Gotland – från semesterö till försvarsfront
Inget av de skyddsrum som inspekterades på Gotland förra året fick godkänt vid första kontrollen. Nu ska beredskapen stärkas för att snabbt kunna ställa i ordning skyddsrummen. Efter Rysslands invasion av Ukraina har Gotland gått från sommarnöje till militärstrategisk position.
Det är beredskapsvecka (21–27 september) och Myndigheten för civilt försvar, ihop med flera andra aktörer, har som uppgift att stärka motståndskraften hos invånarna.
Skyddsrum som länge kunnat framstå som rester från kalla kriget har återigen fått en praktisk funktion, men Sverige har i nuläget endast 64 000 skyddsrum. På Gotland ska beredskapen stärkas och man ska snabbt kunna ställa i ordning skyddsrum. Det finns ca 330 sådana på ön. Samtidigt fick inget av de gotländska skyddsrummen godkänt vid en inspektion i fjol. Så varför går det inte fortare?
Det borde vara en liten åtgärd i en större europeisk förändring. Rysslands krig mot Ukraina har visat att gränser fortfarande kan angripas och territorium erövras med militärt våld. Hamnar, järnvägar, kustlinjer och öar är därför inte bara infrastruktur. De är också strategiska tillgångar.
Efter kalla krigets slut växte föreställningen att ekonomiskt beroende och europeisk integration skulle göra territoriella konflikter mindre betydelsefulla. Handel och institutioner skulle väga tyngre än geografin.
Ukraina har brutit den föreställningen. Ett krig om territorium i Europa påverkar inte bara landet som angrips. Det förändrar andra staters försvarsplanering, allianser och syn på den egna geografin.
Japans uppvaknande
Samma förskjutning syns i Japan. Efter andra världskriget byggde landet sin säkerhetspolitik kring pacifism, ekonomisk utveckling och den amerikanska säkerhetsgarantin. Rysslands invasion av Ukraina, Kinas militära tryck mot Taiwan och Nordkoreas kärnvapenprogram har bidragit till en annan säkerhetspolitisk inriktning.
I rapporten Japans säkerhetspolitiska uppvaknande beskriver journalisten och Asienkännaren Jojje Olsson hur Japan stärkt sitt försvar och utvecklat nya säkerhetspolitiska samarbeten, bland annat med europeiska länder.
Geografin är svår att komma runt. Senkakuöarna kontrolleras av Japan, men Kina gör anspråk. Ryssland kontrollerar de så kallade norra territorierna, som Japan gör anspråk på. Okinawa ligger nära Taiwan och har stor betydelse för den amerikanska militära närvaron i regionen.
Små öar med stor strategisk betydelse. Det gäller också Gotland. För den som bor där är ön en plats att leva på. För militärstrategin är den en central position mitt i Östersjön.
De perspektiven kan kollidera. Statsvetaren Emil Edenborg, som forskar om Östersjööarnas förändrade roll, pekar på konflikter kring exempelvis bygglov och vindkraft. Det som från nationellt håll betraktas som ett säkerhetsintresse är lokalt också en fråga om bostäder, energi och människors vardag.
Territorium och tillhörighet
När Ryssland åberopar historien för sina anspråk på Ukraina blir historien därmed ett politiskt redskap för territoriella krav. Det är ingen ny mekanism. Men den har blivit svårare att bortse från.
Därför har öar återigen hamnat så tydligt i säkerhetspolitikens centrum: Taiwan. Krim. Senkaku. Gotland.
De är avgränsade platser vars betydelse avgörs av vad som finns runt dem: hav, handelsvägar, militärbaser och stormakter.
För Europa innebär det att ett antagande från tiden efter kalla kriget måste omprövas. Handel, samarbete och internationella institutioner kan skapa säkerhet, men de upphäver inte geografin. Ett land kan vara ekonomiskt integrerat med sina grannar och samtidigt behöva försvara sitt territorium.
Mot den bakgrunden blir Gotlands skyddsrum intressanta. Under fred är ett skyddsrum en del av en byggnad. Vid höjd beredskap blir samma rum en del av civilförsvaret.
Det som är värt att försvara
I förlängningen handlar det om försvarsvilja: vad människor anser vara värt att försvara. Vapen och organisationer behövs, men det räcker inte till utan människor bakom.
I Ukraina har frågan ställts på sin spets. I Japan har en förändrad omvärld lett till en ny säkerhetspolitik. I Sverige märks samma förskjutning i återuppbyggnaden av det civila försvaret och i Gotlands strategiska betydelse.
Geografin försvann aldrig. Det var bara lättare att bortse från den. Därför är skyddsrummen på Gotland mer än en beredskapsåtgärd. De är ett konkret tecken på territoriets återkomst och de behöver rustas upp – helst i går.
