
Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på länge. Nu har Magdalena Andersson dessutom lämnat tillbaka uppdraget att försöka bilda regering. Samtidigt riktas kritik mot både Anderssons ledarskap och partiets politiska kurs. Är Magdalena Anderssons tid som partiordförande på väg mot sitt slut?
Magdalena Andersson har blivit en belastning för partiet. Det skriver K-G Bergström, som i decennier varit inrikespolitisk kommentator och programledare på SVT. Hon bör ersättas på grund av det usla valet och krisen i regeringsbildningen, enligt Bergström på X.
Bakslaget går att mäta i siffror. Socialdemokraterna fick 28 procent av rösterna – en nedgång med drygt två procentenheter jämfört med förra valet – och landade på 99 mandat. Det är partiets sämsta resultat någonsin.
Ändå såg vägen till regeringsmakten först ut att ligga öppen. S, V, MP och C samlade tillsammans 176 av riksdagens 349 mandat. Men mandatmatematiken har hittills inte gått att omsätta i ett fungerande regeringsunderlag.
Tio dagar efter att Andersson fått talmannens sonderingsuppdrag lämnade hon tillbaka det.
Hon hänvisade till Vänsterpartiets beslut att stödja Moderaternas Andreas Norlén som talman och konstaterade att det ”i nuläget” inte fanns någon möjlighet för henne att bilda regering. Vänsterpartiet har samtidigt hållit fast vid att Andersson är deras statsministerkandidat.
Men resan framåt, som Magdalena Andersson talade så varmt om i sitt segertal på Youtube, tycks redan ha kört i diket. Det säger SVT:s inrikespolitiska kommentator Mats Knutson efter att hon lämnade tillbaka sonderingsuppdraget.
Regeringsbildningen är en svår nöt att knäcka. Och relationen mellan S och V är den sämsta på länge. Så vad bör Socialdemokraterna göra?
Kritiken mot Anderssons vägval började inte efter valdagen. Redan i april varnade Stefan Stern, tidigare statssekreterare och biträdande partisekreterare för S, för att partiets valstrategi höll på att krascha.
Stern menade att partiet saknade både en tydlig färdriktning och tillräckligt attraktiva sakpolitiska förslag – och riktade hård kritik mot den ekonomiska politiken.
”’Politikutvecklingsarbetet’ under Magdalena Andersson lagat till en cocktail av höjda bidrag via a-kassan, krav på en generell arbetstidsförkortning via lag eller avtal, försämrat jobbskatteavdrag för breda löntagargrupper, och slopad självrisk i sjukförsäkringen med borttagen karens för den som stannar hemma från jobbet. /…/
Jag har varit med länge i svensk politik – men aldrig har jag sett liknande S-politik som på bredden i alla system kraftfullt undergräver incitamenten att arbeta. Detta urholkar snabbt antalet arbetade timmar i ekonomin och på sikt välfärdens finansiering.”
Ett partiledarbyte kan ge partiet ett nytt ansikte utåt. Men kritiken från Stern handlar om något mer grundläggande: vilken ekonomisk politik S ska föra, vilka väljare partiet vill vinna tillbaka och hur ett regeringsalternativ tillsammans med V, MP och C över huvud taget ska kunna hållas ihop.
Nu börjar talmannens arbete om. Men för Socialdemokraterna återstår en större fråga än vem som får nästa sonderingsuppdrag.