Våtmarksaktivism hotar rättsstaten och demokratin

KOLUMN Hej, ni aktivister som hotar, trakasserar och saboterar för människor. Ni som förstör lagliga verksamheter och livet för många.

Ni som ödelägger produktion av torv för miljontals kronor, trakasserar jägare och deras barn i skolan, bönder, skogsägare som brukar sin skog och politiker i sina hem.

Ni som inbillar er att er egen åsikt av någon anledning står över alla andras och vill tvinga människor att tycka och göra precis som ni. Ni som försöker tysta det demokratiska samtalet. Listan kan göras lång.

När lagen slutar gälla

Vet ni att ni är fullständigt beroende av dem ni angriper? Att ni inte haft en chans i hela helsike att bedriva er så kallade verksamhet om alla vi som drabbas inte valt att följa lagen. Vi som vill upprätthålla ett fungerande samhälle och rättsstaten.

All förödelse ni åsamkar andra fungerar därför att den bygger på att motparten inte svarar på samma sätt.

Sedan i fredags är björnjakten i gång. Då är ni genast där. Trakasserar och saboterar och räknar med att ingen slår tillbaka.

Ni bryter er in på gårdar och tar för givet att ni kommer ut igen, blockerar våra vägar och räknar kallt med att alla bilister bromsar. Ni vandaliserar egendom och utgår från att ingen vandaliserar tillbaka.

Rättsstaten som motkraft

Era metoder fungerar bara därför att vi övriga fortfarande tror på ett fungerande rättssamhälle. Den dag de människor ni utsätter börjar agera på samma sätt som ni gör har vi lämnat det bakom oss. Då är det inte längre lagen som avgör konflikter, utan den som är mest hänsynslös.

Det är inte ni som saboterar som upprätthåller rättsstat och demokrati. Det har ni överlåtit till oss andra. Till oss som låter bli att slå tillbaka och som inte tar lagen i egna händer. Vi som accepterar att konflikter ska avgöras via polis, domstolar, myndigheter och demokratiska beslut.

Tänk om vi slutar göra det.

Om jägare som blir trakasserade och får sin jakt saboterad bestämmer sig för att själva skipa rättvisa. Om markägaren som gång på gång får sin mark eller verksamhet förstörd bestämmer sig för att inga regler längre gäller för den som kliver över hans eller hennes gräns. Om alla vi som utsätts av er plötsligt också började bestämma själva vilka regler som ska gälla och försökte tvinga på er våra åsikter.

Impulsen slår tillbaka

Då skulle vi alla ganska snart befinna oss på en plats där ingen vill vara.

För om varje människa eller grupp själv får avgöra vilka lagar som är värda att följa och vilka som kan ignoreras, dör rättssamhället.

Missförstå mig inte. Hos många av dem som drabbas finns en enorm, brinnande impuls att sätta emot. Ingen kan ta miste på att ilskan, vanmakten och frustrationen finns där på riktigt.

Men de låter bli. Det har inget att göra med att de är svaga, fega eller likgiltiga, utan det beror på att rättstänkandet, disciplinen och respekten för samhällskontraktet vinner över impulsen att slå tillbaka. Det är också det som håller ihop samhället.

Hur kan radikal aktivism av det här slaget romantiseras? När lagbrott, sabotage och trakasserier beskrivs som civilkurage?

Styrkan hos de andra

Om vi andra gjorde som ni blev allt kaos.

Ni kan bryta mot lagen därför att vi andra fortfarande respekterar den. Ni kan sabotera därför att vi inte saboterar tillbaka och ni kan gå över våra gränser därför att vi inte går över era.

Ni tror att ni är starka. Det är ni inte. Styrkan finns enbart hos alla dem som drabbas, hos alla oss som håller emot. Det är bara vi andra som ser till att rättsstaten fortfarande fungerar.

Och ni är fullständigt beroende av oss.

Madeleine Lewander är jägare och driver Jägarbloggen.