S oförklarade fascination för diktaturen DDR

KOLUMN Varför valde Magdalena Andersson som 22-åring att studera tyska just i DDR? Hon hade utan problem kunnat läsa språket i Västtyskland, Österrike eller Schweiz – fria demokratier med akademisk frihet. Ändå reste hon sommaren 1989 till en av världens hårdaste diktaturer, bara månader innan regimen kollapsade och Berlinmuren föll.

Vistelsen inget för Stasi

Jag har gått igenom handlingar i Stasiarkivet i hopp om att hitta ledtrådar om resan och dess bakgrund. Men arkivet gav inga svar.

Frågan är inte om en 22-årig språkstudent bar ansvar för DDR-diktaturens övergrepp. Det gjorde hon naturligtvis inte. Frågan är varför vistelsen i DDR i dag framställs som en demokratisk merit, samtidigt som Socialdemokraternas betydligt djupare och mer långvariga relation till kommunistregimen sällan granskas.

Byggd på angiveri

För DDR var inte vilken stat som helst. Det var en kommunistisk enpartidiktatur, byggd på murar, angiveri och ett av världens hårdaste politiska förtryck.

Män, kvinnor och barn som försökte fly det kommunistiska paradiset till friheten på andra sidan Berlinmuren sköts eller dödades. Stasi, den beryktade östtyska säkerhetstjänsten, kontrollerade alla aspekter av människors liv med fler än 90 000 anställda och 190 000 informella medarbetare. Efter regimens fall återfanns 111 kilometer arkivmaterial med miljontals personakter över de egna medborgarna.

Ändå behandlade ledande socialdemokrater DDR som en legitim samarbetspartner.

Möten med diktatorn

1984 reste Olof Palme till DDR och mötte diktatorn Erich Honecker i Stralsund. Besöket fick stor uppmärksamhet i östtysk press och framställdes som ett uttryck för vänskap, samarbete och gemensam fredspolitik. I stället för en tydlig svensk markering mot det kommunistiska förtrycket, muren och de fängslade dissidenterna fick Honecker de bilder han ville ha: med den svenske statsministern vid sin sida.

Efter Palmes död fortsatte kontakterna. DDR:s egen press beskrev mötet mellan Honecker och Ingvar Carlsson i Stockholm 1986 som en ”vänskaplig” träff och framställde Palme som en partner i den gemensamma kampen för fred.

Samma år som Magdalena Andersson studerade i DDR reste Carlsson till Östberlin för att återigen träffa Honecker – bara månader innan det totalitära systemet började falla samman.

Försvarade den östtyska muren

Socialdemokraternas relation till DDR handlade inte bara om statsministrarnas officiella besök. Under nästan två decennier leddes Förbundet Sverige–DDR av den socialdemokratiske riksdagsledamoten och skolpolitikern Stellan Arvidson, en av den svenska skolans mest inflytelserika reformpolitiker.

Som ordförande 1969–1987 blev han en av DDR-regimens viktigaste opinionsbildare i Sverige. Han verkade aktivt för ett svenskt erkännande av DDR, arbetade för att stärka relationerna med regimen och belönades med höga östtyska utmärkelser. Arvidsons engagemang upphörde inte när diktaturens natur blivit allmänt känd. Han försvarade Berlinmuren så satans sent som 1989 och förnekade länge förekomsten av politiska fångar i DDR.

Att en så framträdande socialdemokrat kunde ursäkta brott mot mänskligheten utan större intern debatt säger något om den svenska vänsterns förhållande till den kommunistiska diktaturen.

Mjukare språk mot terror

Det är här Socialdemokraternas historiska problem börjar. Partiet var ofta skoningslöst i sin kritik av USA, Israel, apartheidregimen i Sydafrika och högerdiktaturer i Latinamerika. Men när förtrycket kom från terrororganisationer, socialistiska eller ”fredspolitiskt” användbara regimer blev språket betydligt mjukare. Då talade man om dialog, avspänning, samarbete och ömsesidig respekt.

I dag överväger Socialdemokraterna att regera tillsammans med Vänsterpartiet – det svenska parti som längst och mest konsekvent försvarade de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa.

Obekvämt att tala om

Frågan är därför inte bara varför Magdalena Andersson valde att studera i DDR sommaren 1989. Den verkligt intressanta frågan är varför så stora delar av den svenska vänstern under decennier hade så svårt att se den kommunistiska diktaturen för vad den var – och om man verkligen har gjort upp med den historien i dag.

Kanske är det därför Socialdemokraternas egen relation till DDR fortfarande känns så obekväm att tala om.

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och skribent, aktuell med ”Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik”.