Extremismen är inbyggd i Vänsterpartiets kultur

ANALYS Tänk om Expressen aldrig hade gjort sin granskning av Vänsterpartiets kandidater. Då hade Sverige efter valet kunnat få ett stort antal riksdagsledamöter, regionpolitiker och kommunfullmäktigeledamöter som förnekat Förintelsen, hyllat terrororganisationer, ägnat sig åt sexism och homofobi och uttryckt stöd för allsköns diktaturer – utan att väljarna fått veta det i förväg.

Nominerades trots öppen extremism

Det mest anmärkningsvärda är att många av dessa uttalanden inte var dolda. De fanns öppet på sociala medier när kandidaterna nominerades. Ändå placerades personerna på vallistorna. Frågan är därför inte bara hur detta kunde ske, utan hur mycket som fortfarande återstår att upptäcka. Om en journalistisk granskning på kort tid kunnat avslöja fler än hundra dokumenterade fall – hur många kandidater finns då kvar som ännu inte har granskats?

Bortsett från extremismen uppstår en annan fråga: Hur kan V nominera kandidater till kommunfullmäktige och riksdag som enligt Expressens rapportering inte ens behärskar svenska? Hur är det tänkt att de ska kunna utföra sina uppdrag, ta del av handlingar, delta i debatter och företräda väljarna?

Expressen har skrapat på ytan

Tidningens uppgifter om att flera av kandidaterna placerats på listorna efter en överenskommelse mellan V och PLO kan förklara hur detta kunnat ske. Då handlar det inte bara om bristande omdöme, utan om att ett svenskt riksdagsparti kan ha låtit en utländsk politisk aktör påverka vilka personer som ska företräda partiet i svenska val. Det ger intrycket av att partiledningen varit beredd att sätta grundläggande demokratiska principer åt sidan för att maximera stödet i vissa väljargrupper.

Men Expressens granskning har bara skrapat på ytan. Det finns långt fler fall som inte uppmärksammats.

Hyllade terror - sitter i partiledningen

Samma dag som Hamas genomförde massakern på israeliska civila den 7 oktober 2023, skrev Anfal Mahdi, partistyrelseledamot i V och oppositionsråd i Malmö, att ”Gaza har just brutit sig ut ur fängelset”. Det är ett uttalande som rimligen tolkas som en hyllning till det som just då pågick: kallblodig terror, kidnappningar och massmord på civila. Detta handlar inte om en lokal aktivist i marginalen, utan om en person i V:s högsta ledning. Konsekvenserna? Inga. I stället hyllades Mahdi för V:s valframgångar i Malmö under EU-valet.

Och varför utesluts inte riksdagsledamoten Nadja Awad? Hon har hållit upp kartor där Israel är utraderat, deltagit i manifestationer med extremistiska budskap och uppmanat till ”klanröstning” i riksdagsvalet.

Grova antisemitiska konspirationer

Extremistkopplingarna slutar inte där. Riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas hamnade förra året i fokus efter att ha delat en grovt antisemitisk bild på sociala medier. Budskapet var tydligt: sionistiska judar kontrollerar världen genom medier, banker och politiskt inflytande. Bilden återgav en klassisk antisemitisk konspirationsteori – en hand med Israels flagga styr USA, som i sin tur manipulerar marionettstater som Tyskland, Storbritannien och Frankrike.

Den initiala reaktionen från partiet? Ingen. Med tiden fick Delgado Varas en skattefinansierad ”time out” – ett begrepp som inte existerar inom ramen för riksdagsuppdraget. Hon tvingades efter ett intensivt mediedrev lämna riksdagsgruppen, men var länge fortsatt medlem i partiet och satt kvar i partistyrelsen.

Över 1 000 V-medlemmar och 20 partiföreninger

När partiledningen till sist markerade mot inlägget, utbröt ett uppror. Över 1 000 medlemmar, 20 partiföreningar och flera riksdagsledamöter protesterade. Utrikespolitiske talespersonen Håkan Svenneling beskrev Delgado Varas som en ”grym kamrat”. Kollegan Daniel Riazat kallade partiledningens agerande ”en av de största skandalerna i vårt partis moderna historia”. På en stödmanifestation i hjärtat av Stockholm upprepades antisemitiska konspirationer från scen.

