Sverige! Vakna!

KOLUMN Rätt ofta känner jag en stark lust att ta tag i samtiden och skaka den hårt för att självbedrägeriet ska falla av.

"Hallå, ser du inte vad som håller på att ske mitt framför dig? Hallå, hallå, vakna?!". Men hur väcker man om ett fredsskadat, ängsligt, konsensussökande folk? Ett folk där det viktigaste inte är att ha rätt utan att vara omtyckt. Inte att se verkligheten som den är, utan där det viktigaste är att undvika dålig stämning. Inte att försvara det som måste försvaras, utan att behålla sin plats i flocken.

Trots att det endast återstår några månader till höstens val är det som om det politiska samtalet fortfarande rör sig i en svunnen tid där vi hade ynnesten att debattera struntfrågor. Det faktum att flera underrättelsetjänster i Europa varnar för att Ryssland kan gå till attack mot ett Nato-land redan nästa år, tycks bekomma få. Nordkalotten och norra Finland, liksom de baltiska ländernas gränsområden mot Ryssland anses som särskilt utsatta.

Enligt flera försvarskällor pekas ett område mellan Polen och Litauen ut, Suwalki-korridoren, som mest utsatt. Det är en landremsa mellan Belarus och den ryska enklaven Kaliningrad. Också Gotland lyfts fram som ett potentiellt angreppsmål i en sådan operation.

Den mentala avgrunden

Vid ett besök i Riga för några veckor sedan slogs jag av den mentala avgrunden mellan öst och väst. I samtal med lettiska politiker på högsta nivå reflekterade jag kring avsaknaden av omskrivningar, försköningar, nedtoningar. Inte en enda undvek kärnfrågorna, det vill säga behovet av snabb militär och personell upprustning, politiska prioriteringar av resurser, livsmedelsberedskap eller vikten av att odla mental uthållighet hos befolkningen. Kort sagt om överlevnad.

Den västeuropeiska reflexen att skydda människor från obehagliga sanningar, manifesterad senast under pandemin i Sverige, såg jag inte skymten av. I Riga, liksom i Warszawa och Helsingfors, utgår man istället från verkligheten sådan den är – inte sådan man önskar att den vore. Där inser många att frågan inte längre är om kriget kommer, utan när.

Så långt om det yttre hotet. Men det som gör vår tid exceptionell är det faktum att det yttre hotet - från Ryssland, Iran och allehanda islamister - frodas parallellt med framväxten av inre.

I fredags höll Judiska skolan i Stockholm sommaravslutning vilket fordrade ett massivt polispådrag. Vi talar om omkring sju polisbilar och tungt beväpnade poliser som stod utanför byggnaden där barnen sjöng sommarsånger. Stanna upp ett ögonblick och begrunda den bilden, ty den säger allt om hur Sverige mår som land.

Ett enormt mörkertal

Av Forum för levande historias studie som publicerades förra veckan framgår svart på vitt att antisemitismen i Sverige ökat markant under de senaste fem åren. Andelen personer i Sverige som svarar att de inte vill ha en jude som granne, chef eller familjemedlem har dubblerats från två till fyra procent. Vad svaret hade varit om ordet jude bytts ut mot det mer moderiktiga sionist vet vi inte, men givet resultaten i en annan uppmärksammad studie, från Segerstedtinstitutet, är det inte osannolikt att mörkertalet är enormt.

Det framgår av den förstnämnda studien att antisemitiska åsikter, föga förvånande för oss som följt utvecklingen länge, korrelerar med ursprung i MENA och muslimsk religionstillhörighet. Studien visar också, vilket jag hävdar förklarar normaliseringen av antisemitismen sedan den 7 oktober 2023, att andelen personer i majoritetsbefolkningen som inte tar avstånd från antisemitiska påståenden därtill ökat.

Inkompatibla med västerländska ideal

De importerade antisemiterna som hatar judar tenderar också att hysa negativa åsikter om homosexuella, ateister och kvinnor. De avskyr västerländska ideal med rötterna i upplysningen, i form av yttrandefrihet, religionsfrihet, pluralism och demokrati. Deras värderingar är i mångt och mycket inkompatibla med de ideal som genomsyrar västvärldens toleranta, öppna och frihetliga samhällen. Det problematiska är att dessa individer alltför ofta, genom sitt dominansbeteende, lyckas påtvinga sina nya länder värderingar och normer som strider mot jämställdhet, individualism och sekularism. Att ta strid mot antisemitismen och dess proxys är därmed att ta strid för den västerländska civilisationen och för vilka värden som ska prägla Europa under de kommande generationerna.

Lallar runt i sommarskor

Vi lever i en tid där fienden inte bara finns i vårt närområde, utanför våra gränser, utan också mitt ibland oss. Aldrig tidigare har Sverige stått inför en kombination av yttre säkerhetshot och inre sammanhållningskris av denna omfattning. Ändå lallar de flesta runt i sina sommarskor och tänker att det nog löser sig, att någon annan löser det. Det är en verklighetsfrånvänd inställning som kommer att kosta oss dyrt.

Risken är stor att kommande generationer kommer att se tillbaka på de här, förlorade åren, och ställa de frågor som alltid ställs i efterhand när varningssignalerna ignorerats: Varför såg ni inte? Varför agerade ni inte? Hur kunde ni låta historien välja en sådan förödande väg?

Alice Teodorescu Måwe opinionsbildare och EU-parlamentariker (KD)