Liberalismen har förlorat sin själ

Liberalismen befinner sig i en ny period av självrannsakan. Från både vänster och höger ifrågasätts dess grundläggande idéer, samtidigt som populistiska och auktoritära rörelser har fått ökat genomslag i många länder.

Det var utgångspunkten när den brittiske historikern och skribenten Adrian Wooldridge tidigare i veckan besökte Sverige och Nordstjernanhuset för att tala om den svenska utgåvan av sin bok Den revolutionära mitten: Liberalismens förlorade själ (Bokförlaget Stolpe).

Wooldridge, kolumnist på Bloomberg Opinion och tidigare skribent på The Economist, menar att liberalismens problem inte enbart handlar om yttre utmaningar. Enligt honom har också liberala institutioner och företrädare tappat kontakten med några av de idéer som en gång gjorde rörelsen framgångsrik.

Kritiken riktas inåt

– Liberalismen hotas av wokevänstern och populisthögern, sa han.

Men kritiken riktades också inåt. Wooldridge menade att liberalismen själv har blivit alltför elitistisk och dekadent och tappat kontakten med människors vardag och verklighet.

Vägen framåt är enligt honom att förnya de liberala mittenpartierna utan att kompromissa med centrala värden som individualism och kritiskt tänkande. Liberaler behöver också våga vara tydligare i sina ställningstaganden.

– Våga vara lite mer dömande och säg ifrån när människor har fel eller säger dumheter, sa Wooldridge.

Söker en ny Clinton

Han efterlyste vad han beskrev som en ung, kontinental Bill Clinton – en politiker som skulle kunna fylla det tomrum han ser i dagens politiska landskap. Som exempel på vad han betraktar som liberalismens avarter lyfte han San Francisco, där han menade att en alltför långtgående liberal politik har bidragit till omfattande problem med hemlöshet och missbruk på gatorna.

Under samtalet togs även universiteten upp som ett problemområde. Wooldridge menade att delar av den akademiska världen, framför allt inom humaniora, har blivit alltför vänsterorienterade. Enligt honom har wokevänstern fått ett stort inflytande och skapat ett ensidigt fokus på frågor om makt och förtryck.

Techjättarnas växande makt

Även techjättarnas växande makt stod i centrum för diskussionen. Wooldridge pekade på Mark Zuckerberg och hans kontroll över Meta som ett exempel på hur stort inflytande kan koncentreras till en enskild person. Trots att Zuckerberg äger en minoritet av bolagets aktier kontrollerar han genom Metas aktiestruktur en majoritet av rösterna och har därmed ett avgörande inflytande över bolagets styrning.

Wooldridges bredare poäng var att maktkoncentrationen inom de stora teknikbolagen diskuteras för lite, trots att deras beslut påverkar en stor del av samhället. Han menade att kontrollen över centrala digitala plattformar har samlats hos en liten grupp människor och att liberaler därför behöver ägna större uppmärksamhet åt frågor om konkurrens och maktkoncentration.

Tror på mittens återkomst

Inför framtiden tror Wooldridge på en återkomst för den politiska mitten. Hans tes är att mittenpartierna kan komma att resa sig som en motreaktion mot missnöjes- och protestpartier på de politiska ytterkanterna – men att det kräver en liberalism som återupptäcker sina rötter och återknyter till människors vardag.