt inte existerat överhuvudtaget.

Bäst i hela landet

Det hade dock varit djupt olyckligt. Skolan är nämligen i dag bäst i landet på att höja elevernas kunskapsresultat. Man har anmärkningsvärt nog också under vissa år haft ungefär lika stor andel toppbetyg som den privata pojkskolan Eton, där en plats kostar ungefär 780 000 kronor per år. Trots den fula byggnaden är efterfrågan därför enorm; skolan hade exempelvis 925 ansökningar till 120 platser inför höstterminen 2026. Det är inte svårt att förstå varför.

Exemplet är övertydligt, men poängen är allmän: när staten reglerar skolors estetik reglerar den också utbud. Det som syns är den byggnad som någon tjänsteman eller politiker tycker är för ful. Det som inte syns är den välfungerande skola som därför aldrig öppnar.

Dessutom finns det ofta praktiska anledningar till att ett förbud vore skadligt. Barackskolor är ofta i skottgluggen för skolromantikerna, men de har ofta vuxit fram när kommuner behövt fler skolplatser på kort tid, exempelvis vid tillfälliga befolkningstoppar. Under 1990-talskrisen kunde sådana lösningar också bidra till att man inte behövde skära ner ännu mer på kärnuppdraget än vad som var nödvändigt.

Exempel på dålig symbolpolitik

Ett förbud mot fula skolor vore därför ett tydligt exempel på dålig symbolpolitik. Det är det senaste i en rad förslag som tycks drivas mer av ett partis katastrofala opinionsläge än av seriös analys. Skolans framtid bör rimligen vila på bättre överväganden än Liberalernas akuta behov av att synas.

Gabriel Heller Sahlgren är forskare vid Institutet för Näringslivsforskning