Public service med kommersiell bakdörr

Public service ska vara reklamfritt. Men medarrangören Live Nation listar helt öppet vilka som är huvudsponsorer och partners till Melodifestivalturnén 2026. Huvudsponsorerna är bland annat Lidl, McDonald’s och Swedbank; bland partnerföretagen finns Coca-Cola och flera andra stora varumärken.

Och det här är inte bara loggor på en arena. Sponsorerna bygger kampanjer där Mello-varumärket är själva berättelsen: Lidl skriver rakt ut att de är “stolt huvudsponsor av Melodifestivalturnén 2026” och driver en kampanjsajt med Mello-tema. Swedbank har en egen landningssida för “Schlagerbanken” där man kan vinna biljetter kopplat till turnén. McDonald’s skriver: “McDonald’s är stolt huvudsponsor av Melodifestivalturnén 2026!” och marknadsför “Festivalmat åt folket” i samma paket.

Sponsring i privat regi

Här kommer kärnfrågan: SVT säger att programmet inte är sponsrat, men samma varumärke fungerar samtidigt som ett reklampaket i privat regi. För tittaren flyter det ihop. Det är fortfarande Mello. Samma logga. Samma veckor. Samma uppmärksamhet.

Kontrasten blir ännu tydligare när SVT samtidigt håller hårt i sina regler för medverkande. I februari rapporterade SVT att artister tvingats ta bort reklaminlägg i sociala medier. Projektledaren Anders Wistbacka säger att de ”inte får utnyttja sin medverkan i kommersiella sammanhang” och att reklam inte får kopplas till deras medverkan i tävlingen.

Artister får munkavle

Alltså: artisten får inte göra reklam som knyter an till Mello-medverkan – men runt Mello som varumärke finns en hel sponsorapparat där samma Mello-identitet är det som säljs.

Det är inte kommersen i sig som är problemet. Mello är underhållning, och underhållning drar pengar. Problemet är berättelsen om det: att SVT pratar som om Mello är en ren public service-produkt, samtidigt som tittaren matas med Mello-reklam i andra kanaler – byggd på samma logga och samma kulturella kapital.

SVT kan förstås svara: ”Det där är inte vi, det är turnén.” Men om gränsen bara är tydlig för jurister och avtalsförhandlare, inte för tittaren, är det rimligt att fråga vad ”inte sponsrat” egentligen betyder i praktiken.

Det är inte konstigt att företag vill synas där människor tittar. Det är inte Lidls eller Donkens fel att Mello är Sveriges största reklamfria tv-händelse. De gör bara marknadsföring.

Frågan är i stället varför SVT kan ha ett skattefinansierat flaggskepp som i praktiken blir en privat annonsplattform runtomkring – samtidigt som man hävdar att det ”inte är sponsrat”. Det är den dubbla berättelsen som skaver, inte kommersen i sig.