Men Delgado Varas var inte ensam. Kristofer Lundberg, tidigare V-ordförande i Angered, uttryckte stöd för terrororganisationen Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, och dess väpnade kamp. Vid en Palestinademonstration i Göteborg förklarade han att ”den palestinska motståndsrörelsen behöver vapen för att kunna resa motstånd mot sionisterna”. På Vänsterpartiets årsmöte i Angered förmedlade han en hälsning från PFLP, som tackade för partiets solidaritet. Det dröjde lång tid innan han uteslöts, vilket ledde till skarp kritik från en rad lokalpolitiker.

Förre V-ledaren Jonas Sjöstedt deltog

Vänsterpartiets Europaparlamentariker och tidigare partiledare Jonas Sjöstedt har deltagit i evenemang arrangerade av Grupp 194 – en organisation med rapporterade kopplingar till den marxist-leninistiska terrorgruppen Demokratiska fronten för Palestinas befrielse, DFLP. Grupperingen mördade den 21-årige gästarbetaren från Tanzania, Joshua Mollel, under terrordådet den 7 oktober. Namnet på DFLP:s väpnade gren, Nationella motståndsbrigaderna, återfanns klottrat på husväggar i Kibbutz Be’eri, där Liel och Yannai Hetzroni, 12 år gamla, tillsammans med sin faster Ayala, 73, fördes bort och sedan mördades.

Grupp 194 har letts av Ali Hadrous, tidigare toppnamn för V i Landskrona. På sin Facebooksida har Hadrous hyllat terroristen Dalal Mughrabi, som 1978 ledde en massaker där 38 civila israeler, inklusive 13 barn, mördades. Han har även hyllat Fatima Bernawi, som placerade en bomb på en biograf i Jerusalem, och Nasser Abu Hamid, ledare för Hamas väpnade gren. Hadrous valdes in i kommunfullmäktige via personkryss och satt i den lokala partistyrelsen, men lämnade partiet självmant. Någon uteslutning blev det aldrig. När journalister sökte honom svarade han att de ”tjänar den globala sionismen”.

V-bistånd till terrorgrupper

Vänsterpartiets kopplingar till extremism går längre tillbaka i tiden. Jag har tidigare visat hur partiet, via sitt biståndsorgan VIF, kanaliserade 12,5 miljoner skattekronor till samarbetsprojekt med DFLP, andra terrorgrupper och icke-reformerade kommunistpartier inom ramen för Sidas partibistånd. Nästan 5 miljoner gick direkt till DFLP och andra palestinska vänsterpartier. Tanken att svenska skattemedel kan ha bidragit till massmord och kidnappningar är svindlande.

DFLP var involverat i mord långt innan stödet från Vänsterpartiet anlände. Organisationen är mest ökänd för Maalot-massakern 1974, då 85 judiska skolungdomar togs som gisslan och ett tjugotal mördades. Så sent som 2014 avfyrade DFLP:s militära gren raketer mot civila mål i Israel. Trots denna välkända bakgrund valde VIF att stödja terrororganisationen i över 15 år, med start 2001.

Vill ha "Palestinaval"

De fall som lyfts fram i Expressens granskning är alltså inga enstaka misstag eller olycksfall i arbetet. De ingår i ett bredare mönster.

Nooshi Dadgostar utropade det senaste EU-valet till ett ”Palestinaval” och partiet gjorde därefter rekordresultat i several invandrartäta områden. I Rosengård steg stödet till omkring 50 procent, från cirka 10–15 procent i EU-valet 2019. Strategin var uppenbar: att mobilisera väljare genom en stark identitetspolitisk mobilisering kring Palestinakonflikten. Allt tyder på att samma modell skulle användas även i riksdagsvalet – tills Expressens granskning satte strålkastarljuset på vilka kandidater som faktiskt lyfts fram.

Terror-romantik i partikulturen

Mönstret är tydligt. V agerar först när det mediala trycket blir omöjligt att ignorera. Då kommer sena, halvhjärtade markeringar – aldrig en verklig uppgörelse med den antisemitism, extremism och terror-romantik som blivit en integrerad del av partikulturen. Problemet är inte att V missat några enskilda kandidater. Problemet är att partiet inte verkar vilja rensa ut them.

Så länge partiet utdelar kosmetiska tillsägelser i stället för att rensa ut extremister och terrorromantiker kvarstår frågan till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet: Hur länge tänker ni fortsätta betrakta Vänsterpartiet som en legitim samarbetspartner? Hur många fler fall krävs innan ni drar gränsen?

Det är därför denna fråga förtjänar att bli en av valrörelsens viktigaste. Inte bara för vad den säger om Vänsterpartiet – utan för vad den säger om vilka gränser svensk demokrati är beredd att försvara.

Daniel Schatz är dr i statsvetenskap, författare och skribent, aktuell med ”Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik”.