Jan Emanuel: Böter ska svida rejält

KOLUMN Miljöpartiet vill lagom till valet ha en ”Jan Emanuel-skatt”. Det gick de ut med i dagarna. I USA fick John Sherman ge namn åt ”Sherman Act” för att han drev kampen mot monopol. McCain och Feingold fick en lag uppkallad efter sig för att de reformerade kampanjfinansieringen. Dodd och Frank för att de reformerade finansmarknaden efter finanskrisen. Jag får en skatt uppkallad efter mig för att jag är dålig på att parkera. Alltid något.

Miljöpartiets idé är att notoriska felparkerare ska få högre böter ju fler böter de får. Alltså precis motsatt deras politik när det kommer till mördare och våldtäktsmän, där Miljöpartiet värnat straffrabatten.

Jag gillar ansatsen i att jag och sådana som mig ska ha högre böter. Jag gillar tänket, även om jag sedan länge lanserat en bättre idé.

Jag skrev om det redan 2021 när jag var kolumnist på Göteborgs-Posten.

Jag är en slarver

Ursprunget till min idé är att jag är en slarver. Jag får ofta parkeringsböter. Jag vill understryka att jag inte parkerar trafikfarligt, i vägen för utryckningstrafik eller på handikapparkering. Men annars ställer jag mig där det inte går ut över någon annan, men ändå är bekvämt för mig.

Ja, det är lite osmakligt drygt att strunta i regler. Så varför gör jag det? Jo, för att jag är lat och för att jag kan. Men också för att visa på en uppenbar orättvisa.

Jag kan skämta om de gula små lapparna. Jag brukar kalla dem VIP-biljetter på sociala medier när jag får dem. Har man VIP-biljett får man stå på diplomaternas parkeringar, man får stå på städgata och man slipper hålla reda på massa betalappar eller parkeringsbiljetter. Det är bara att parkera. De 1 300 kr svider inte, hur illa det än låter. Nu när de höjt priset att parkera på Östermalm så är det nästan sak samma. Och jämför man med att parkera i parkeringsgarage varje dag så tror jag att jag tjänar på mitt VIP-tänk, då man ibland slipper den gula lappen.

Men drygheten fastnar i halsen när jag ser hantverkare, städare och folk som kör ut mat till dem som inte orkar hämta själva får böter. Vanligt folk som bär upp landet, får sin dags-, vecko- eller till och med hela månadsekonomi förstörd av en parkeringsbot. För mig innebär det en rolig händelse på Instagram. För andra en katastrof. Det som kan uppfattas lika för alla kunde inte vara mera orättvist. 1 300 kr har inte lika värde för alla.

Att en arbetarhjälte från hemtjänsten som jäktad tvingats parkera utanför kundens hem ska betala lika mycket böter som sådana slarvkapitalister som jag är mer än lovligt orättvist.

Böter ska följa inkomsten

Rättvisa i sin grund är utdelande av belöning och straff. Rättvist vore om böterna följde inkomst. Både uppåt och nedåt. Samma sak med fortkörningsböter eller andra trafikförseelser som att köra bil utan regplåt fram, prata i telefon eller köra utan bälte. Jag har ryckt på axlarna åt samtliga dessa nu uppradade förseelser. Skämtat om dem.

Jag hade inte ryckt på axlarna om det vore inkomstbaserat. Om jag likt den åländske affärsmannen som fick 800 000 kr i böter för att kört 77 kilometer i timmen på 50-sträcka i Finland fick samma typ av böter här. Om en parkeringsbot hade kostat mig låt säga 30 000 kr, så hade jag tänkt mig för nästa gång. På samma sätt om en fortkörning kostade mig 800 000 kr. Det hade svidit. Och det hade varit rätt.

Rättvisa är inte lika för alla. Utdelningen av belöning och straff måste ibland anpassas till individen. Dagens system med fastställda böter slår hårdare mot låginkomsttagare än mot höginkomsttagare. Så Miljöpartiet har delvis rätt, såklart ska jag ha dyrare böter, och jag ser gärna att den lagförändringen döps till ”Lex Jan Emanuel” för mitt sosse-egos skull.

Men krångla inte till det, låt alla trafikförseelser, inklusive parkeringsböter, vara inkomstbaserade bara. Jag och många med mig förtjänar högre böter, och arbetarhjältarna som bara försöker göra sitt jobb förtjänar ett diplom på rutan snarare än en bot.

Jan Emanuel är traditionell socialdemokrat i intern opposition.