Jan Emanuel om bråket med Suhonen

KOLUMN Jag vill börja med att be er läsare om ursäkt för att jag tar upp en konflikt med en person få av er känner till och som historien redan glömt.

Kvartal skriver: ”Storbråk mellan Jan Emanuel och Suhonen.” Det har väl ett uns av sanning. Sedan skriver tidningen: ”Det började med att Suhonen portade Jan Emanuel från vänsterns valfest.” Det är däremot inte sant alls.

Jag blev kontaktad av Suhonen som ville ha med mig i sitt Youtube-program.

”Jag tänker att du och jag är viktiga för vår rörelse. Den sitter i skiten”, skrev han i ett av flera vädjande sms om att jag skulle vara med. Jag uppskattade tonen och gick med på att vara med.

Från vänliga sms

Efter medverkan var Suhonen glad och tacksam. Han skrev: ”Tja! God förmiddag! Vår långa video har ju gått som tåget. Kul!”

Hans assistent (assistent måste man såklart ha om man är finansierad av facket) skrev: ”Jag tycker hela mötet blev så bra och ni hade en bra energi tillsammans så jag hoppas verkligen du vill komma tillbaka någon gång!!”

Suhonen skrev sedan: ”Jag skulle verkligen uppskatta om du ville dela något om intervjun i dina kanaler, så bygger vi en stark röd kanal ihop! Kram”

Här fick jag känslan att Suhonen uppskattade mitt deltagande och kanske till och med mig som person. Därför blev jag lite förvånad när jag senare fick ett klipp där Suhonen sa till en man som heter Klenell gällande vårt samtal: ”Jag bråkade med Jan Emanuel i två och en halv timme, jag behövde ju vård efteråt.”

Han kallade mig fascist. Han svor över mig. Han återberättade att han hatade samtalet som ”skar i honom”. Ganska långt ifrån den vänliga och uppskattande tonen jag trodde vi var kvar i.

Uteslut den där jäveln

Han fortsatte sedan i klippet berätta att han pratat med sin vän Tomas Baudin, som är partisekreterare (S), och sagt: ”Uteslut den där jäveln”.

De två 50-plusmännen växlade sedan upp samtalet med att jag skulle vara nazist. Detta utifrån en bok om socialdemokratin jag författat med vänsterprofilen Anders Kalat. Suhonen och den andra mannen i klippet kom fram till att det jag står för är ”Hitler-Jugend”.

Det kändes ganska långt ifrån den kram jag fick via sms senast jag hörde av honom.

Där började det. Och ja, jag tog illa upp. Jag hade varit dum nog att tro att det vänliga han sagt var sant. Att han hade ett ärligt uppsåt.

Inte välkommen på festen

Att jag ”blev portad” av Suhonen på Flammans valfest var inte konstigt. Jag hade, likt Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson och Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider, gått ut med att jag inte skulle rösta på mitt eget parti, Socialdemokraterna.

Jag gjorde det i kommun och region, men inte i riksdagen då jag inte tror att S kan hitta tillbaka till rötterna med den ledning som är. Som endast 66,7 procent röstande sosse var jag inte välkommen. Det hade jag inte problem med.

När jag sedermera kallade Suhonen för ”partiparasit” och ”vänsteralibi” i en intervju, så var det inte bara för att han är ett vänsteralibi med partiledningens goda minne (någon som tror att Magda och stora delar av partiledningen skulle sitta och gulla med honom i hans podd annars?) och partiparasit (levt på partiet ett helt yrkesliv), utan för att jag tog illa upp för vad han sa i podden med Klenell.

Inte för att han kallade mig nazist och fascist, det har jag hört förut, utan för att jag kände mig dum. Dum för att jag lät mig inbillas, med smicker, att inbjudan till tankesmedsdirektör Suhonens fackfinansierade Youtube-samtal var i ögonhöjd. Jag borde ha förstått bättre.

En småsint dispythistoria

Jag vill avsluta med att be om ursäkt för att jag externaliserar min självterapeutiska bearbetning till er läsare i en småsint dispyt som historien med rätta kommer att förbise.

Jan Emanuel är traditionell socialdemokrat i intern opposition.