Avslöjande: Terrorkramare även i Miljöpartiet

Vänsterpartiet har de senaste veckorna skakats av en rad skandaler kopplade till terrorstöd, antisemitism, rasism och diktaturhyllningar. Nu kan 100% visa att problemen inte är begränsade till Vänsterpartiet. Terrorröran i Miljöpartiet blir också allt djupare.

Lena Östholm-Munkberg, ordförande för MP Helsingborg, regionfullmäktigeledamot och språkrör för Gröna Seniorer Riks, kan ses posera framför en Palestinakarta där Israel har utraderats. Bredvid henne står en Palestinaaktivist som förnekat Hamas terrorattack mot israeliska civila den 7 oktober.

Konspirationer om förintelsen

Detta är inget isolerat fall. Mariam Salem, gruppledare för Miljöpartiet i Umeå, har spridit antisemitiska konspirationsteorier. Salem menar att ”institutioner för forskning om Förintelsen använder Förintelsens minne för att tysta kritik mot eller stödja Israels folkmord i Gaza”. Hon gör gällande att detta gäller ”en absolut majoritet av de museer som uppmärksammar Förintelsen samt judiska institutioner i stort”.

Det är ett häpnadsväckande resonemang. Om Salem menar vad hon skriver innebär det att myndigheter, universitet, forskningsinstitutioner, museer och judiska organisationer deltar i en gemensam konspiration för att manipulera samhällsdebatten. Den typen av föreställningar har en lång historia inom antisemitisk idétradition. Frågan är därför inte bara vad Salem menar – utan varför Miljöpartiet accepterar att en ledande företrädare uttrycker sig på detta sätt.

kopplingar till terrorgrupper

Problemen stannar inte vid konspirationsteorier. Även miljöpartisters kontakter med organisationer i den palestinska aktivistmiljön väcker allvarliga frågor. Sofia Kamlund, kommunalråd för Miljöpartiet i Helsingborg, vice ordförande i MP Skåne och vice ordförande i partiets riksvalberedning, har fotograferats på ett möte med Grupp 194 – en organisation med rapporterade kopplingar till den marxist-leninistiska terrororganisationen Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP).

DFLP deltog i terrorattacken den 7 oktober. Gruppen har bland annat kopplats till mordet på den 21-årige gästarbetaren Joshua Mollel från Tanzania. Namnet på DFLP:s väpnade gren, Nationella motståndsbrigaderna, återfanns klottrat på husväggar i Kibbutz Be’eri, där de 12-åriga kusinerna Liel och Yannai Hetzroni samt deras faster Ayala Hetzroni fördes bort och senare mördades.

Hyllningar av massmördare

Grupp 194 har letts av Ali Hadrous, tidigare toppnamn för Vänsterpartiet i Landskrona. På sociala medier har Hadrous hyllat terroristen Dalal Mughrabi, som ledde massakern 1978 där 38 israeliska civila, däribland 13 barn, mördades. Han har också hyllat Fatima Bernawi, som placerade en bomb på en biograf i Jerusalem, samt Nasser Abu Hamid, ledare inom Hamas väpnade gren. När journalister sökte honom svarade han att de ”tjänar den globala sionismen”.

Dessa fall framstår inte som enskilda snedsteg, utan som exempel på hur gränserna mot extremism gång på gång suddas ut i miljöpartistiska sammanhang.

Och detta är heller inte första gången partiets högsta företrädare hamnar i liknande kontroverser. Förra sommaren kritiserades språkröret Daniel Helldén av Svenska kommittén mot antisemitism efter att ha deltagit i en Palestinademonstration i Stockholm där en av huvudarrangörerna spridit antijudiska konspirationsteorier. ”Det riskerar – oavsett intention – att ge legitimitet åt antisemitism i en tid då hatet mot judar åter växer i det svenska samhället”, skrev organisationen.

Selektiv politisk antirasism

Man kunde tro att Miljöpartiet, efter de senaste veckornas turbulens kring Vänsterpartiet, skulle vara särskilt angeläget om att markera mot den här typen av företeelser. I stället möts avslöjandena av tystnad.

Det väcker en obehaglig fråga: Är Miljöpartiets antirasism selektiv? Gäller den bara vissa grupper? Eller måste vi dra den mer obekväma slutsatsen att extremism, terrorstöd och antisemitism tolereras så länge de uttrycks i rätt politisk kontext?