Hade du velat vara jude i dagens Sverige?
Debatt

Hade du velat vara jude i dagens Sverige?

Alice Teodorescu Måwe skriver om antisemitism, Vänsterpartiets valframgång och John Rawls ”okunnighetens slöja” – och frågar vilket samhälle vi skulle acceptera om vi inte visste vem som drabbas.

Detta är en annons

KOLUMN Hade du velat vara jude i dagens Sverige? Hade du velat bära kippa på gatan, skicka dina barn till en judisk skola med beväpnade poliser utanför eller gå till synagogan en vanlig lördag – i ett land där det parti som nästan dagligen avslöjades med grov antisemitism under valrörelsen också växte mest i riksdagsvalet? Inte trots avslöjandena – utan på grund av dem?

2026 års val kommer att gå till historien som valet då antisemitismen blev ett vinnande koncept. Det är en skam för demokratin och anständigheten.

Den amerikanske filosofen John Rawls myntade uttrycket ”okunnighetens slöja” i det klassiska moralfilosofiska verket En teori om rättvisa från 1971. Förenklat går teorin ut på att medlemmarna i det blivande samhället ska hitta den minsta gemensamma nämnaren för rättvisans principer, helt ovetandes om vilken roll de själva kommer att spela.

Detta är en annons

Bakom okunnighetens slöja

Ställda bakom okunnighetens slöja ska de agera utifrån det gemensamma bästa, bortom snäva egenintressen, utan att veta om det kommer att gynna eller missgynna dem själva, då de saknar kunskap om sådant som kön, socioekonomi, etnicitet, nationalitet eller religion.

Rawls teori handlar om rättvisa främst utifrån ett socialt och ekonomiskt perspektiv, men jag tänker att den också kan tillämpas på rådande samhällsutveckling, där situationen i realtid så kraftigt försämras för en specifik grupp. För tänk om du inte visste om du skulle födas som jude?

Detta är en annons

I valrörelsen har jag träffat många judar som uttryckt en genuin rädsla för vad en rödgrön regering, med eller utan Vänsterpartiet i Rosenbad, kommer att innebära för deras möjligheter att fortsätta leva som judar i Sverige. Frågorna var högst konkreta: Kommer resurser till säkerhet för judiska skolor och synagogor att prioriteras? Hur kommer polis och rättsväsende att agera om regeringsföreträdare inte längre kritiserar frånvaron av krafttag mot antisemitiska hatbrott?

Frågorna blir konkreta

Kommer regeringen att driva på så att Forum för levande historia – vad som borde vara en tongivande myndighet – inkluderar antisionismen i arbetet mot antisemitism? Hur kommer regeringen att agera i EU i relation till Israel – vilket i allra högsta grad påverkar tonen mot svenska judar, som allt oftare avkrävs ett avståndstagande från det land som de allra flesta av dem känner en stark samhörighet med?

Med Vänsterpartiet i regering, eller i någon slags maktposition jämte en rödgrön regering, institutionaliseras rasismen mot judar – för det är vad antisemitism, även när den maskeras till antisionism eller så kallad Israelkritik, i praktiken är.

Och det är här som okunnighetens slöja blir relevant. För bakom den slöjan vet du inte om du själv kommer att vara den som står utanför. Du vet inte om det är din skola eller din mormors äldreboende som behöver skyddas av beväpnade poliser, din gudstjänst som kräver massiv säkerhetskontroll, dina barn som lär sig att det är klokare att dölja sin judiska identitet på väg hem från skolan. Om du inte vet om det blir du som drabbas, vilket samhälle skulle du då acceptera?

När majoriteten tittar bort

Det mest anmärkningsvärda är inte de specifika antisemiternas härjningar – judehatet är lika gammalt som judarna – utan att den stora massan inte markerar. Att gränsförskjutningen sker i öppen dager för att majoriteten ser åt ett annat håll i tron om att det som drabbar judarna ändå inte påverkar dem själva.

Det är lätt att försvara demokratin när hotet riktas mot en själv. Men det verkliga testet kommer när den som drabbas är någon annan.

Alice Teodorescu Måwe är opinionsbildare och EU-parlamentariker (KD).

Detta är en annons