Jag vägrar att bara se på när vargen dödar min hund

KOLUMN Hundar som attackerats av varg har ofta kraftiga bett i rygg och nacke. Många bett går inte genom huden, men krossar trots det muskelvävnad och ben. Det ser du när veterinären försöker rädda eller obducera din hund.

En större hund kan kämpa emot en stund. Det är oavsett en plågsam, långdragen och våldsam död. Jag har svårt att ens tänka på hur det är att hitta sin familjemedlem lemlästad, kanske bara delar kvar. Rovdjursföreningen tycker i en debattartikel i SvD att jag, när det händer, lugnt ska stå och titta på. Samtidigt som min bästa vän kämpar för sitt liv.

Räddar min hund oavsett

Det kommer aldrig att ske. Jag räddar min hund oavsett. Och det tror jag alla gör. Ingen står kvar och funderar på domstolsbeslut. Du agerar och sedan får det bära eller brista.

I dag har vi paragraf 28 i jaktförordningen. Det betyder att vi har rätt att försöka rädda våra tamdjur som attackeras av rovdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett angrepp. Den möjligheten vill Rovdjursföreningen inskränka.

Länsstyrelsen kontrollerar fakta efter en incident. Samhället har redan kontroll i de flesta fall. I praktiken riskerar en urholkning av paragraf 28 att leda till fler dömda hundägare. Det är lätt att från ett skrivbord tala om proportionalitet, hylla naturliga beteenden och omge sig av statistik. Betydligt svårare när hundföraren i ditt jaktlag i panik ropar i radion och försöker hinna fram till sin hund.

Visar en total oförståelse

När Rovdjursföreningen föreslår förbud mot löshundsjakten och hävdar att det går lika bra att jaga med ledhund visar de hur lite de förstår om hur jakt bedrivs i stora delar av Sverige. De säger i princip att jägaren ”skickar in” hunden i fara och därför får skylla sig själv. Samma resonemang skulle kunna användas mot all verksamhet där människor har djur i naturen. Det gäller fäbodbruk, rennäring, betesdjur, trafikeftersök och andra tjänstehundar. Alla innebär risker. Men vi accepterar inte att rovdjur därför ska få angripa dem.

Ingen släpper sin hund för att den ska attackeras av varg. Jakt är gemenskap med din hund och ett sätt att leva på landsbygden. Sverige har också beslutat att jakt behövs för viltförvaltning, eftersök och minskade viltskador. Löshundsjakt är den mest effektiva jaktformen på vildsvin och älg i tät skog och över stora arealer. Jakthundar behövs. Samhället vill ha viltförvaltning men gör den samtidigt praktiskt omöjlig där varg etableras.

En helt missvisande jämförelse

Rovdjursföreningen menar att det är vanligare att jakthundar dör av andra orsaker än varg. De flesta hundar möter aldrig varg. Att räkna in risker från områden utan varg blir missvisande. Det vore som att säga: ”Det är vanligare att människor dör av hjärtinfarkt än i knivrån, alltså behöver vi inte bry oss om knivrån.”

Vargangrepp är extremt våldsamma. De påverkar tryggheten och möjligheten att bedriva jakt över stora områden. Om man bortser från det känslomässiga traumat kan ett enda angrepp slå ut flera års träning och avel.

”Naturligt beteende” hos varg betyder inte att människan måste acceptera konsekvenserna utan att ha rätt att skydda sig. Samexistens kan inte betyda att bara ena sidan ska samexistera.

Madeleine Lewander är jägare och driver Jägarbloggen