Svindåligt av S att vilja utrota vildsvinen

KOLUMN Socialdemokraterna vill minska den svenska vildsvinsstammen från drygt 500 000 djur före jakt till några få tusen individer.

Det är så lätt att bara säga det. Bort med dem bara, svinen.

Men så enkelt är det inte. Bortsett från att det hela är ogenomtänkt och praktiskt taget ogenomförbart är förslaget dessutom etiskt tvivelaktigt.

Stark stress vid fällfångst

Jag är bekant med bonde som hade problem med skador av vildsvin. Han berättade att han vid ett tillfälle avlivade nästan tio vildsvin i en fälla.

”Blir de inte stressade?” undrade jag.

Han berättade att, jo, det är de. Och rädda. För varje vildsvin han sköt ökade stressen bland de kvarvarande.

”Men det måste göras,” hävdade han.

Forskning har visat att vildsvin kan uppleva betydande stress vid fällfångst. Det är knappast förvånande. Vildsvin är sociala och flocklevande djur. Jag hör ingen prata om vad som händer med etiken om sådana metoder ska användas i mycket större skala.

Gigantisk utarmning av stammen

Frågan är då hur Socialdemokraterna tänkt sig denna gigantiska utarmning av vildsvinsstammen.

Jag håller med om att stammen behöver minska där skadorna är stora. Då kan större, riktade uttag göras lokalt. Jordbruket är en grundläggande del av Sveriges livsmedelsförsörjning och beredskap. Men det är vildsvinen också. Och all jakt ska ske i enighet med etiken.

Men det Socialdemokraterna föreslår handlar om något helt annat än förvaltning.

Vi ska alltså ta bort över en halv miljon vildsvin, menar partiet. Bakom varje siffra finns ett levande djur.

Om ett sådant mål ska nås måste någon förklara hur det ska gå till i praktiken. Vilka etiska avsteg är Socialdemokraterna beredda att göra för att nå sitt mål?

Köra över äganderätten

Jakträtten följer med äganderätten. Hur tänkte partiet där? Ska de tvinga ut folk att döda vildsvin? Eller ska staten köra över äganderätten?

Samtidigt riktas ofta kritik mot jägarna. Som om vi inte vill ta ansvar när vildsvinen orsakar skador, vilket är direkt fel.

När nättjänsten Vildsvinshjälp startades anmälde sig över 2 000 jägare frivilligt för att hjälpa lantbrukare att skjuta vildsvin. Jägarna fanns där. Men efterfrågan var begränsad och projektet tvingades så småningom att lägga ned.

Ändå är det förstås jägarna som gör jobbet idag. Vi sköt 160 000 vildsvin förra säsongen.

Vildsvin som livsmedel

Verktygen finns redan. Vi har generösa jakttider, fällor är tillåtna liksom mörkerriktmedel. Markägarna och jägarna har redan stora möjligheter att reglera stammen. Med ansvar.

Och varför pratar vi inte om de hinder svenska vildsvinsjägare upplever i dag?

Sverige importerar årligen flera tusen ton vildsvinskött samtidigt som jägarna möter regler och kostnader som gör det svårt att få ut det inhemska viltköttet till konsumenter, även om vissa lättnader har införts.

Om målet är att minska stammen borde det vara självklart att också diskutera hur fler vildsvin kan tas tillvara som livsmedel.

För vad är viltförvaltning? För mig handlar det om att acceptera att vilda djur har en plats i landskapet och att hitta en balans mellan människors behov, livsmedelsproduktion, beredskap, jakt, etik, djurvälfärd och praktiska förutsättningar.

Den diskussionen saknas helt i Socialdemokraternas förslag.

Madeleine Lewander är jägare och driver Jägarbloggen