Högerns godhetssignalering ger vänstern makt

KOLUMN Liberalism är en ideologi som anger generell riktning, inte specifik reformagenda, förutom om vi med reformagenda menar ”mer liberalism!”. Individens frihet och begränsad statsmakt är oftast bra, men kan inte betraktas i ett vakuum. Kompass, inte karta, således. Konservatismen, som utifrån sådana parametrar ofta är ganska liberal, vilar på Edmund Burkes maxim om att stå på det som fungerar och laga det som är trasigt.

Problemet uppstår när kompassen används utan att beakta terrängen. Svensk offentlighet har de senaste decennierna upplevt stark tillväxt av personer med hjärtat till höger och en borgerlig självbild som i praktiken arbetar för ett maktskifte åt vänster. Inte för att de vill ha högre skatter, överreglerade arbets- och bostadsmarknader eller socialdemokratisk utnämningsmakt i domstolar, myndigheter och public service. Utan för att en enskild fråga har blivit viktigare än allt annat tillsammans. Låt oss kalla det en monoman samvetssignal: en offentlig moralisk markering i en avgränsad fråga, utan hänsyn till vad som offras på andra områden.

Tillgång till maktapparaten

"Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse", sade Thorbjörn Fälldin. Men den som aldrig dagtingar med sina övertygelser borde åtminstone beakta vad som ligger i vågskålarna. Det allt annat överskuggande problemet för borgerligheten är naturligtvis att den svenska socialdemokratin alltid varit ytterst villig att åsidosätta eventuella principer för att få tillgång till maktapparaten, som sedan kan användas i dess fulla vidd. Januariavtalet är bara ett exempel i mängden, där man dessutom lyckades obstruera genomförandet av de viktigaste liberala frågorna.

Det går att skönja två kategorier av monomant samvetssignalerande liberaler. Den ena är politiker som, från början eller post factum, hamnat inom C och gjort ett öppet partipolitiskt val. Det kan, och bör, diskuteras på dess egna villkor. Hur det liberala partiet, vars ledare skulle äta upp sin sko innan partiet blev stödhjul åt Socialdemokraterna, nu går till val på att tillsätta en socialdemokratisk statsminister lär det skrivas böcker om.

En direkt rollkonflikt

Den andra kategorin är svårare: personer och institutioner med ett uttalat borgerligt uppdrag som i praktiken arbetar för motståndarsidan. Där handlar det inte längre om övertygelse. Det handlar om en direkt rollkonflikt.

Frågan för dagen är, så klart, invandringspolitiken. I den ena vågskålen ligger utvisningar av människor som upplever sig som svenska, och en striktare invandringspolitik, även för arbetskraft. Även i de fall argumenten är förenklade, rentav naiva, är det inte svårt att förstå grundinställningen. Varför bestämma var människor ska bo?

Men det finns en annan vågskål. Fyra eller åtta år av konkret politik: skatter, arbetsmarknad, bostadsmarknad, utnämningsmakt i domstolar och myndigheter, utrikespolitik. Politik som formar vår vardag under lång tid. Politisk mognad handlar om att förstå att vi köper en korg med reformförslag; vårt jobb är att hitta den bästa, långsiktiga korgen. Den som har tillgång till plattformar och, i avsaknad av ett bättre uttryck, makt, måste beakta den avvägningen. Vänstersidan i svensk offentlighet har alltid varit närmast radiostyrda på detta område. För låt oss vara tydliga: vänsterlutande ledarsidor svämmar inte över av skribenter som förordar Tidö-partiernas politik på ett enda område.

Offra skogen för trädet

En monoman samvetssignal låter dig framhålla en princip utan att följa den till dess logiska slutsats. Detta är snudd på dess definition: den markerar vem man är, inte vad som händer sedan. Invandringspolitiken är ett träd. Skogen är allt det andra. Den som är beredd att offra skogen för trädet har egentligen tre alternativ: säga det rakt ut, hålla käften, eller fortsätta presentera sig som borgerlig medan man arbetar för motsatsen. Det sista alternativet kräver ingen kommentar.

Johan P Larsson Associate Professor of Economics and Public Policy vid University of Cambridge samt affilierad forskare vid Ratio